Ändra sitt liv genom mindset. Varför gör inte alla det?

Tack själv för att du startade den här tråden. Jag tycker sånt här är intressant.

Om det ändå vore så enkelt. Då skulle ju alla vara miljonärer och hemlöshet, svält och misär skulle inte existera. 

Det är ju inte bara våran sk mind som bestämmer vårt öde utan även omgivningen. Eller tycker du att de 6 miljoner judar som blev mördade av Hitler inte hade behövt utsättas för ett sånt öde om de bara hade haft en bättre mindset?

Jag antar att du hintar på Law of Attraction, vilket inte är nåt annat än nonsens. 

Nej. Kan inte minnas att jag hade någon period i början då jag var arg eller ledsen. Snarare tvärt om, första halvåret var enklast. Det blev tuffare att hålla en positiv inställning ju längre tid det gick och när man såg att det nötte på barnen och maken. 

Men jag är en problemlösare, så min inställning i typ allt är snarare -hur löser vi det här, än att förbanna något jag ändå inte kan påverka. 

Visst har jag haft perioder av katastroftänk, - tänk om jag dör, vad händer med barnen osv osv, men då handlar det om 20-30 minuter, innan jag kan samla ihop mig, och tänka mer logiskt och rationellt och välja den mer positiva synen. 

Vilken bullshit. Det handlar även där om inställning. 

Och ja, jag vet, jag har både provat sorg och cancer senaste året. 

Tar man cancerdiagnosen tex. Ja, man blir fysiskt sänkt av en tuff cancerbehandling, men det psykiska väljer man helt klart. Man väljer hur man ska se på sin diagnos, sin behandling och sina biverkningar. 

Och i alla "stödgrupper" mm är det väldigt tydligt vilka som gräver ner sig och vilka som väljer att vara positiv. 

Vet inte om jag är helt offtopic, men det känns lite som att det jag kommer skriva är lite av "kusin" till mindset.

Hela mitt vuxna liv har jag haft perioder fram och tillbaka. Perioder där jag uppfattar det som att allt går emot mig. Detta samtidigt som jag har perioder där det känns som allt går min väg.

Bra dagar och dåliga dagar, de finns absolut. Men när det kommer dagar då man verkligen kan förbryllas över hur verkligen allt går emot en och tvärtom, det har jag funderat mycket över, och jag är ganska säker på att de här dagarna, de man uppfattar som toppenbra respektive sanslöst dåliga dagar, de är nog egentligen ganska lika skulle jag tro. Det handlar nog mer om hur man tar in, och hur man tolkar saker och ting. Där skulle jag tro att det ligger.

Gick det finna ett sätt att styra eller balansera det där så tror jag verkligen att de där dåliga och bra dagarna blev istället till helt okej dagar överlag.

Jag har dock aldrig lyckata komma fram till hur jag ska kunna styra de där, och det är här jag undrar, är mindset en metod för just detta?

Lika viktigt som mental inställning är empati och medkänsla med våra medmänniskor som kanske inte har insikten eller styrkan att ändra sin inställning.