Avundsjuk på vänner som skaffar barn ”ihop”
Vet inte om detta låter fjantigt eller inte, men jag blir så ledsen.
Jag har ett barn som är över året och längtar så mycket efter syskon. Jag hade svår preeklamsi och har fått rådet att vänta med en ny graviditet, vilket passar maken ganska bra då vi renoverar och han har en önskan om något år emellan barnen.
Under min tid som föräldraledig umgicks vi med två kompisar som var i slutet av sina föräldraledigheter. Nu är båda igång med att producera syskon och längtar efter att få vara föräldralediga ihop. Det gör så ont att veta att dom förmodligen kommer vara lediga tillsammans med relativt jämngamla barn och kunna göra massa roliga saker, medans jag måste och bör vänta. Jag känner mig som tredje hjulet och vill verkligen inte vara den som kommer på sluttampen igen, då det var svårt förra gången då en liten vill amma och har andra behov än ett halvår/år äldre barn. Till saken hör väl också att jag inte har särskilt många andra vänner och det redan idag händer att dessa två ses utan att tillfråga mig om jag vill vara med (vi bor alla på samma gata så det är relativt enkelt logistikmässigt) varför jag nu har farhågan att de ska bonda extremt och att jag och min familj ska bli utanför och ensamma.
Jag kan verkligen inte tänka mig en föräldraledighet helt ensam då jag nästa gång vill unna mig att vara hemma länge. Samtidigt kan jag inte skaffa barn och utsätta mig själv och det önskade barnet för livsfara bara för att få den sociala kontakten och möjligheten till gemenskap.
Vad ska jag göra? Är jag helt körd som känner såhär? Känner mig så ensam och vill mest ventilera med någon.
