Behöver råd då uppfostran gått snett.

Eftersom ditt barn är så pass gammalt så att den kan läsa av sin omgivning tycker jag att du kan vara ärlig med konsekvenserna av ett drygt beteende (inga vänner, uppfattas som jobbig mm). Jag tycker också att du kan berätta direkt när du ser och hör ditt barn säga olämpliga saker så att den förstår konkret vad som inte är lämpligt.

Jag är lärare och har många gånger pratat med elever om deras beteende och det bästa har alltid varit att säga saker i klarspråk, om än med vänligt tonfall. Berätta hur andra kan uppfatta och känna när man säger på ett visst sätt, säg också att man kommer ihåg ord och kommentarer i många år (du har säkert egna minnen av kommentarer någon sagt till dig när du var barn som fortfarande hänger kvar), låt ditt barn fundera på hur den vill bli ihågkommen av andra.

Jag tycker också att du mycket väl kan säga att du ser att ditt egna beteende har smittat av sig och att du inte är stolt över det, som sagt- var ärlig!

Jag har inga konkreta tips då jag själv inte har barn, men jag vill bara ge dig en stor eloge för att du är medveten om att det någonstans gått snett och att du är villig att jobba på att förändra det negativa beteendet hos ditt barn. Det är bra föräldraskap.

Allting beror inte på uppfostran. Mer troligt är att det är en personlig egenskap som gått i arv. Ingens "fel" alltså, utan bara en egenhet som du och din son kanske måste vara medvetna om och jobba lite på.

Men gör som du gjort hittils och var förebilden!

Skillnaden denna gång är att du är en bättre förebild. Ta ditt ansvar som en bra förebild och försök skaffa vänner.
Eftersom barnet är så pass gammalt diskuterar du med barnet om varför du ändrat dig och så vidare.