Särbegåvning

Det låter som att han är särbegåvad ja. Jag har en son med 140 i IQ, men han har även autism, och då kallas det 2E, har jag nyligen lärt mig.

Särbegåvade får det ofta tufft i skolan. Tempot är för långsamt för dem. Men jag tycker att du ska försöka få en tidigare skolstart för ditt barn. Skolan kommer vara tråkig och långsam ändå, men då har han i alla fall mognare klasskompisar än om han hade följt sin årgång.

Han var ju uppenbarligen tidig i 2-årsåldern. Men nu låter han väl som en helt nornalsmart 5 åring? Smartare än många säkert. Men liksom ingenting speciellt från vad du räknar upp.

Jag skulle inte säga att han är särbegåvad, för då krävs nog "mer", men det råder nog ingen tvekan om att han har en hög intelligens, så han kan absolut vara understimulerad.

Som föregående sa är det svårt för skolan att möta intelligenta barn, och de blir ofta uttråkade.

Tyvärr är det lite klurigt det här med att börja tidigare, för samtidigt som det kan vara roligt för honom att vara mentalt utmanad kommer han fysiskt att ligga efter och vara minst hela tiden, så att börja flera år tidigare kan vara jobbigt för honom. Det är en svår balansgång.

Ser att jag skrivit 5 år och det stämmer ju men inte helt. Han fyller 5 år om 2 veckor och är dessutom strax över 2 mån för tidigt född. Så sanning med modifikation kanske. Tänker att det är stor skillnad på en 5 åring som snart blir 6 år och en 5 åring som precis fyllt 5 eller...?

Det låter nästan exakt som min son. Han kunde hela alfabetet vid två års ålder och läste obehindrat vid 4 års ålder. Har alltid haft specialintressen. Kunde identifiera över 100 olika dinosaurier på bild och kunde deras namn på både svenska och engelska vid 4-5 är osv. Extremt kunskapstörstande. Han längtade så efter att börja skolan och äntligen få lära sig saker. Nu när han i somras gått ut första klass säger han att skolan är tråkig för att han redan kan allt som de andra sitter och tragglar med på lektionerna. Vi har tagit upp det med läraren så hon är medveten om problemet och försöker att anpassa, men det är ändå inte optimalt. En del barn kan ju inte ens alfabetet än så det är flera svenskalektioner varje dag. Svårt för en lärare att anpassa när det skiljer 5 år mellan när det första och sista barnet lär sig alfabetet. Jag tror att vårt barn hade passat mycket bättre i en högre klass när det gäller intellektet, men han är väldigt omogen socialt så det skulle inte funka bra på raster och i grupparbeten. Jag vet dock inte om min son är särbegåvad. När jag har läst på om särbegåvning så tycker jag att de barnen låter smartare än mitt barn.

Precis huvudet på spiken! Min son är också omogen socialt. Behöver fortf stöd där. Men funkar samtidigt bättre med något äldre barn. Förvisso då för att de liksom ?lär? honom. Tror jag. Barn i hans ålder eller yngre är inte lika förutsägbara och har inte alltid språket med sig helt samt inte så intresse av att sitta och hålla på med alfabetet eller studera och undra över världsfenomen eller hur elektroniken bakom strömbrytare funkar, eller hur dinosaurierna levde för alla miljoner år sen, eller hur tromber funkar, planeterna, osv. Senaste nu är hur man får saker att flyga.

Missförstå ej. Han kan busa till det rejält och leka pyssla med annat så hela dagarna går inte ut på ovanstående saker. Men det är liksom han. Att lära sig. Lilla systern har inte samma törst som honom.

Håller med ang börja tidigt. Tror inte det hade varit bra för honom heller. Tycker att han emotionellt och socialt är lite omogen än. Han trivs med något äldre barn än sina jämnåriga men upplever ändå att han har svårt framförallt socialt. Han behöver öva på att vara med jämnåriga också. Inte bara de som är 6-7 plus år.

Men just denna diskrepans mellan det socialt och emotionellt omogna och det mer framåt intellektet gör att det kan vara svårt att fånga honom på rätt nivå upplever jag...

Jag tycker att han låter som ett vanligt barn, inom normalspannet (av vad jag känner igen från barn i den åldern).

