• Anonym (Kv)

    Arg och ledsen

    I februari gjorde jag en medicinsk abort i vecka 6 som jag egentligen tvivlade på, men min dåvarande pojkvän tvingade mig att göra det. Vi är båda ungdomar och vårt förhållande var ej bra alls, inte heller bostaden eller inkomsten, men jag ville inte 100% göra abort. Han sa att om jag behöll barnet så skulle han hata mig för alltid och lämna oss. Jag försökte flika in att det är mitt val och att jag kanske ska behålla men han sa ?du ska göra abort? och tvingade mig göra det. Kände mig pressad och kände att jag inte hade något val. Inte heller fick jag mycket stöd av honom. Han verkade inte förstå alls hur jag kände.

    Och nu sitter jag här dumpad av honom. Jag känner mig arg och ledsen och nu kommer alla känslor och gör sig påminda. Jag känner mig arg för att han tvingade mig ta bort barnet, arg för att han sedan lämnade mig och nu sitter jag här helt ensam, utan varken barn eller partner.

    Hur går man vidare och hur handskas man med sina känslor?

  • Svar på tråden Arg och ledsen
  • syntharen

    Jag tänker så här; du ska vara glad att du blev av skitstöveln. Även om du behållt barnet och han lämnat er så hade du haft honom i ditt liv i 18 år ändå. En sån skit kan göra livet surt för dig genom att t.ex inte ge dig mer av föräldrardagarna, inte skriva på om byte av förskola mm. Nu kan du träffa en trevlig man som vill ha barn med dig. Som kommer stötta dig i svåra situationer. Det känns jobbigt just nu men jag är säker på att du kommer bli glad i framtiden att du blev av med den där skiten!

  • Anonym (Laura)

    Jag håller med att du borde vara glad att han inte kommer vara i ditt liv mer. Han verkar ju vara en riktig idiot. Och kändes verkligen förhållandet sådär riktigt bra efter att han hade pressat dig till abort? 

    Nån gång i framtiden kommer du säkert träffa någon annan som passar dig betydligt bättre än den där snubben, nån som behandlar dig schysst och älskar dig för den du är. Då kanske ni kan skaffa barn, när er livssituation är bättre, ni har bättre ekonomi och faktiskt är redo för att starta familj ihop. 

  • Anonym (C)

    Du skriver att du fortfarande är en ungdom. Och att du känner dig ensam för att en skitstövel inte är kvar. Jag skulle inte rekommendera någon som beskriver sig på ett sånt sätt att skaffa barn. Hur kan ett barn göra det bättre? Det hade snarare satt dig en i otroligt tuff sits. Och man skaffar verkligen inte barn för att slippa vara ensam. Och barnet får redan ett stort handikapp genom att ha en förälder som inte vill att det ska finnas. Hur tror du det hade känts för ditt barn? Den kategorin barn är överrepresenterade när det handlar om där det går snett för barnen. 

    Att vara förälder är sjukt svårt och jobbigt periodvis om man ska göra ett bra jobb. Då är det guld värt att ha en underbar pappa till barnet som finns där lika mycket som en själv. Och där man verkligen hjälps åt. Och där man älskar att se både sig själv och partnern i barnet.

    Så vänta på den rätta istället och när du är mogen, har bra jobb och en bra boende (vissa saker har du kanske redan). Då kommer ditt framtida liv bli så mycket bättre och du kommer orka vara en så mycket bättre mamma till ditt/dina barn.

Svar på tråden Arg och ledsen