Ändra sitt liv genom mindset. Varför gör inte alla det?

Nja, jag håller inte med dig. Hur ska du kunna tänka bort sjukdomar och dödsfall t ex?

Kanske efter en längre tid. När sorgen inte är färsk eller sjukdomen inte är ny. Då kan man försöka hitta sätt att hantera och acceptera. Men nej, när man drabbas av sorg eller svår sjukdom, då blir man svag under en lång tid. Det går inte att bara bestämma sig för att bli stark då.

Alltså, någon som är glad när den just drabbats av svår sorg, den personen skulle jag oroa mig för. Det är inte hälsosamt att försöka trycka bort sorgen genom att roa sig.

Vissa saker i livet kan man påverka genom att ha rätt inställning, men vissa saker kan man inte påverka alls. Du har en lite naiv syn på det där, känns det som.

Man är ju inte en egen liten ö.

Säg att mitt syskon får en stor hemsk hjärntumör och dör relativt snabbt. Hur ska jag reagera? Tja, för mig skulle det då vara hälsosammast kanske att gråta i 3 dygn, sedan skaffa mig en boxboll att slå på, ta ledigt från hela världen till efter begravningen och sedan påbörja min återhämtning. Låter det som en vettig inställning?

I praktiken går det bara just om jag är ensam och utan ansvar för någon annan. Ute i verkligheten måste jag i stället trycka bort min egen sorg för att ta hand om mina föräldrar som brutit i hop totalt, mina förtvivlade barn, mina föräldralösa syskonbarn och min vän, som just fått en cancerdiagnos. Förutom att vara en klippa för dem, så måste jag sköta allt det löpande som hör till vardagen; laga mat, tvätta, handla, diska, betala räkningar osv.

När någon påstår att det handlar om inställning och att planera sitt liv rätt, då känner jag mig nästan lite upprörd. Det finns så många som faktiskt inte kan ändra sin situation genom att ändra sin inställning. Ja, man kan bestämma sig för att bita i hop och inte ge upp, men då handlar det om att överleva och inte om att leva ett lyckligt liv.

I den bästa av världar är det så. Men - jag kan inte välja hur min familj ska reagera. Mina släktingar, mina grannar, resten av världen. Själv har jag kanske inte alls ett val, eftersom jag måste tänka på andra människor och inte bara på mig själv.

Jag inser att du verkligen inte förstår problemet. Om jag säger så här:

I många år tänkte jag att en del människor är lite korkade. De köper ett fotbad för 500 kr, när det fungerar precis lika bra med en 10-litershink för 20 kr. Jag tog ett fotbad varje vecka, och min hink var perfekt. Billig och dessutom användbar till annat. VARFÖR gjorde inte alla som jag? Varför kastade de bort en massa pengar i onödan?
Så en dag, när min son köpte ett fotbad, då frågade jag honom. Varför?! Han tog fram hinken, visade mig den och så försökte han få ner sin fot stl 44 i den. Då först fattade jag. För mina fötter stl 34 var det perfekt att ta fotbad i en hink, men alla hade inte lika små fötter som jag. De måste skaffa något där deras fötter rymdes. Det som var perfekt för mig var inte det för dem.

Din mindset funkar bra för dig i din situation. För andra funkar den inte alls. För dig funkar den kanske inte om 10 år till. Det vet man aldrig ...

"skylla all sin olycka på andra personer eller omständigheter"? Lite okänsligt formulerat.

Om Agdas man dör i en bilolycka och hon är olycklig för det, ser du det som att hon har valt att vara olycklig? När sedan försäkringskassan vägrar att godkänna en månads sjukskrivning i samband med dödsfallet, så hon tappar inkomsten den månaden, då kanske hon känner sig lite bitter och illa behandlad. Ser du det som att hon skyller i från sig då? Hon har själv valt att bli bitter?

Du skrev att i den akuta sorgen, så är det OK att vara olycklig. Sedan ska man resa sig och välja lyckan. Nå, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Efter den akuta sorgen, så är det vanligt att bli sjuk. Många kroniska sjukdomar kan utlösas av just sorg. Den som då blir jättesjuk mitt i sorgen har också lite svårt att välja tacksamhet och lycka. Sjukdom betyder Försäkringskassan och ekonomiska bekymmer. När ska man ställa sig upp och vägra vara olycklig? När ska man välja tacksamhet och lycka? När maken dör, när man får MS eller cancer, när ens far dör strax efter, när man blir uppsagd pga arbetsbrist, när facket krånglar med A-kassan eller när ens barn får en anafylaktisk chock? När?

Det är inte så att olyckor fördelas rättvist mellan människor, så alla får två var. En del klarar sig ganska bra, medan andra blir överösta av olyckor i åratal.

Jag undrar lite om du ens läste inlägget du svarar på? Hur undviker man Agdas situation, dvs att hennes man dör, försäkringskassan bråkar och hon får MS (vilket jag f ö tagit ur verkligheten)? Man undviker inte den genom att ha en god utbildning, bra sparande och bra försäkringar.

Och jo, många kroniska sjukdomar behöver en utlösande faktor. Sorg är en vanlig faktor.

Resten av ditt inlägg verkar mest handla om att ingen råkar ut för olyckor, utan de skaffar sig sina olyckor själva. Bröt du benet? Skyll dig själv, du skulle ha tagit bättre skor! Tog din vän livet av sig? Tja, det var antagligen ditt fel. Du skulle ha varit en bättre vän!

Japp! Det var svaret jag fick från doktorn, när jag undrade om han "Snälla snälla" kunde säga något jag kunde göra för att minska risken för fler njurstenar. "Ja, byt föräldrar!" svarade han.