Han har svårt med att jag umgås med ”släkting”

Anonym (E.)

Sat 8 Aug 2020 02:49
75 svar

Citera Återställ Anmäl

Han har svårt med att jag umgås med ”släkting”

Han är alltså inte din biologiske släkting? I så fall är det inte konstigt, om din kille ser på honom som vilken manlig vän som helst. Det FINNS dom som låter sin partner t.ex. äta lunch ensam med en vän av motsatt kön, men många gör inte det. Jag hade heller inte velat ha en man, som hade en sådan nära och unik relation med en kvinna som inte var hans biologiska syster - och i ärlighetens namn kanske inte ens då.

Du får väl helt enkelt välja mellan de båda männen i ditt liv...
Anonym (E.)

Sat 8 Aug 2020 02:52

#58

Citera Återställ Anmäl

Drottningen1970 skrev 2020-08-07 22:59:55 följande:
Varför ska man klippa bandet till sina barns familj och nätverk. Verkar sjukt konstigt. Med samma logik ska man således också klippa med barnens farmor och farfar. Som förälder är gör man det som är bäst för barnen och där ingår det att ha sunda kontakter med barnens nätverk. Vara tvungen att klippa med viktiga personer för att en fjantig och omogen ny karl inte tål det. Har aldrig hört på maken så larvigt.
Fast TS FÅR ju umgås med den här mannen när de är tillsammans med barnen. Det räcker så - varför skulle de äta på restaurang på tu man hand? Verkar inte klokt.
Barnens farmor och farfar finns det förhoppningsvis inte någon (sexuell) risk med. Men till och med det skulle vara LITE konstigt - om hon skulle träffa dem utan att barnen är närvarande, typ i restaurangmiljö. Det gör man väl inte mera, när man är separerad och har ett nytt förhållande? Kanske möjligen en svägerska eller en ung svärmor, som blivit som en väninna...
Anonym (E.)

Sun 9 Aug 2020 05:09

#67

Citera Återställ Anmäl

Xenia skrev 2020-08-08 22:45:04 följande:
Vilka konstiga talibanåsikter. Män och kvinnor kan aldrig vara vänner, äter de lunch tillsammans finns alltid risken att de vill ha sex ihop. Förr el senare kommer tanken. Hallå, ingen som har någon självdisciplin? Ingen som litar på sin partner?

Är man så nära och trygga som syskon så är det nära att man blir ihop? Nej, har man inte blivit det under 16 år, varför skulle man bli det när en av dem är ihop med en annan?

Man bör inte umgås med sina barns farföräldrar när det är slut med pappan. Men tänk om man blivit väldigt goda vänner, förutom att man alltid har barnen som gemensamt intresse?

Om man har ett yrke med flest manliga kollegor ska man förstås inte äta lunch med nån av dem, nej, man ska sitta ensam om nu inte ens partner vill/kan luncha med en.

Fast idén att män och kvinnor ska kunna vara goda vänner på det sättet - att de umgås på tu man hand - är väldigt ny även i västvärlden. Så sent som i mitten på 1960-talet förekom det inte. Och jag tror att vi har de moraliska regler vi har av en anledning, så att säga. Man har sätt i samhällena att det inte fungerar annars.

Nu ska vi låtsas att det fungerar - och följden blir en massa splittrade hem, barn som växer upp med fel far, barn som växer upp utan far, dysfunktionella styvfamiljer med barn hit-och-dit, ensamma mammor som måste försörjas av samhället, o.s.v.. Jag hade föredragit att leva med de gamla reglerna, framför det kaos som det blivit nu.
Anonym (E.)

Sun 9 Aug 2020 13:33

#69

Citera Återställ Anmäl

Xenia skrev 2020-08-09 11:45:11 följande:
Fortfarande finns väl regeln att man inte är otrogen?

"De gamla reglerna" innebar att kvinnorna (iaf medelklassen) stannade i hemmet (och vantrivdes). De fick inte utbilda sig, de fick inte yrkesarbeta, de fick inte utvecklas.

Nuförtiden yrkesarbetar kvinnor och inte bara i typiska kvinnoyrken. De har manliga kollegor som de kanske samarbetar med två och två. Då kan det också hända att de lunchar tillsammans. Och i 9 fall av 10 händer inget.

