"100 spänn på att de gör det för pengarnas skull"

Absolut och jag förstår ditt resonemang. Det finns olika sorters människor helt enkelt. Men för mig som är väldigt känslotyrd tar det hårt när någon tror fel om oss. Jag arbetat fortfarande, med ett arbete jag älskar. Min man också. Vi bodde i huset innan hen flyttade in. Och har liksom inte ändrat på något vad gäller det ekonomiska.

Självklart blir det dyrare med en femte person oavsett om det är en middag ute eller två veckor i utlandet. Detta gör att vår "lön" för arvodet dels täcker upp för ett långsiktigt sparande till placering, och en del som heter "resekassa". Den tredje delen går till att betala extra skatt. Och den sista lilla biten, (1500kr, det är det jag har kvar) den försvinner på resekostnader till umgänge, och förlorad arbetsinkomst de dagarna jag behöver vara ledig för dessa träffar. Alternativt utbildningar osv osv.

Vet inte varför jag försvarar mig. Spelar nog ingen roll vad jag skriver när de flesta redan har sin bild klar. Och jag vill vara säga att jag är ledsen, för de barn som placeras i hem där det inte sker av rätt orsak. Där dessa inte prioriteras jämlikt med de biologiska barnen, där de gång på gång ställs utanför "kärnfamiljen".