Kan förhållanden bli bättre? Någonsin?

Testa familjeterapi. Inte för att älta era fel utan för att lära er se på situationen med nya ögon och ifrån nya synvinklar och få hjälp att komma vidare.

Det svåraste i denna sits är ju att sluta med gamla ovanor och faktiskt vilja bryta det bekväma och ja det innebär att det blir hårt jobb. Samt en hel del självinsikt/Självrannsakan

Fungerar det verkligen med familjeterapi? Hur gör man rent praktiskt för att åstadkomma den förändringen?  

Man får  bland annat "läxor" av terapeuten, som går ut på att se saker med nya ögon, utmana sig själv osv. 

Terapi funkar eftersom ni båda vill att förhållandet ska funka och ni är beredd på att hjälpas åt och reda ut det.

Rent praktiskt handlar det ju om att få hjälp att hantera den negativa spiral ni är inne i och hjälp att tänka nytt. Att bryta gamla tankemönster. Oftast har man ju full koll på vad man gör för fel men rent instinktivt skyller man det på diverse omständigheter och gärna motparten. Det får man hjälp med att komma ur på olika sätt. Genom olika övningar/hemläxor tex.

Varför är erat förhållande dåligt? Vilka behov blir inte tillgodosedda, och varför lyckas ni inte med detta? Jag antar att ni måste någon gång prata om era problem. Det låter på dig som att ni är eniga om att förhållandet lider av problem vilket fall.

Handlar det om att ni har olika åsikter, eller att ni hjälper till olika mycket i hemmet etc? Dåligt sex? Det är vanligt att t.ex. män upplever sina kvinnliga partners som distanserade, ?kyliga? etc utan att reflektera över sitt eget beteende. (Gäller alla kön förvisso!) har din partner specificerat vad hen tycker är problematiskt? Håller du med hen, eller kan du förstå hens synpunkt? Vad gör du/ni i sådana fall åt problemet? Partnern kan uppleva det som att det efter tag blir lönlöst att prata om problemen om de aldrig åtgärdas etc.

Det jag upplever som de mest vanliga problemen ur en kvinnas perspektiv är:

- dåligt sex. Även kvinnor vill ha bra sex med orgasmer där deras partner visar ömhet och visar att även hennes orgasm är viktig. Alla ska komma i mål så att säga! Finns inget mer avtändande när en man kommer efter 2 minuter och inte tar sin dam i mål också. Varför ska kvinnor släppa till för sånt dåligt sex?

- bra sex börjar redan med kläderna på. Visa ömhet, emotionell närhet och intresse för den andra personen, DÄR börjar förspelet..

- att hjälpa till hemma, de lika på alla sysslor. Om en person gör allt i hemmet kommer denna känna sig som föräldern till den andre, detta gör en trött, sliten och tappar respekten för partnern.

Alla förhållanden går upp och ner så ja, när man är nere på botten så kan det bli bättre igen. Men det finns vissa grejer som inte går att laga och vissa skador som inte kan läka. Bara du och den du är i en relation med vet vad dessa saker är för just er.

Men ni har älskat varandra en gång - det var samma person som du nu fortfarande är i ett förhållande med. Ni kan hitta varandra igen. 

Svårt att gå igenom allt som påverkar situationen men enligt mig så anstränger inte han sig för min skull alls, och han skyller på en massa saker som gör att han inte orkar eller har lust. Det är som att han vill att vi ska ha det bättre och hitta tillbaka till varandra, men han tar inga initiativ eller gör något praktiskt i handling för att det ska bli så. Och ju mer jag ber honom visa kärlek eller göra något bara för att göra mig glad så får det bara motsatt effekt och han liksom "svälter" mig på bekräftelse istället. Som en tvärtemot-grej. Han tål inte kritik alls. 