Om man är trogen bara för att man aldrig är på tu man hand med någon annan man än ens biologiska släktingar, hur mycket är den troheten värd? Könsapartheid för att inte vara otrogen? Ännu säkrare med burka.

Vad med tillit till varandra? Ska man ständigt vaka över sin pojkvän/flickvän?

Man måste fatta att nära umgänge mellan personer av olika kön, kan sluta i att de har sex med varandra förr eller senare.

Och angående arbetslivet. Jag håller inte med dig om att alla kvinnor vantrivdes av att vara hemma, det var också många som mådde bättre - idag slås många i stället ut när de går in i väggen på grund av dubbelarbete, eller helt enkelt inte passar in i arbetslivet, och får försörjas av skattebetalarna genom sjukpenning eller andra bidrag i stället. Vet inte om det är så mycket bättre?

Och angående att upptagna kvinnor och män möts på arbetsplatsen - det kan du väl inte ha missat bara här på Familjeliv? Det är dagligen inlägg av typen: "hjälp vad jag ska jag göra, jag älskar egentligen min man och jag vill inte göra mina barn till skilsmässobarn. Men nu har jag blivit kär i min underbare kollega. Han är så mycket roligare och mer spännande än min man, och han luktar så gott, och jag blir så fnissig när han kommer in i mitt rum, och vi kan prata om allt och, och nu har vi börjat gå och äta lunch på tu man hand, och..."

Man ska inte bagatellisera den problematiken heller.
Anonym (E.)

Sun 9 Aug 2020 15:23

#73

Citera Återställ Anmäl

Tecum skrev 2020-08-09 14:27:27 följande:
"Tillfället gör tjuven" heter det och det är ingen tvekan om att de större kontaktmöjligheter mellan könen som finns idag ökar risken för otrohet. Det gäller både män och kvinnor. Men jag håller med dig, det är ett pris vi får betala. Att försöka stänga in kvinnorna kommer inte att fungera och är absolut inte önskvärt.

Sen är jag tveksam till ditt påstående att män är mer otrogna än kvinnor. It takes two to tango, kvinnor initierar separation oftare än män och ska man gå efter trådarna här så finns det många kvinnor även i goda relationer som funderar på otrohet.
Absolut. På 60-talet kanske hustrun, som började tycka att hennes man var rätt vanlig och tråkig, förälskade sig i en skådespelare som hon bara såg på TV. Men denne utgjorde inget hot. Nu har hon många möjligheter att träffa någon på riktigt...

Sedan fattar jag också, att man inte kan ha sådana lagar och regler att det inte finns någon möjlighet alls, för upptagna personer att träffa någon annan. Dock kan man fortsätta hålla på regler som hindrar att det utvecklas till ett förhållande - t.ex. så, att det inte är acceptabelt att en man och en kvinna (om en eller båda är upptagna), går ut och äter på tu man hand med någon av motsatt kön. Och naturligtvis inte umgås ensamma tillsammans i ett hem, på ett hotellrum, i en hytt på konferensresan på Finlandsbåten, o.s.v..

Jag gillar inte att man försöker normalisera det beteendet. Normaliserandet, gör det ju också svårare för en kvinna/man att förbjuda sin man/hustru att börja umgås med en möjlig ny partner.
Anonym (E.)

Mon 10 Aug 2020 16:40

#75

Citera Återställ Anmäl

Xenia skrev 2020-08-09 16:43:33 följande:
Förbjuda sin partner att umgås med någon? Vet inte hur fogliga ni är men jag skulle då aldrig finna mig i det. Min partner är varken min chef eller min far. Han får allt be vackert och ge goda skäl.

Det är jag själv som ser till att inget händer, även om jag råkar vara ensam i ett rum med någon. Iofs är det inte självklart att alla män försöker med alla kvinnor heller.
Jag tycker att det är OK att ha regler för vad partnern får göra med personer av motsatt kön - förutsatt att det är lika för båda. Man kan också ha en gemensam regel för vad som räknas som otrohet. Vissa drar gränsen vid kyssar, andra vid tryckare (nära dans), vissa redan vid förtroliga samtal. Som sagt - okej för mig, så länge som det är samma regel för båda.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Han har svårt med att jag umgås med ”släkting”

Han har svårt med att jag umgås med ”släkting”

INNEHÅLL