Blir jag mobbad?
Började på nytt jobb för 2 år sedan. Ett litet boende där man är 2 personal, natt.
De flesta kollegorna är äldre och har haft samma rutiner i många år. Oftast tvärtemot vad cheferna sagt... de kör sitt eget race där städ är enormt i fokus. Många gånger framför brukarna.
Det finns en kultur att man skall sitta tillsammans fast man egentligen inte alls skall det. Man skall prata om sitt liv, gärna äta något gott ihop och mysa och prata om ditt och datt. Städningen är något som måste diskuteras och planeras i timmar trots att man har varsin avdelning så man egentligen bara kan ?sköta den?.
Jag själv passar inte in alls, jag pratar gärna en stund men sköter mig gärna själv. Gör det jag skall både med städ och brukare men har inte behovet att informera min kollega om varje toalett jag tar osv allt fylls i på en städlista sedan.
Jag är ganska tystlåten eller har rättare sagt kanske inte så mycket att prata om, ålderskillnaden och fokus på vad som är viktigt skiljer sig enormt.
Vi har ganska mycket dötid på jobbet, många virkar, stickar, pysslar, sitter med en padda. Jag läser ofta böcker på min mobil och pluggar teori.
Detta stör tydligen kollegorna till Max just för att det är en mobil. Ingen kan säga att jag inte gör det jag skall samtidigt säger man att jag sitter med telefonen. Men de kan virka den dötiden de har.
De vill gärna att man skall hjälpas åt med allt, gå in 2 och 2 på brukarnas rum, informera om allt de gör. Jag mer ?gör det jag skall?. Självklart hjälper jag till om de behöver och ber om hjälp om jag behöver.
Jag har mått jättedåligt då jag inte trivs alls, dels med all dötid, dels med att man skall sitta i timmar och diskutera inget alls. Dels för att man blir väldigt påpassad. Har t.o.m. fått frågan vart jag skall när jag skulle på toa och en uppmaning om att komma tillbaka strax. Som att jag behövde be om det (vi var extrapersonal då så det var inte att jag behövdes akut).
Varit sjukskriven i omgångar för att jag mår jättedåligt, när jag kommer tillbaka har ordinarie personal diskuterat mig med vikarier och tom varnat för mig. Grejen är att jag är för självständig kanske. Kommer från en annan jobbkultur där man jobbat ganska hårt, tagit nån kaffe med kollegan och checkat läget och sen jobbat på. Jag har liksom aldrig behövt ?titta till? min kollega flera gånger per natt, ha djupa diskussioner om vem som vikt handdukarna fel osv. Mao är jag totalt fel person på fel ställe.
Hade det lite på känn men blev ändå väldigt ledsen att man säger så till sommarvikarierna. Varnar för mig, diskuterar mig, säger att jag bara sitter med telefonen (hade jag läst en pappersbok hade ingen brytt sig). Tydligen är de flera stycken, är tydligen väldigt snorkig när jag när de frågar vänligt säger att jag inte behöver hjälp. Här finns så lite att göra och brukarna är oftast lugna och sover så jag vet liksom inte vad jag skulle behöva så mycket hjälp med.
Är det okej att gå och prata så om mig till vikarierna och uppenbarligen med varandra också?
Jag känner att jag inte vill jobba med någon, vet inte vad som sägs och har sagts.
Hade möte för ett tag sen som jag var på trots sjukskrivningen. En högg på mig öppet, en sa varken hej eller hejdå trots att jag hejade, en annan vek undan när jag kom och såg besvärad ut.
2 nätter efter sjukskriven tog det mig att falla tillbaka där jag var innan, 2 arbetspass.
Är man verkligen en så hemsk kollega när man är som jag?
Måste man sitta och tjattra i timmar om inget alls?
Hur social måste man vara?
Är det värre att läsa böcker på mobilen än att virka, sticka, spela dator/egen padda? Hur tänker ni?
Och är det mobbning/början till det?
För som jag upplever det så är det omöjligt för mig att göra rätt