Bekänna gammal kärlek?

Jag vill av någon konstig anledning berätta för killen jag var förälskad i innan jag träffade min kille att jag var kär i honom. Jag vet inte hur han kände för mig alls. Ibland verkade han intresserad, ibland inte. Jag försökte gå vidare då jag tillslut tolkade honom som att han inte var intresserad. Någon månad eller två gick. Jag träffade min kille. Han blev störtförälskad i mig. Och jag även i honom. Dock var det så tätt mellan förälskelsen till den killen och min kille, så jag gick länge runt med starka känslor för båda, vilket var svinjobbigt! Trodde verkligen inte att det gick, men tydligen?? Har haft jättedåligt samvete gentemot min kille pga detta. Men jag älskar ju honom jättemycket och valde honom. Nu har 3.5 år gått tillsammans med min kille, och känslorna för den andra killen har lagt sig, även om jag fortfarande finner honom attraktiv. Har inte sett han öht på typ 2 år, även om han dyker upp i tanken någon gång ibland, men mycket mer sällan än innan, och jag känner att jag vill leva resten av mitt liv med min nuvarande kille. Är väldigt kär i honom fortfarande, ser en lång framtid med giftermål och barn med honom. Känner att han är min soulmate.

Dock så känner jag av någon anledning en önskan av att berätta för den andra killen att jag hade känslor för honom förut. Jag har aldrig tagit initiativ eller berättat för någon att jag är kär i den någonsin i mitt liv. Alltid varit killen (eller, ja, min kille, då det är den första killen som visat intresse) som tagit initiativet. Det känns som att jag missat något i livet, som jag önskar få uppleva. Dessutom blev det lite konstigt mellan oss och jag vet inte vad som orsakade det. Jag vet inte hur han kände. Det känns som att jag vill få ett avslut på något sätt. Även fast det inte var något. Vill säga hur jag kände. För att få det ur mitt system. Kanske även i hopp om att få veta hur han kände. Skulle det visa sig att han hade känslor för mig förut så skulle jag inte agera på det nu. Tror inte han skulle det heller. För lång tid har gått och jag vill vara med min kille. Jag känner bara behovet att få berätta att jag var kär i honom, av någon konstig anledning?! Fattas inte själv varför. Bryr mig inte om ifall han var kär i mig eller inte, vill bara få skiten ur mitt system! Vill att han ska veta.

Det känns fel. Men som sagt, jag har valt min kille och kommer välja min kille igen om det skulle behövas. Är bara en gnagande känsla i kroppen, som jag vill bli av med. Funderar på att skriva ett sms och bara säga hur det var: jag var kär i dig, att jag förstår att det är konstigt att berätta i efterhand men att jag vill känna att jag har levt typ. Vågat för en gångs skull. Och be om ursäkt ifall det syntes och gjorde det stelt mellan oss.

Men är rädd för att han ska kontakta min kille och berätta detta. Gissar att det blir svårt att förklara? Eller? Funderar på att berätta det för min kille innan jag gör det. Men jag vet inte hur han skulle tolka det?

Även rädd för att upplevas som knäpp och konstig.

Någon som känner igen sig eller har tankar? Känner mig skitknäpp här, men är trött på att tänka på honom, vill få ett tydligt avslut för att kunna stänga dörren... sluta undra vad som hände mellan oss, vad han tänkte osv.