Ändra sitt liv genom mindset. Varför gör inte alla det?

Jag sa aldrig att det var lätt och jag sa heller aldrig att det bara fanns två val. Utan det finns alltid en väg framåt. Men att man måste vara beredd att kämpa för sin egen lycka och man kan inte gå runt och anklaga andra personer eller omständigheter för ens egen olycka.

Ja, tydligen.

Ja men att skylla ifrån sig är ju ett skäl som bör analyseras i grunden. Det ligger ju ett tvivel och en begränsning bakom varje ursäkt, som bör bemötas med respekt utifrån den människans förutsättningar.

Fast jag vet inte hur annars jag ska tolka din trådstart där du säger att man kan bestämma hur man reagerar helt och hållet, välj att vara lycklig, att det bara är att byta jobb om du inte trivs eller byta partner om du inte mår bra. 

Jag kan inte välja hur jag ska reagera eller välja att vara lycklig. Jag kan inte välja att bara inte tänka på allt det negativa. 

Kanske du behöver förklara mer detaljerat hur du menar om det blir så många missförstånd? För även om det ÄR ett missförstånd förstår jag verkligen inte HUR det är ett missförstånd eller vad du egentligen menar isåfall. 

Inte alls. I en perfekt värld skulle jag vilja hjälpa andra att komma framåt. Men jag tror det tyvärr är svårt med människor som reagerar lite som ni. Alltså personer som inte alls är mottagliga för ett annat sätt att se livet. Vissa är mer mottagliga och då är det lättare.

Du tror inte att en del av problemet är att du inleder med att anklaga människor som inte mår bra av diverse skäl att välja ett tragiskt liv? Att kalla andras liv för tragiska tror jag sällan är en bra väg om syftet verkligen är att hjälpa. Bättre då att visa empati och förståelse samtidigt som man hjälper till med konkreta verktyg om hur man kan ta sig vidare steg för steg.

Du svarar ju inte heller på frågor som folk ställer om vad du menar mer fördjupat, som tex fishys fråga om vad du egentligen menar om du nu blivit missuppfattad. Om man vill bli förstådd får man nog vara beredd att försöka förklara. Och man får nog räkna med att börja i motvind om man inleder med att påstå att människor själva valt sin "olycka" i livet.

Inte alls. I en perfekt värld skulle jag vilja hjälpa andra att komma framåt. Men jag tror det tyvärr är svårt med människor som reagerar lite som ni. Alltså personer som inte alls är mottagliga för ett annat sätt att se livet. Vissa är mer mottagliga och då är det lättare.

Fast utmaningen är väl att du som utomståemde knappast kan bedöma vad som är "rätt" väg framåt? Du tar för givet att det är att plugga vidare för peraonen som säger sig vara mißnöjd med jobbet, men eet är ju inte allssäkert att det är så.

Jag får upplevelsen av att du tolkar in att folk är mer pasiva i sina liv än vad de är. Att normen är tänka att inget går attförändra och att ingen kämpar. Och där tror jag attdu har fel. Jag tror att merparten veekligen kämpar framåt i sina liv och att de flesta har förmåga att hitta guldkorn i livet här och där.

Jag tänkte också på det du skrev om två olika mindset. Den ena var att man är född med en uppsättning egenskaper mm och är oföränderlig och den andra är att man har föemåga att utvecklas som människa. Om du går tillbaka ett gäng år i historien tror jag at du hittar fler med det första tankesättet . Men idag tror jag att de flesta ändå har den andra synen. Hela samhällssynen är ju väldigt inriktad på att du som individ har makten att förändra ditt liv och vi säger till barn att "du kan bli vad du vill när du blir stor" . Detta med att "du ska bli vid din läst" är knappast norm längre.