Tror det är svårt om man inte är på samma våglängd eller tycker helt olika i många frågor, då kommer det finnas risk för fortsatt gnäll i förhållandet.
Jag brukar känna ganska snart om man känner att man är på samma nivå i ett förhållande, om det är värt att satsa vidare på.
Tycker det är absolut viktigast att man kan vara kompisar i ett förhållande, självklart kan man ha olika åsikter också men det blir nog jobbigt i längden om man försöker fixa förhållandet redan från början, eller försöker ändra på en person till att vara till lags. En del kan man aldrig tillfredsställa om man inte gillar samma saker, vare sig det gäller sex eller intressen. Eller så får man helt enkelt säga att idag vill jag tex se fotboll på TV medan den andra inte alls är intresserad, då får den andra se på något program senare som den gillar, det gäller att kompromissa rejält om man vill få som man vill i ett förhållande.
Man ska absolut inte ta ifrån någon persons intresse, då är förhållandet dömt att misslyckas.

Självklart går det att vända ett dåligt förhållande, men det kan vara en mindre eller större utmaning beroende på omständigheterna.

Om man i kommunikationen ständigt missförstår varandra eller pratar förbi varandra eller inte pratar alls, blir det en knepig nöt att nå varandra. Det är kommunikationen som är grunden och som man behöver använda sig av för att hitta kompromisser, förhandla, söka efter lösningar och dela med sig av sina tankar, känslor och tillsammans komma tillrätta med problemen.

Samtidigt kan förstås en dålig kommunikation bero på att det finns andra saker i relationen som brister. Om ett par är besvikna på varandra p.g.a. t.e.x. utebliven sexuell närhet eller för att man har olika syn om när man ska plocka upp sina strumpor, finns det risk att kommunikationen försämras som en följd av ilskan och de negativa känslorna.

Naturligtvis går det också att lära sig hur den andre kommunicerar och anpassa sig till varandra. 

En annan viktig sak är att båda har motivationen att jobba med relationen och förändra sig.

Om det låser sig ordentligt så är parterapi tveklöst ett bra förslag. Där kan man  reda ut problemen med en neutral part och samtidigt få verktyg för att kunna bli bättre på att lösa sina konflikter.

Vill man försöka på egen hand kan man försöka sätta några regler för hur kommunikationen ska gå till. Exempelvis kan man bestämma att man avbryter samtalet när det är på väg att gå utför och man riskerar att börja bråka. Man kan bestämma att båda ska få prata till punkt, och att den andre behöver lyssna uppmärksamt och får skriva ner saker den kommer på att den vill ta upp. Man kan komma överens om att man behöver ha respekt för den andres uppfattning och känslor i samtalet och att man får prata om sig själv, men inte komma med onödiga attacker mot den andra. Man kan tidsbegränsa detta samtal om man tror att det leder till mindre risk för bråk, och sedan fortsätta samtalet nästa dag. Då har kanske båda hunnit smälta och tänkt mer på egen hand. Det är antagligen bäst chans för bra samtal om man väljer att inleda sådana samtal när båda är lugna och på bra humör. 

När man har berättat om sina upplevelser av en situation kan man försöka hitta lösningar på hur båda behöver agera för att erhålla en mer positiv utgång nästa gång något liknande händer. Det gäller då att man försöker hitta en kompromiss som båda kan acceptera. Det i sin tur kräver att båda är villiga att bjuda till, och det är något man kan prata om innan samtalet börjar.

Finns det djupa värderingsgrunder som skiljer sig åt är det viktigt att dessa medvetandegörs i samtalet och att man får förståelse för hur den andre tänker kring den frågan.

I ditt fall så kanske du kan förstå din partners reaktion att "frysa ut dig" utifrån hans uppväxt, hur de gjorde i hans familj, vad har han fått lära sig och jämföra det med dig och det du lärt dig från din egen familj och förstå varför era individuella behov krockar. Kanske han behöver få vara ifred en stund innan han är beredd att släppa in dig och du önskar få bekräftelse på en gång. Eller också hamnar din pojkvän i ett mönster där han upplever en oförrättskänsla och använder "utfrysningen" som ett vapen för att straffa dig för att han kände sig orättvist anklagad.

Kan ni hitta ett sätt att prata om det här utan att ni går i konflikt kan ni kanske formulera problemet i de här situationerna och sedan hitta en lösning på det.

Kan ni inte lösa det här på egen hand är det enda återstående alternativen familjeterapi eller separation.