• Fri 7 Aug 2020 00:12
    1067 visningar
    75 svar
    75
    1067

    Han har svårt med att jag umgås med ”släkting”

    Anonym (Varför) skrev 2020-08-06 13:58:02 följande:

    Träffat min kille i snart 1 år. Under hela relationen har han vetat om att jag har en syskonrelationen med barnens pappas bror ska som min släkting. Jag har känt honom sen jag var 16 (nu 33),

    Han har hela tiden haft svårt med att vi umgås. Han tycker det är ok att vi umgås om jag eller min ?släkting? har sina barn med vid träffen. Jag har försökt vara respektfull mot min killes känslor och att han tycker det är jobbigt. Jag har tom bjudit med honom att träffa min släkting och en gång har de nu träffats. Så jag trodde att efter den träffen skulle han förstå att det inte finns något att oroa sig för.

    Men nej. Idag gick jag på en spontan lunch med min släkting och min kille blev sur för att jag inte frågade honom om han skulle med eller frågade honom om lunch. Min kille har semester oxå.

    Min kille har i omgångar under sin semester inte velat hitta på saker med mig som jobbar då han typ helst velat umgås med sina vänner istället, typ hållt dagen öppen . Och idag tänkte jag inte ens på att bjuda med honom, hade gjort samma om det var en tjejkompis .

    Vad ska jag göra? Nu svarar han inte på mina sms.


    Antingen är din kille en sån som själv ser alla kvinnor som potentiella sexobjekt (och kanske gärna är otrogen) och därför litar han inte på dig. På sig själv känner man andra. Han kan inte vara bara kompis med en tjej, alltså får du inte vara kompis med en kille heller, oavsett hur länge ni känt varann.

    Eller så är han väldigt kontrollerande. Du kommer att ständigt få tänka dig för. Att äta lunch ensam med din fd svåger i framtiden kommer inte på fråga. Inte heller ensam med en manlig arbetskamrat etc. 

    Själv prioriterar han att ev träffa sin kompisar men du måste snällt fråga honom. Jag tycker inte han verkar så intresserad att umgås med dig, mer att kontrollera dig.

    Jag skulle inte vilja vara ihop med någon som inte litar på mig. Dessutom en som surar för att straffa mig och få mig att lyda honom.

    Hans känslor är hans problem, han borde gå och få terapi för sin svartsjuka/osäkerhet/kontrollbehov. Men det skulle han antagligen inte göra, det är ju mycket enklare att kontrollera ditt beteende genom att sura och köra "silent treatment".
  • Fri 7 Aug 2020 00:17
    #44
    Tecum skrev 2020-08-06 18:33:17 följande:
    Du ger mig rätt! Exakt den uppfattningen har många kvinnor på FL, män kan och får därför inte vara vän med andra kvinnor om de är i en relation. Är han det ska han dumpas.
    Men kvinnor kan aaaldrig bli kär i den hon säger är en killkompis...
    Men stämmer inte det då? Män tycks se alla (iaf alla snygga) kvinnor som eventuella ligg. Medan kvinnor snabbt placerar in vissa män i vänfacket. 

    Vem har inte upplevt att killkompisen som bara är vän när man har pojkvän, plötsligt vill bli något mera när man är utan pojkvän?
  • Fri 7 Aug 2020 15:08
    #54
    +1
    Anonym (Varför) skrev 2020-08-07 05:46:03 följande:

    Nej det är bara just min fd svåger han har problem med. Jag har inga andra killkompisar iof men han vet att jag känner andra killar.

    Han tycker jag har kontakt med mitt ex familj alldeles för ofta och ses för ofta. Han tycker jag ska minska på det då jag faktiskt gått vidare till en ny relation. Det kanske är logiskt och även något jag själv tänkt på. Jag måste ju någon gång gå vidare, det är ju trots allt mitt ex familj.


    Men hur ofta har du kontakt med ex:ets familj då? På vilket sätt påverkar det honom,  han tycks ju ändå inte ha tid att umgås så mkt med dig? 

    Det gäller ju dina barns familj också, så jag tycker det är orimligt att du ska "klippa av" kontakten med dem.

    Om du har extra bra kontakt "som med en bror" med din ex-svåger så tycker jag det är orimligt att klippa den. Hur många riktiga goda vänner har man som man känt i många år, har man verkligen råd att avstå från dem?

    Det är ju samma sak där, träffar du verkligen "låtsasbrorsan" så ofta att det påverkar umgänget med din kille och hans familj? Eller är det helt enkelt så att all kontakt är för mycket för din kille? Pratar ni om ditt ex (mindre lämpligt), dina barn (helt ok) eller öht mycket om "gamla tider"?

