Hur lägger man fram för en partner med depression att man inte är nöjd med det intima?

Fast om det handlar om sexet för dig, så handlar det ju om sexet? Du kan knappast ljuga och låtsas det är av någon annan anledning för det kommer hon genomskåda och säkerligen inte riktigt uppskatta.

Jag tar fast på att du skriver att det faktiskt blivit bättre med hennes mående. Hon orkar mer och vekar vara på väg ut ur depressionen, men kanske inte nått ända fram än? Kan du inte vänta ett par månader till med att vara ivrig på sexet? Det här får mig lite att tänka på den grekiska berättelsen om Orfeus och Euridyke, där han får hämta henne i dödsriket OM han inte vänder sig om och tittar på henne när de går tillbaka till livet ovan jord. När de är nästan framme och han ser solljuset, kan han inte hålla sig längre, utan vänder sig om - och hon rasar direkt tillbaka till Hades. 
Hade han väntat ett par hundra meter till hade hon varit hans för evigt men nu blev det inte så. Du kanske tycker jag är fånig som jämför med en gammal saga, men jag tror att du förstår symboliken. 

Nu är jag definitivt inte förespråkare för att man ska trippa på tå för någon som är deprimerad i åratal. Depression är i sig extremt självcentrerat och därmed en av de allra jobbigaste psykiska sjukdomarna hos en partner och något man behöver hantera tillsammans (och helst med professionell hjälp) annars blir det endast bitterhet kvar av förhållandet om allt har gått handla om och cirkulera om den enes behov under mycket lång tid. (Har haft partner med en manodepressiv variant där manierna eskalerar in i psykoser och jag kan definitivt säga att oavsett galenskap och hur upp och ner allt blir med manierna och psykoserna så är de långt mycket lättare att hantera som partner än de långa djupa depressionerna som följer, det finns ingen sjukdomsinsikt om hur självcentrerat det blir, den normala äkta empatin i vardagen vänds hela tiden till att handla om denne och tillslut finns liksom inte den friske kvar utan hela familjen har ätits upp av depressionen)

MEN just när det börjar vända är helt fel tid att försöka få ?ta plats? igen, det är snarare då man behöver osjälviskt stötta så all energi och fokus kan få vara på att bli bättre. Jag vet det är jättesvårt, speciellt om man inte vågat/kunnat stå upp för sina behov tidigare. Det är faktiskt en betydligt skörare tid än tidigare och där felsteg kan spoilera så mycket mer.

Jag tvivlar starkt på att hon har ork att samtidigt ta itu med fler saker som eventuellt är ?fel? med henne samtidigt som allt annat.

Ni har ju ändå ett samliv och att hon bara inte tar initiativ är väl inte hela värden? Jobba med positiv förstärkning, prata om hur skönt det var igår etc. Istället för hur du vill det kom från henne istället osv.

Det är helt fel tid att ta upp det

Man kan inte trippa på tå i en relation mer än högst tillfälligt.

Å ena sidan har du behov av närhet och sex. Å andra sidan har hon behov som här i tråden är oklara (hon är ju inte här). På något sätt behöver ni försöka utröna om era behov är kompatibla. Vad kan du ge henne? Vad kan hon ge dig? Kan ni leva med det det?

Bra svar från alla så här långt.

Vi är väl inne på 7-8 år nu sedan hon började få tydliga problem. Mitt nyårslöfte de senaste två åren har varit att orka ett år till och det vore dumt att snubbla på målsnöret när det nu ändå går åt rätt håll.

Hon äter inga antidepressiva alls tack och lov, jag har hört detsamma om dem.

Den stora faran som jag ser det är att eftersom jag inte får utlopp för mina känslor så "stänger jag av" och försöker känna inget och då är vi till slut bara två personer som bor ihop och står ut med varandra, hon är värd bättre än så. 

Men gällande frågeställningen från början så tänkte jag att det iallafall kunde vara värt att lägga fram det då det ändå passar in på alla symptom jag läste mig till i länkarna, men det får inte kännas som ytterligare en sten på henns börda.

Känner mig inte så mycket klokare men avvaktar lite till. Det börjar närma sig 15-årig bröllopsdag också.

När jag hade min depression så tog min sambo all initiativ. Han visste att jag inte orkade.

Men det viktiga för honom var att vi hade ett sexliv. Även om han var drivande så var det tillräckligt.

Varför är det så viktigt att hon tar initiativ, hon har väl tillräckligt att kämpa med.

Ni har ett sexliv vilket är mer än vad många andra har, där den ena har depression.

Njut av det istället

Äter hon medicin mot depressionen? De flesta antidepp-mediciner påverkar sex-lusten negativ. Men det gör själva depressionen också. Det viktigaste är nog att behandla själva depressionen.