Jag har tappat alla barndomsvänner och försökt lära känna nya människor men ingen bjuder någonsin tillbaka. Jag har bjudit in flera och försökt lära känna folk på olika jobb etc men ingen verkar vilja lära känna mig. Jag tror att jag är ganska tråkig och har absolut inget spännande att komma med. Vad ska jag jobba med med mig själv för att bli mer intressant?
Du bör nog börja jobba med dig själv, din självkänsla och ditt självförtroende. Jag tror absolut inte du är tråkig och du har säkerligen en massa spännande och intressant att komma med...Du måste bara inse det själv.
Jag har tappat alla barndomsvänner och försökt lära känna nya människor men ingen bjuder någonsin tillbaka.
Var det en stor grupp av tjejer du umgicks med förut. Vad har du bjudit på?
Du bör nog börja jobba med dig själv, din självkänsla och ditt självförtroende. Jag tror absolut inte du är tråkig och du har säkerligen en massa spännande och intressant att komma med...Du måste bara inse det själv.
Har inga råd att komma med eftersom jag sitter i exakt samma sits. Jag finns i Östergötland, vart finns du?
Jag bjuder hem folk och de kommer gärna, men de bjuder inte tillbaka så jag har slutat att bjuda hem.
Jag hör av mig och stämmer av läget och återkopplar kring saker som händer i folks liv, ingen hör av sig till mig och hör hur det är med mig och hur jag har det.
Osv.
Till mig hör man bara av sig när man vill ha hjälp med något, låna/få saker eller utnyttja mig på något annat vis.
Och jag har bytt vänner genom åren efter som jag tröttnar på att bli utnyttjad och säger ifrån och då vill de inte längre vara med mig. Det har alltid legat på mig att ha ett aktivt umgänge både med "vänner" och min egen familj så gör jag inget så händer inget.
Jag är en aktiv och social person som är väldigt lättpratad, så det är inte så att jag är blyg och osynlig även om jag inte gillar att stå i rampljuset.
Får ofta hör att jag är modig, driftig, företagsam och stark och en kvinna har till och med i samma veva sagt: så du gillar säker att vara ensam...
Min övertygelse är dock att det är med vänner som med män. Man måste bara hitta rätt och ibland tar det längre tid att hitta rätt.
Trodde jag hade hittat rätt väninna sedan ca 8 år tillbaka, men vid en bjudning jag hade innan jul där en killkompis var på besök så sa han efter typ 10 min att fy vilken självcentrerad människa hon är!
Det var en ögonöppnare för han har faktiskt så rätt. Hela vår vänskap har varit helt på hennes villkor när det passar henne och hon har inte frågat mig hur jag har det en endaste gång. Inte ens när jag skilde mig...
Tiden som gått sedan skilsmässan så har hon bara babblat på om sitt. Inte en enda gång har hon hört av sig för att vilja umgås med mig som ändå bara sitter ensam hemma trots att jag klart och tydligt talat om för henne att jag avskyr att sitta ensam hemma hela tiden. Så på sista 1½ år har hon inte offrat en enda minut på mig för bara min skull. Trots att hon säger sig vara min bästa väninna...
Har inga råd att komma med eftersom jag sitter i exakt samma sits. Jag finns i Östergötland, vart finns du?
Jag bjuder hem folk och de kommer gärna, men de bjuder inte tillbaka så jag har slutat att bjuda hem.
Jag hör av mig och stämmer av läget och återkopplar kring saker som händer i folks liv, ingen hör av sig till mig och hör hur det är med mig och hur jag har det.
Osv.
Till mig hör man bara av sig när man vill ha hjälp med något, låna/få saker eller utnyttja mig på något annat vis.
Och jag har bytt vänner genom åren efter som jag tröttnar på att bli utnyttjad och säger ifrån och då vill de inte längre vara med mig. Det har alltid legat på mig att ha ett aktivt umgänge både med "vänner" och min egen familj så gör jag inget så händer inget.
Jag är en aktiv och social person som är väldigt lättpratad, så det är inte så att jag är blyg och osynlig även om jag inte gillar att stå i rampljuset.
Får ofta hör att jag är modig, driftig, företagsam och stark och en kvinna har till och med i samma veva sagt: så du gillar säker att vara ensam...
Min övertygelse är dock att det är med vänner som med män. Man måste bara hitta rätt och ibland tar det längre tid att hitta rätt.
Trodde jag hade hittat rätt väninna sedan ca 8 år tillbaka, men vid en bjudning jag hade innan jul där en killkompis var på besök så sa han efter typ 10 min att fy vilken självcentrerad människa hon är!
Det var en ögonöppnare för han har faktiskt så rätt. Hela vår vänskap har varit helt på hennes villkor när det passar henne och hon har inte frågat mig hur jag har det en endaste gång. Inte ens när jag skilde mig...
Tiden som gått sedan skilsmässan så har hon bara babblat på om sitt. Inte en enda gång har hon hört av sig för att vilja umgås med mig som ändå bara sitter ensam hemma trots att jag klart och tydligt talat om för henne att jag avskyr att sitta ensam hemma hela tiden. Så på sista 1½ år har hon inte offrat en enda minut på mig för bara min skull. Trots att hon säger sig vara min bästa väninna...
Ut med dig, bjud till.
Jag har fått många vänner som vuxen.
Så det går.
Har du några intressen?
Jobbet?
Några du kan klicka med där?
Har du provat att umgås på andra sätt än att bjuda hem?
De vänner jag fått som vuxen har varit sådana där man gått ut och gjort något roligt eller utövat någon hobby tillsammans först och främst. Sen ibland bjuder man hem varandra när vänskapen djupnat något.