    Öht tycker jag det låter dumt att avstå från sina vänner för sin killes/tjejs skull. En dag tar det kanske slut och då har man ett antal vänner färre att umgås med.
  • Sat 8 Aug 2020 22:45
    #66

    Vilka konstiga talibanåsikter. Män och kvinnor kan aldrig vara vänner, äter de lunch tillsammans finns alltid risken att de vill ha sex ihop. Förr el senare kommer tanken. Hallå, ingen som har någon självdisciplin? Ingen som litar på sin partner?

    Är man så nära och trygga som syskon så är det nära att man blir ihop? Nej, har man inte blivit det under 16 år, varför skulle man bli det när en av dem är ihop med en annan?

    Man bör inte umgås med sina barns farföräldrar när det är slut med pappan. Men tänk om man blivit väldigt goda vänner, förutom att man alltid har barnen som gemensamt intresse?

    Om man har ett yrke med flest manliga kollegor ska man förstås inte äta lunch med nån av dem, nej, man ska sitta ensam om nu inte ens partner vill/kan luncha med en.

  • Sun 9 Aug 2020 11:45
    #68
    +1

    Fortfarande finns väl regeln att man inte är otrogen?

    "De gamla reglerna" innebar att kvinnorna (iaf medelklassen) stannade i hemmet (och vantrivdes). De fick inte utbilda sig, de fick inte yrkesarbeta, de fick inte utvecklas.

    Nuförtiden yrkesarbetar kvinnor och inte bara i typiska kvinnoyrken. De har manliga kollegor som de kanske samarbetar med två och två. Då kan det också hända att de lunchar tillsammans. Och i 9 fall av 10 händer inget.

    Om man är trogen bara för att man aldrig är på tu man hand med någon annan man än ens biologiska släktingar, hur mycket är den troheten värd? Könsapartheid för att inte vara otrogen? Ännu säkrare med burka.

    Vad med tillit till varandra? Ska man ständigt vaka över sin pojkvän/flickvän?

  • Sun 9 Aug 2020 13:51
    #70
    Anonym (E.) skrev 2020-08-09 13:33:41 följande:
    Man måste fatta att nära umgänge mellan personer av olika kön, kan sluta i att de har sex med varandra förr eller senare.

    Och angående arbetslivet. Jag håller inte med dig om att alla kvinnor vantrivdes av att vara hemma, det var också många som mådde bättre - idag slås många i stället ut när de går in i väggen på grund av dubbelarbete, eller helt enkelt inte passar in i arbetslivet, och får försörjas av skattebetalarna genom sjukpenning eller andra bidrag i stället. Vet inte om det är så mycket bättre?

    Och angående att upptagna kvinnor och män möts på arbetsplatsen - det kan du väl inte ha missat bara här på Familjeliv? Det är dagligen inlägg av typen: "hjälp vad jag ska jag göra, jag älskar egentligen min man och jag vill inte göra mina barn till skilsmässobarn. Men nu har jag blivit kär i min underbare kollega. Han är så mycket roligare och mer spännande än min man, och han luktar så gott, och jag blir så fnissig när han kommer in i mitt rum, och vi kan prata om allt och, och nu har vi börjat gå och äta lunch på tu man hand, och..."

    Man ska inte bagatellisera den problematiken heller.

     
    Jag tycker iaf att hemmafrulivet verkar rätt andefattigt. Särskilt när barnen börjat skolan och hemmafrun inte hade annat att göra än att damma och putsa eller skvallra med sina väninnor. Kvinnor har också intelligens och behöver utmanas.

    Att arbetslivet kan ge utbrändhet stämmer, men det gäller väl både män och kvinnor? Och om två personer båda har barn och yrkesarbetar så ska väl båda "dubbelarbeta" också. Eller varför kan inte båda arbeta deltid om de prioriterar sin hälsa?

    De som är otrogna är det för att de egentligen inte älskar sin partner. De älskar sig själva mest och prioriterar njutning och passion. Eller omväxling. De borde aldrig gift sig. Sådana personer kommer alltid att hitta tillfällen till otrohet även om de inte hittar den på jobbet. Enda sättet att undvika detta är att stänga in frun i hemmet på bästa talibanvis, hon får inte ens gå och handla ensam. Skulle hon ändå lyckas vara otrogen är det bara att hedersmörda henne. 

    Ett samhälle där ingen kvinna har möjlighet att vara otrogen är inget samhälle jag vill ha. Dessutom är det väl vanligare att män är otrogna.

    De otrogna kvinnor som skriver på Familjeliv gör det för att det finns en konflikt. Ingen startar väl en tråd för att berätta om hur bra allt är.
  • Sun 9 Aug 2020 16:43
    #74
    Förbjuda sin partner att umgås med någon? Vet inte hur fogliga ni är men jag skulle då aldrig finna mig i det. Min partner är varken min chef eller min far. Han får allt be vackert och ge goda skäl. 

    Det är jag själv som ser till att inget händer, även om jag råkar vara ensam i ett rum med någon. Iofs är det inte självklart att alla män försöker med alla kvinnor heller.
Svar på tråden Han har svårt med att jag umgås med ”släkting”