50 år och ensam och okysst

Knappast

Hur är man normal/när är man normal? Och när är man onormal? 

Normal i dejtingsammanhang är nog vara hel och ren, fräsch, kunna föra ett vettigt och trevligt samtal och läsa av signaler på olika sätt. 

Det finns blyga män som har fantastiska kvalitéer, men som inte har fått någon riktig chans av kvinnor.

Om en sådan blyg man hittar ett sätt att förändra sin utstrålning kan det hända saker.

Det tyder på en väldigt dålig empatisk förmåga av dig, att du fortsätter insistera på att TS inte kan träffa en partner och få ett komplett liv. Det är sorgesamt att du känner att du behöver göra detta mot en medmänniska. 

Faktum är, TS, att det aldrig är kört. Men det är du själv som behöver finna kraften inom dig till förändring för att öka dina chanser. Du behöver hitta sätt att komma ur din blyghet, våga ta mer initiativ och bygga upp ditt självförtroende genom att modigt kasta dig ut och chansa tills du lyckas.

Det spelar inte så stor roll var du bor just nu, tänker jag. Du borde släppa det och fokusera på att släppa loss din blyghet, träna på att ta initiativ och bli mer handlingskraftig. Lär dig mer om kroppsspråk, dejtingstrategier och hur sociala interaktioner fungerar i romantiska sammanhang. Läs böcker, se filmer och framförallt försök omsätt denna teori i praktiken. För det krävs mod. Det är förstås inte lätt att våga sig ut på hal is, men det är vad du behöver göra. Jag tror att du klarar det!

Det beror ju på hur du är annars. Det är inte drömmen, men inte heller en dealbreaker. Jag kan även se fördelar, som att det inte finns några ex som kan dyka upp och lägga sig i - och självklart inga barn. Inget bagage - man kan få vara ifred.

För gammal är du inte, jag känner många som har träffat en ny partner efter 50 - både män och kvinnor.  

Jag tror inte det faktum att du är oerfaren i sig behöver vara ett hinder.

Men om din ensamhet inte varit frivillig och du som du beskriver försökt i hela ditt vuxna liv så kanske man kan säga att du inte har riktigt rätt "kompetens" på det området? Vilket väl innebär att du knappast kan fortsätta på precis samma sätt och förvänta dig ett annat resultat utan förmodligen behöver förändra på något. Kanske kan det vara så lätt som nån var inne på att flytta och komma in i en ny miljö, kanske är det annat som behövs. Men nån form av förändring behövs rimligtvis.

Och sen vill jag uppmuntra dig att skapa ett utvecklande liv med mycket nyfikenhet där du får upptäcka nya saker om dig själv och världen alldeles oavsett om du träffar kärleken eller ej.

Alltså man kan alltid träffa någon. Antagligen har du vanor som gör att du inte odlar nya kontakter, att du låter människor glida förbi dig istället för att prata lite artigt och ställa frågor om deras vardag i stort och smått. Det är ju där nya vänskapsband knyts. Jag vet exempel där människor i 70-årsåldern träffat ny partner, det är aldrig för sent. 

Ingen kommer märka om du inte kyssts förut. 

Jo, det märks om någon är oerfaren. Är man oerfaren och fumlig och är 50 så är det supertydligt

Ingen kommer ju tänka att det beror på att han aldrig gjort det. De kommer bara att tänka att han är fumlig i så fall, kan ju vara av nervositet för att man är med en ny. 

Nej. Har aldrig någonsin träffat på en man som är fumlig som en oskuld förutom den enda oskulden jag har råkat ut för. Det går inte att jämföra att vara lite nervös med en ny partner och nervös som i helt oerfaren