Sonen vänder på allt, säger vi höger går han vänster, titta upp så tittar han ner osv, är det en diagnos?

När jag läste rubriken tänkte jag OCD (jag sa alltid ner när folk sa upp, men inte upp om folk sa ner. Jag hade tvångstankar om att gå upp i vikt så jag hatade ordet upp. Samma med tjock, fet, osv. Då sa jag alltid smal/spinkig, etc).

Men så läste jag inlägget och insåg att det inte var så för er son.

Med det sagt... (det hörde inte hit, men kanske hjälper någon annan).

Min dotter är också 10 år och gör exakt samma sak när hon pratar (inte alltid, men ganska ofta).

Men säger jag -den ligger på golvet- så kollar hon inte i taket. Däremot kan hon ta fel på höger och vänster, men det händer mig ibland också.

Med siffrorna skulle jag säga dyskalkyli (stavas?) men det krävs säkert mer för en sån diagnos, men värt att ha i åtanke för ngn med liknande kanske?

Men, som sagt, vad gäller meningarna så är det exakt som min dotter. Jag tror dock att det är normalt för vissa. Det lär nog försvinna av sig självt. Jag oroar mig iaf inte.

Min dotter stammade som barn (mellan 2-3 års ålder ungefär), samt hade en del talfel (bokstäverna f, r, s samt kombinationerna MJ och LK (mjölk, tex). Det hade att göra med munmotoriken (man ljudar bokstäver på 3 sätt; läpparna (tex P), tungan (tex T) och halsen (tex K).

Har någon annan reagerat, eller är det bara ni?

Skolan har inte gjort något eller sagt något om det, men det är speciellt en fröken som de har som han kommer hem gråtandes av flera gånger för hon "ignorerar honom" att hon inte lyssnar när han talar. (de har olika lärare i olika ämnen)

Han är väldigt duktig på engelska, och tittar enbart på engelska filmer, ska vi se en familjefilm så måste vi ha text för MIN skull... Engelskan är självlärd från Youtube.

Jag sa till honom för ett tag sedan att "städa diskbänken efter dig" och han: "- javisst mamma, det gör jag....... Ehhh, vad är en diskbänk? "

Det är som att hjärnan inte alltid kan koppla.

Hans pappa är jätteirriterad för han kan inte förklara saker för sonen förstår inte förklaringar. Vissa saker förstår han, andra inte....

Han räknar huvudräkning snabbare än mig, så det är inte matte i sig som strular.

Han är mitt uppe i en utveckling som tar flera år. Pappan ska tagga ner (usch ,jag blir nästan arg här) 

Om det inte jämnar ut sig efter han är typ 15 så visst kanske det kan vara något (tänker lite utifrån språkstörning, det kan ta sig otroligt många olika uttryck) men jag tror egentligen mest att hans hjärna har fullt upp just nu och sorterar och lär sig hur man ska hantera olika saker. 

Om ni är oroade, så kontakta skolans specialpedagog och fråga om denne kan observera ert barn och göra en kartläggning utifrån hur det är i skolan. Då har ni en grund att ta saker vidare om det visar sig behövas. 

Ni kan också ringa BVC och be dem tipsa er om någon logoped som ni kan prata med och fråga just sånt du skrivit om här. 

Men att han inte visste vad ordet diskbänk var för något är inte alls konstigt, om han ägnar större tiden av sitt liv åt det engelska språket. Mina barn som är ca 20 nu, har sedan de var unga, använt engelska mer än svenska pga spel på internet. Då kan det ibland bli så att de inte kommer på de svenska orden. 

Förklarar ni på engelska när han inte förstår den svenska förklaringen? Kan ni förklara med stöd av bilder, när han inte förstår?  Jag tror att ni föräldrar dels behöver ha tålamod men också hitta lite nya strategier för egen del. Googla på språkstörning så kan ni hitta lite bra tips, även om det inte är det han har. 

Nej, han är inte överduktig på matte, ligger normalt i skolan...

Det är just för att hans pappa blir så irriterad som jag börjat undra om det ÄR något fel... Är det skolsköterskan som är logoped/hänvisar dit? Om inte annat för att få en annan vuxen att förklara för pappan att det inte är något fel och han inte borde skälla på sonen. Pappan lyssnar inte på mig och säger att "han skiter väl i vad jag läst för råd på familjeliv" så det behövs en verklig person som kan kommentera...

Jag är alldeles för dålig på engelska för att kunna prata med honom, men ja, många ord hittar han lättare på engelska än svenska.

Tänker att om det är språkstörning, är det inte bättre att ta hand om den nu än att vänta till han är 15?

Ska börja ta kontakt med skolsköterskan när skolan börjar.

Gillar inte heller att pappan skäller och sonen blir ju ledsen för han vill ju förstå/göra rätt.

Jag är helt blind för adhd, jag har många runt om mig som har diagnosen och jag förstår den inte (tycker att de är helt vanliga människor) men jag tror inte att han har det. Dock så har många i pappans släkt adhd.

Det funkar bättre för sonen när man ritar ner saker eller visar hur man ska göra. Men pappan tycker att han ska kunna förstå beskrivningar.

Vi var till en plats idag som sonen direkt sa: här har jag varit innan jag känner igen mig... Och ja, vi var där när när han var 3. Så han har bra bildminne. (hänt tidigare också) Samma sak, han kommer jättebra ihåg saker han ser på film.

Men ju mer jag skriver så inser jag att det är hjälp att få pappan att förstå att barn utvecklas olika och att våran son kanske behöver visuell förklaring...

Men det behövs en annan vuxen än mig som förklarar det för pappan.