En tjej som jag träffade genom en utbildning t ex har jag gått på kvällspromenader, fikat och shoppat med huvudsakligen. Hon har en ettåring hemma så hon uppskattar att få komma ut och göra sånt som hon har svårt att göra med barnet.
Det kan nog vara en stor grej för många att bjuda hem någon. Man måste städa, komma på någon mat som är lagom spännande och god och känna att man kan underhålla sin gäst under besöket. En fördel med att träffas ute är ju att det inte ligger bara på en att allt är trevligt.
Bor i Skåne.
Jag upplever att det är mycket svårare ju äldre man blir också. Dels för att alla redan har fullbokade liv men också för att man kanske är mer kräsen själv. Och framför allt är alla andra kräsna.
Har du provat att umgås på andra sätt än att bjuda hem?
De vänner jag fått som vuxen har varit sådana där man gått ut och gjort något roligt eller utövat någon hobby tillsammans först och främst. Sen ibland bjuder man hem varandra när vänskapen djupnat något.
En tjej som jag träffade genom en utbildning t ex har jag gått på kvällspromenader, fikat och shoppat med huvudsakligen. Hon har en ettåring hemma så hon uppskattar att få komma ut och göra sånt som hon har svårt att göra med barnet.
Det kan nog vara en stor grej för många att bjuda hem någon. Man måste städa, komma på någon mat som är lagom spännande och god och känna att man kan underhålla sin gäst under besöket. En fördel med att träffas ute är ju att det inte ligger bara på en att allt är trevligt.
Bra råd, håller med. Man får en mer naturlig relation att bygga på när man varit i en grupp tillsammans eller sysslat med en aktivitet ett tag. Det är därför jag inte tycker det funkar så bra med ?gofriendly? och liknande där man ska fika med främlingar och intervjua varandra om sin CV.
Jag tycker jag naturligt har fått vänner genom jobbet, studier, fritidsaktiviteter osv förr men jag har varit hemma 2 år med barn nu och mest gått på öppen förskola och liknande.
Ja, jag har också hört talas om såna appar. Blev rekommenderad en där man kan hitta kompisar med barn om man är ensam i sin bekantskapskrets att ha barn nära i åldern ("bej" heter den om någon är intresserad) . Jag tror det kan fungera jättebra för vissa men för mig hade det känts för intensivt och prestationsladdat att man träffar en främling och vet att båda hoppas hitta vänskap. Risken är att man umgås för att vara snäll snarare än att man känner gemenskap, eller att man stressar fram något för att man så gärna vill ha en vän.
För mig är det också den naturliga vägen som gäller. Om man har småbarn på heltid kanske man kan engagera sig i någon kommunal barn aktivitet eller låta barnet gå på någon hobby och se om man träffar några andra trevliga föräldrar på vägen tänker jag.
Det är ju ändå tur att det finns så många sätt idag att hitta nytt folk på och att det inte verkar skamfyllt (som jag föreställer mig att många kan ha känt förr och kanske även idag) att säga att man känner sig ensam och vill hitta någon att umgås med.
Förstår din känsla. Det är ju omöjligt att lova vänskap innan man ens träffats.
Nackdelen med att hoppas på vänskap på naturlig väg är ju att andra man träffar kanske inte alls är där av samma anledning. Och precis som kvinnan du nämner kanske många är lite så "allt eller inget" och går till öppna förskolan enbart för att låta barnet leka av sig och vill absolut inte prata med någon eftersom de inte planerar att bli kompis med någon där.
Förstår din känsla. Det är ju omöjligt att lova vänskap innan man ens träffats.
Nackdelen med att hoppas på vänskap på naturlig väg är ju att andra man träffar kanske inte alls är där av samma anledning. Och precis som kvinnan du nämner kanske många är lite så "allt eller inget" och går till öppna förskolan enbart för att låta barnet leka av sig och vill absolut inte prata med någon eftersom de inte planerar att bli kompis med någon där.
Har du provat att umgås på andra sätt än att bjuda hem?
De vänner jag fått som vuxen har varit sådana där man gått ut och gjort något roligt eller utövat någon hobby tillsammans först och främst. Sen ibland bjuder man hem varandra när vänskapen djupnat något.
En tjej som jag träffade genom en utbildning t ex har jag gått på kvällspromenader, fikat och shoppat med huvudsakligen. Hon har en ettåring hemma så hon uppskattar att få komma ut och göra sånt som hon har svårt att göra med barnet.
Det kan nog vara en stor grej för många att bjuda hem någon. Man måste städa, komma på någon mat som är lagom spännande och god och känna att man kan underhålla sin gäst under besöket. En fördel med att träffas ute är ju att det inte ligger bara på en att allt är trevligt.
Jag har föreslagit promenader men det är efter att vi träffats på fika hos mig. Ingen vill ha en andra "dejt" haha.
Gick med i några grupper på facebook för folk som söker vänner. Det står klart och tydligt att flirtande/dejtande inte hör hemma i dessa grupper.
Jag har även specificerat vart i landet jag letar vänner och så ramlar det inte meddelanden från män från hela landet...
Självklart kan man vara vän med män, men det har jag redan flera stycken och jag vill ha väninnor!
Gick med i några grupper på facebook för folk som söker vänner. Det står klart och tydligt att flirtande/dejtande inte hör hemma i dessa grupper.
Jag har även specificerat vart i landet jag letar vänner och så ramlar det inte meddelanden från män från hela landet...
Självklart kan man vara vän med män, men det har jag redan flera stycken och jag vill ha väninnor!