Rättvisa i bonusfamiljer. Hur hanterar ni det?

Be föräldern förklara varför det inte alls är orättvist, och lev ert liv med guldkant alla veckor! Bonusbarnen ska inte bestämma sånt.

Man visar sig vuxen och bemöter deras känslor utan att för den sakens skull låta sig påverkas. Ni som vuxna bestämmer vad som är rimligt och rättvist (rättvist betyder inte lika) och sedan står ni fast vid det. I den här situationen är de barn och de får finna sig i att man i en familj måste både ge och ta. Hur gamla är barnen? Är de under 10 så tycker jag att deras beteende ligger i kategorin normalt och något man kan förvänta sig, om än inte låta styra. Är de äldre än så så har du ett lite större problem på händerna, men rent praktiskt gör du samma sak.

Tips för att göra det lättare är att bestämma dig i förväg för vad som gäller så att du inte finner dig i en förhandlingsposition. Du ska kunna stå fast vid de beslut ni har fattat. 
Begränsa hur mycket de får beklaga sig. Ge dem en tidsbegränsning: typ 10 minuter och sedan är ämnet avklarat. Du kan visa empati och förklara för dem varför ni gjorde besluten ni gjorde, men håll det kort och koncist. Vill de fortsätta älta så be dem skriva ner sina klagomål eller gör bara klart att du har lyssnat färdigt och att ämnet är avslutat.
Ha familjeråd där ni tar upp önskemål för aktiviteter och annat som är viktigt. Om barnen känner att de är lyssnade på så kan det vara lättare att både se att de också får grejer och även förstå att det är prioriteringar som ligger bakom besluten.

Men din partner, vad säger denne? Det är ju inte dina barn utan dina bonusbarn. Tycker inte det är ditt ansvar att förklara för dem egentligen, men ni kan ju göra det tillsammans. 

Om de inte fattar så gör en lista på vad alla gjort tex nu under sommaren, inräknat det de gör med andra också, så att de ser helheten.

Jg elever i en bonusfamilj men ingen beter sig så där hos oss. Ett av mina bonusbarn bor hos oss heltid men mina barn har aldrig någonsin sagt eller trott att hen får mer/mindre än vad de får. Det är nog snarare så att de är glada för att de har två fungerande föräldrar/familjer så att de kan bo varannan vecka medan detta bonusbarn faktiskt bara har sin pappa och mig. 
Om ni kan få bonusbarnen at ttänka mer så, så blir det nog bättre för er alla men det är troligen en process.
Annars får ni föreslå att de kan bo på heltid hos er då, så blir ju rättvist då (utifrån deras sätt att tänka). Gissar att deras andra förälder inte vill det, men då kanske polletten trillar ner hos barnen, om de ser för sig den framtiden, för den vill de kanske inte heller ha. Då kanske de inser att de har det bra som det är? 

Hur gamla är barnen?

Det låter som ni inte har bott ihop så länge. Det är ett vanligt förekommande problem.

Det är säkerligen ovant för bonusar att ha ett bonussyskon de inte kan ha kontroll över när de inte är hemma. Har man dessutom fått mindre fördelaktiga personliga karaktärsdrag såsom lite mera av avundsjuka, kontrollbehov, svartsjuka (känslor som vi alla drabbas av, men kan ändå hantera på ett ok sätt) - är det supersvårt för barnen att hantera situationen. De behöver hjälp och övertygelse att de trots allt är älskade av sin pappa. Och de behöver inte lägga så mycket energi för ditt (ts) barn, vad hen får eller inte får eller gör.

Bonusarnas pappa måste ta tag i det och berätta varför ditt barn måste leva sitt barnliv även när de inte är hos er. Helst ska deras mamma förklara det också. Om deras mamma späder på att allt är orättvist, så har ni större problem förstås.

Livet är orättvist, kan kännas orättvist men det kanske jämnar ut sig i längden.

Och du ska absolut låta ditt barn leva livet även Om bonussyskonen inte är där. Ditt barn är ditt ansvar. Inte barnets fel att det är så. Ditt barn måste känna din kärlek.

Gud, vilka egocentriska ungar. Jag tycker att din man, inte du, ska ta en ordentligt snack med sina barn. Till exempel valda delar av din text i trådstarten.

Be din partner förklara för barnen varför är detta ej orättvist , om de inte förstår gör en lista vad alla bar får sammanlagt .

De kan inte kräva att du ger samma sak till alla barn medan bonusbarnens släktingar ger bara sina barn/barnbarn osv.

Detta tycker jag som låter som en bra idé. Klart bonusarna blir besvikna för de är barn och vill göra roliga saker hela tiden. Men ni ska kunna göra saker utan dem. Beroende vilken ålder så är det rätt normalt att höra "det är orättvist!". Mina syskonbarn på 7-9 år tycker allt är orättvist, hela tiden..om de inte får hålla min bebis just den sekunden är det orättvist. Ska deras mamma och pappa ut och äta själva är det orättvist. Att de fick åka med mormor och äta glass för 2 h sen är redan glömt. Det är jättejobbigt att höra men försök att inte ta åt dig.

Precis.

Småbarn förstår ofta inte ens vad orden rättvisa / orättvisa betyder , utan de använder ordet orättvist när det blir inte som de vill.

Barnen har olika förutsättningar och det kan inte se exakt lika ut för alla barn. Fortsätt som ni gör och lär dem att livet är inte rättvist alltid och lika för alla. Ni gör så gott ni kan :)