Nu får det vara nog med oron! Jag slutar idag.

Det är inte särskilt hälsosamt att vara utan oro heller. 

Om man inte har problem med sin oro så behöver man engagera sig. Oro som utgår från att man tar beslut och har koll på sin egen och sina barns välmående är som du skriver, bra och nödvändig. Men denna tråd är för oss som lider av stark, icke konstruktiv oro för saker som förmodligen inte kommer inträffa. Det suger enormt mycket energi och gör att livet blir ganska sugit. Så bra att oroa sig mindre i onödan.

Det kan jag även om det inte, som du skriver, var menat för det. Jag oroar mig mycket särskilt för sjukdomar. Hade även cancer för några år sen och den oron finns såklart kvar. Men den oron har funnits sen barndomen. Sen förstorar jag det mesta som har med mina barn att göra, hur de mår, hur de har det, situationer som uppstår etc. Jag tror inte att jag är så transparent men det tar mycket av min energi som sagt. Jag kan i perioder må bättre och har lättare att stöta bort den onödiga oron men många gånger inte. Katastroftänkare delux haha

Varför undrar du?