• Anonym (Kalle­P)
    Thu 13 Aug 2020 10:27
    12582 visningar
    37 svar
    37
    12582

    Inget sex = lösning?

    Lever i ett förhållande sedan snart tjugo år med en underbar fru och två barn.

    Sexet avtog efter barn nummer två och har aldrig repat sig. Blir sex en gång i halvåret, ofta mer sällan och någon enstaka gång en gång i kvartalet med det är undantag.

    Vi har pratat om det. Jag har förklarat hur viktigt det är för mig. Men hon gör inget för att ändra på saken. Alltid jag som tagit initiativ, alltid jag som erbjuder närhet. Men jag mår dåligt. Jag orkar inte längre. Hatar att känna mig oattraktiv och dålig.

    Gått så långt att man undrar om det här ens är ett liv att leva.

    Är dock grymt duktig på att dölja det. Visst humöret påverkas rejält, alltså lättare lite sur eller så.

    Men tror jag kanske kommit på en lösning. Och behöver hjälp. Hur blir man av med sexlusten och kåtheten? Har försökt att inte tänka sexuellt när frugan duschar eller när jag ser henne med underkläder och absolut inte närma mig då.

    Vill liksom tappa intresset för sex så vi är på samma nivå och kan njuta av livet så som vi lever det.

    Älskar min fru mer än sex så lämna är absolut INTE ett alternativ!!!

    Hur gör ni andra som lever i ett förhållande med lite eller inget sex? Onanera varje dag är liksom inte superspännande.

  • Svar på tråden Inget sex = lösning?
  • Anonym (Tung pung)
    Thu 13 Aug 2020 17:30
    #11
    Anonym (En vän) skrev 2020-08-13 17:03:36 följande:

    En vän till mig lever också utan sex i förhållandet. Han gick till läkaren och fick antidepressiva utskrivet, något du kan tänka dig kanske?


    Är det lösning i ett förhållande att mannen ska gå till läkaren få antidepp utskrivet? Är det livet han vill leva?

    Klart att han gör som han vill men det låter inte kul!!

    Hur lever ni? Jo frugan vill inte ha sex längre så jag går på antidepp bara för det.
  • Anonym (En vän)
    Thu 13 Aug 2020 17:34
    #12
    Anonym (Tung pung) skrev 2020-08-13 17:30:49 följande:

    Är det lösning i ett förhållande att mannen ska gå till läkaren få antidepp utskrivet? Är det livet han vill leva?

    Klart att han gör som han vill men det låter inte kul!!

    Hur lever ni? Jo frugan vill inte ha sex längre så jag går på antidepp bara för det.


    Ja för det paret var det tydligen en lösning.
  • Anonym (Alva)
    Fri 14 Aug 2020 01:12
    #13
    Anonym (Tung pung) skrev 2020-08-13 12:36:06 följande:

    Säg till om du kommer på hur man tappar sexlusten :)

    Lever ungefär som du gör.

    Tänder fortfarande på min fru efter över 20 år tillsammans och vill gärna ha sex ofta men tyvärr känner hon inte likadant. Det är ganska frustrerande.

    Självklart blir det att jag runkar ofta pga att vi inte har sex längre men det är inte hållbart i längden.

    Vill känna närheten av en kvinna och den njutningen det innebär att älska.

    Tänker ofta tanken vad det är för fel på mig då hon inte vill älska längre. Tidigare så hade vi underbar sex som vi kunde ha lite överallt men nu är det tyvärr ett minne blott. Jag vet inte vad det tar åt vissa kvinnor, samtidigt så kan man läsa om äldre kvinnor som älskar sex så det kan inte vara åldern?

    Vet i f-n vad problemet är. Vad är egentligen lösning?

    Att sluta med sex är förödande.

    Är det därför vissa män skaffat yngre kvinnor när dom blir äldre?


    Det blir så när attraktionen dör i relationen. Tror svaret på din fråga är att kvinnor har en mer känslomässig koppling till sex än män. En man kan generellt sett (ursäkta generalisering) ligga med sin hustru fast relationen är kass för sex är liksom en självständig del av relationen. Så är det sällan för kvinnor. Där är det mer en helhet.

    Jag är sällan sugen på min man längre. Varför? Relationen har blivit så långrandig. Måndag hela veckan. Ingen humor, inget bus, inga långa samtal med händerna i varandras, Ingen spontan uppvaktning, Ingen öm kyss i nacken, inget förutsättningslös fin gest såsom köpa ens favoritgodis, avlasta en av sysslorna med barnen, en liten blomma eller ett gulligt sms. Att bli tagen för given, när ens partner blir bekväm. När ens partner inte frågar hur dagen har varit för han är helt enkelt inte så intresserad... Såklart detta inte får det att rinna till mellan benen. Såklart 10 min tråkig missionärssex inte är vad jag längtar efter och därefter en nöjd snarkande karls som knappt ens säger godnatt.

