Hur kan så många föräldrar ha så svårt att samarbeta?!

Jag gick till domstol för att mina barn absolut inte ville till sin pappa. De skrek och grät och gjorde fysiskt motstånd varje gång de skulle dit. Hos pappan fick de inte ordentligt med mat, de hade inga lakan i sina sängar, de små fick klåda i rumpan, för att de inte kunde torka bajset själva, de små hade samma underkläder en vecka i sträck, barn blev lämnade ensamma på alla möjliga ställen när de var 4 år etc. etc. etc. 
Innan jag gick till domstol ägnade jag extremt mycket tid att först ensam, sedan med hjälp av familjerådgivning och till sist samarbetssamtal hos socialen, åt att försöka förklara för exet att han måste ta hand om barnen, för annars kommer de inte vilja bo där.

Nu har vi en dom, efter en socialutredning. Barnen bor alla skoldagar hos mig, så att de kan få lugn och ro till skolarbete. Lov och helger ha de umgänge med pappan, inte så mycket dock. Vill barnen träffa sin pappa mer, så går det bra, men då skall det vara för att barnen själva vill, inte för att de blir tvingade.

Jag förstod inte heller hur folk kunde gå till domstol, innan exet ballade ur, men tror att många av fallen som hamnar i domstol är lika mitt.