Det är något seriöst FEL på mig!
Så... för typ fyra år sedan var jag med mitt barn på barnets nuvarande fritidsaktivitet för första gången. När vi precis är framme vid huset där aktiviteten hålls, kommer det ut en helt otroligt vacker kvinna genom en av dörrarna. Vi får ögonkontakt och min gaydar plingade till direkt! GAY!
Jag var dock i ett förhållande då, så jag konstaterade bara och tänkte inte mer på det.
Året gick och vi sågs flera gånger iom den här aktiviteten. Jag tänkte inget särskilt då, annat än att hon verkade vara en skön brud - och supergay! Vi pratade vid ett ytterst fåtal tillfällen och mest bara ytligt (alla pratar med alla, så inga konstigheter). Jag var fortfarande i en relation under hela det året och halva året som följde på det.
Min relation med killen jag var tillsammans med då, tog slut. Månaderna gick och det var dags för den där aktiviteten igen. Plötsligt kände jag en enorm attraktion när jag såg henne igen. Jag hade ju som sagt tyckt att hon varit snygg och tilltalande innan, men aldrig känt något mer (jag kan typ inte känna något för någon annan när jag är i en relation med någon). Men nu hände det. Jag var singel, hon var där och känslorna bara kom över mig.
Vid det här laget hade jag börjat tveka lite kring huruvida hon var gay eller ej. Hon hade barn och mig veterligen bara varit tillsammans med män. Jag kikade in på hennes fb, på hennes sk gillasida där man kan se vad en person gillar, men inget där sa att hon var det minsta gay. Inget pride, inget rfsl - inte ens Ellen DeGeneres!
Men det var ändå något med henne - min gaydar tar aldrig fel! - och varje gång vi såg på varann så hände det där speciella som bara händer med vissa personer. Vet inte hur jag ska förklara - men det var något särskilt med blickarna!
Året gick och mina känslor levde kvar. Till slut tog jag mod till mig att fråga om hon är bi/gay, varpå hon svarar att hon inte är det - men tackar för komplimangen typ.
Enkelt, tänker ni. Då var det bara att släppa henne och kära ner sig i någon annan. Men då tänker ni fel! För min hjärna fungerar tydligen inte så! Det är något enormt FEL på min hjärna och den tycks ha fått någon obotlig hangup på den här tjejen.
JAG KAN HELT ENKELT INTE FÅ UT HENNE UR MITT SYSTEM!
Dock, ska jag tillägga, så skedde det ett litet mirakel under en kort period. Vi sågs inte på väldigt lång tid (pga inställd aktivitet pga corona) och plötsligt kom jag på mig själv att jag inte tänkt på henne en endaste gång på flera månader. WOW! Jag var botad!!
Trodde jag...
För några dagar sedan såg jag henne på stan och PANG! Där var känslorna tillbaka och sedan dess är hon fast i min hjärna igen och jag KAN FAN INTE FÅ UT HENNE DÄRIFRÅN! Vad gör jag för fel!? Varför kan jag inte bara släppa henne? Hon är ju en se men inte röra, så hon är ju egentligen totalt jävla ointressant. JAG vet det, men min hjärna fattar tydligen inte det!!
Tilläggas bör att jag för tillfället dejtar en tjej. Inget seriöst egentligen och jag har inga överväldigande känslor för henne. Vi är inte exklusiva med varann utan ses ibland för att ha sex och umgås, thats it. Men trots att jag ändå har någon annan att smått fokusera på, så lyckas jag ändå inte få ut den här andra tjejen ur systemet...
Hur jävla länge ska det vara så här!? Det har gått ETT ÅR sedan jag ställde frågan till henne och typ lite mer än två år sedan jag fick fick rejäla känslor för henne (trots att jag faktiskt inte ens känner henne, om vi ska vara helt ärliga).
Jag behöver hjälp, - råd av er kring hur man släpper folk.
Det kan tyckas som världens enklaste sak. Så pass enkel att ni tänker -men vad gör det? du skadar ju ingen genom att ha känslor för- och tänka på en människa-. Nej, det är helt riktigt, men det skadar MIG! Eller skadar och skadar, det var väl att ta i, men det plågar mig nått så in i he*vete!
Som tidigare nämnt så kan jag i princip inte få känslor för någon annan, om min hjärna redan är upptagen med någon. Min hjärna är, som ni säkert förstått vid det här laget, fullt upptagen med att påminna mig om vad jag känner för den här HETEROBRUDEN, - som jag ALDRIG kan få, - så den ger liksom inget utrymme för mig att kunna kära ner mig i någon annan.
Så nu tänkte jag ge tillbaka på min korkade lilla hjärna genom någon fenomenal teknik - hypnos, om det ska krävas! Vad som helst för att JAG ska kunna ta kommandot över MIN hjärna och en gång för alla få UT henne ur mitt system!!!
Har ni några riktigt bra tips på hur man gör? Tid funkar inte (uppenbarligen). Någon annan att fokusera på funkar inte heller, iom att jag inte kommer längre än till sex med andra. Det uppstår liksom inga känslor. Att undvika aktiviteten skulle ev. gå vissa gånger, men det gör varken till eller från då vi bor i norra Europas minsta lilla stad så man stöter ihop med varann lite varstans här iaf.
Så, hur fan gör jag? Är hypnos och klassisk betingning, a la Pavlovs hundar, min enda utväg ur detta helvete, eller finns det mildare metoder (som faktiskt fungerar) att tillgå?
Jag kan ju knappast vara ensam om mitt problem. Så alla som är, eller har varit i samma situation, hit me! Hjälp mig att hjälpa mig själv innan jag blir HELT jävla psykstörd!
Tack till alla som orkat läsa. Hoppas att någon orkar svara.
Mvh. Hopplös
Men...En gaydar som har fel..? Det händer väl inte? Hon kanske är bi fast att hon inte vet om det själv än? 
Oavsett så behöver du ju släppa henne för att må bra det är tydligt. Ja brukar fokusera på alla negativa saker hos personen ja inte vill tänka på, eller leta upp en bild och fokusera på alla fula detaljer hos personen. De brukar fungera. Eller att träffa någon annan men de verkar ju inte fungera för dej. Olycklig/obesvarad kärlek gör ont. Men me tiden brukar de gå över. Lycka till! Och tack för en underhållande text även om den inte var menad att underhålla så var den endå lite skojig för sättet den är skriven på. 