Att bo runt 10 mil ifrån varandra med en ettåring?

Ingen?

Det beror på vad du menar om det "går". Klart ni kan bo långt ifrån varandra men barnet kommer aldrig kunna träffa båda föräldrarna lika mycket, så det man gör är egentligen att man skär ner på tiden med den ena otroligt mycket för barnets del, och det är aldrig en bra lösning. Så nej, du lär inte få några svar som kan tillgodose barnets behov för de finns inte om man bor tio mil ifrån varandra.

Du har alltid ett val.

Låter som ett trist läge för alla både föräldrar och barn, men mest för barnet förstås. Jag har dessvärre inget förslag på hur man löser det, förutom att barnet förstås måste ha fast adress på en av platserna och träffa den andra föräldern sporadiskt.

Med tio mil emellan bör det finns en mittpunkt 5 mil från båda. Cirka 45 minuter med bil. Förskola och skola där så kan barnet bo varannan vecka?

Om inte detta fungerar. Så länge barnet går på förskola kan hen vara ledig på veckodagar. Har någon av er flexibelt arbete så att det går att jobba sju dagar ena veckan och tre nästa? Isf kan denne förälder få en förlängd helg med barnet varannan vecka

Mina föräldrar bodde ca 7 mil från varandra. Det betydde att vi bodde hos en förälder och var hos den andra varannan, var tredje helg. Sen mer under loven.

Jag kan inte säga att jag haft en dålig barndom MEN barnet får det inte lätt att hålla på med en aktivitet som även sker fredag till söndag. Jag fick säga nej till en hel del. Brorsan gick på lite grejer vilket var ok när han var mindre och inte samma krav på närvaro. Min son som spelar fotboll har träning på fredagskvällen och ofta match under lördagen eller söndagen. Han hade tappat mycket om han behövt åka iväg 10 mil till sin andra förälder - som då kanske fått 20 mil till matchen och då sagt nej.
Jag som är mer introvert fick aldrig några kompisar där pappa bodde. Det fanns inga i min ålder på samma gata och eftersom jag inte gick i skolan där träffade jag inga andra.
Jag har dessutom inte alls samma trygga relation med min pappa som med min mamma. Han är mer som en morbror/farbror där. Både min brors respektive och min sambo förundras över hur olika vi behandlar våra föräldrar. Med mamma har vi en öppen trygg relation medan med pappa tassar vi lite på tå. Ingen av oss vågar egentligen säga vad vi tycker till honom. Och umgås mest när vi måste (födelsedagar och jul).

Så hade jag fått välja hade jag helt klart föredragit att pappa inte flyttat så långt bort när mina föräldrar skiljde sig. Men det blev hans förlust!