För att vara särbegåvade ska man ju sticka ut rejält och förvåna sin omgivning i vad man kan. På det du beskriver verkar det inte riktigt så, men man ska aldrig sägs aldrig.

Även om han inte skulle vara särbegåvad är det ju såklart viktigt att han får möjlighet att utveckla sina intressen.

Svenska skolan är ofta för rigida vad gäller barns olika begåvning (som kan vara väldigt olika även om det inte rör sig om särbegåvade barn ) så det är bra att du är uppmärksam och inte låter skolans fyrkantiga förhållningssätt förstöra ditt barn.

Att ha sammanhållna klasser i 10 år som ska gå i takt och lära sig samma saker samtidigt är rent vansinne och en riktig kreativitetsdödare, oavsett om barnet är särbegåvat eller ej.

De låter onekligen lika våra barn. Upplever också att andra barn har svårt att förstå mitt barn då de själva inte kan de ord han använder eller känner till det han har läst sig till och pratar om. Han sitter ofta och läser olika faktaböcker, men älskar också att leka med kompisar. Då blir han lätt väldigt Intensiv, högljudd och barnslig och känns nästan yngre än sina sju år.

Han låter tidig men inom normalspannet - kommer ev. bli lite trist för honom i skolan. Vissa lärare är bra på att utmana barn på deras egen nivå, medan det inte finns möjlighet till sånt på andra ställen. Så håll tummarna för bra lärare på en bra skola!

Min bror var särbegåvad - han läste böcker för 8-åringar vid 3 års ålder. Hade 6ans mattebok i 1an o.s.v. Han var otroligt intelligent, men hängde definitivt inte med socialt med äldre barn, och hade han gått skolan idag hade han DEFINITIVT fått en diagnos inom autismspektrat. Så för honom var det bra att gå i rätt klass, men med uppgifter på högre nivå.

Många barn har något speciellt de tycker särskilt mycket om, som de blir väldigt bra på, utan att det alltid tyder på särbehåvning. Mina 5åringar har aldrig varit intresserade av bokstäver, men siffror däremot. My god. De snappar upp deras storasyskons matteläxor direkt, ser alla tal framför sig, räknar med multiplikation och division, och adderar stora tal snabbare än vad jag själv gör. Jag tänker att de verkligen från början förstått logiken med räkning, och av en slump ser mönster framför sig. Däremot är de inte lika bra på andra saker, så tänker att hjärnkapaciteten inte räcker till att vara bra på allt!

Avundsjukan bland föräldrar på denna sida är så uppenbar.

Jo ts. Ditt barn är särbegåvat och visar tecken på att vara understimulerat. 
Tycker du ska söka om att få in honom i skolan tidigare. 

Jag har också en fyraåring som påminner om din. Han kan läsa, älskar att lära sig om djur, speciellt dinosaurietiden och istidens djur, intresserad av matte osv. Han är smart och nyfiken (men inte särbegåvad) . Socialt och fysiskt är han absolut inte i framkant.

Vi läser mycket hemma och lånar böcker, hittar kluriga mattespel och utmanar honom på olika sätt.

Jag jobbar själv i skolan (fast med mycket äldre barn) och vet hur svårt det är att möta alla där de är. Den finns inte tid eller resurser till det. Smarta och snälla barn hamnar ofta i kläm eftersom de inte sparkar bakut.

Går det att ha en dialog med förskolan? Finns det fler barn som han kan ingå i en grupp med så att han inte känner att han är ensam?

Särbegåvad eller inte så verkar han understimulerad på det intellektuella. Han behöver få möjlighet att accelerera och få utmaningar på sin nivå. Ställ honom i kö till Kunskapsskolan, om den finns på orten.

Hjälp honom också att hitta sociala sammanhang där han passar och kan utvecklas. Kanske någon aktivitet han gillar.

Ja de låter lika och Gud vilken igenkänning på det sista där om att lätt bli intensiv och mer barnslig då. Förvisso är han inte 5 år förrän om ett par dagar men ändå mer barnslig. Och det är denna bit som tillkommit nu på senare tid och då gjort att jag börjat fundera på vad det kan stå för. Understimulering. Överstimulering. Socialt omogen osv.