    Och ja, jag har själv varit flitigt med att uppvakta honom och ovanstående (är ju bådas jobb) men han varken ser eller engagerar sig.

    Trist. Men då ligger jag hellre med mig själv än med honom.
  • Anonym (Kenne­th)
    Fri 14 Aug 2020 07:22
    #14
    +1

    Om det inte finns sex och attraktion så kan man inte komma och påstå att man har ett bra, fungerande förhållande. Punkt. Vore det bra hade du haft ett sexliv du är nöjd med. Punkt.

    Du har en fungerande vardag tillsammans med en god kamrat. Men det är inte samma sak som att ha ett fungerande kärleksförhållande.

    Din partner tycker alltså att du inte förtjänar att ha ett intimt fungerande och regelbundet sexliv? Varför?

  • Anonym (Tung pung)
    Fri 14 Aug 2020 10:21
    #15
    Anonym (Alva) skrev 2020-08-14 01:12:18 följande:

    Det blir så när attraktionen dör i relationen. Tror svaret på din fråga är att kvinnor har en mer känslomässig koppling till sex än män. En man kan generellt sett (ursäkta generalisering) ligga med sin hustru fast relationen är kass för sex är liksom en självständig del av relationen. Så är det sällan för kvinnor. Där är det mer en helhet.

    Jag är sällan sugen på min man längre. Varför? Relationen har blivit så långrandig. Måndag hela veckan. Ingen humor, inget bus, inga långa samtal med händerna i varandras, Ingen spontan uppvaktning, Ingen öm kyss i nacken, inget förutsättningslös fin gest såsom köpa ens favoritgodis, avlasta en av sysslorna med barnen, en liten blomma eller ett gulligt sms. Att bli tagen för given, när ens partner blir bekväm. När ens partner inte frågar hur dagen har varit för han är helt enkelt inte så intresserad... Såklart detta inte får det att rinna till mellan benen. Såklart 10 min tråkig missionärssex inte är vad jag längtar efter och därefter en nöjd snarkande karls som knappt ens säger godnatt.

    Och ja, jag har själv varit flitigt med att uppvakta honom och ovanstående (är ju bådas jobb) men han varken ser eller engagerar sig.

    Trist. Men då ligger jag hellre med mig själv än med honom.


    Det ligger mycket i det du säger... Tyvärr.

    Men varför ska en relation behöva bli långrandig bara för att man har varit ihop länge?

    Att vissa män vill ligga med sin fru även om förhållande är dåligt händer säkert. Jag vill inte ligga med någon som inte vill och som kanske ligger och tittar upp i taket under akten. Båda ska njuta lika mycket, jag vill se min fru njuta. Jag skulle aldrig kunna ligga med någon annan, det är min fru jag älskar och det är hon jag vill se njuta tillsammans med mig.

    Jag har självklart mina brister jag också även om jag är man :) Men jag försöker ge henne komplimanger, kramar om henne om hon står och diskar, ger henne pussar, hjälper till i hemmet, sköter om trädgården, huset, bilarna, säger att jag älskar henne, säger hur fin & vacker hon är, har kommit med förslag att vi ska åka utomlands, mm(inte just nu under corona tiderna så klart).

    Jag lagar bilen åt henne när det behövs, köper blommor (skulle kunna göra det oftare)

    Det finns säkert saker som jag även är dålig på men jag försöker i alla fall och får man ingenting tillbaka så tröttnar man.

    Det känns som att förhållandet är på väg att ta slut så om det inte finns någonting kvar från ena partnern så varför ska man då fortsätta leva ihop?

    En del tänker på ekonomin men är ingen anledning anser jag.

    Vi båda får det bra ekonomiskt som tur är då jag löste in hela bolånet, säljer vi huset så klarar vi oss bra eller om man köper sig något nytt.

    Jag vill ha det som vi hade det från början men det verkar tyvärr långsökt. Jag kanske kräver för mycket?

    Får jag fråga dig vad är det som gör att du lever kvar i förhållandet om det ändå inte finns något kvar?

    Att ni har barn skrev du men det är ingen anledning att vara kvar i ett dåligt förhållande?

    Dessutom är det inte bra för barnen, barnen ser mer än vad man tror.

    Att barnen aldrig får se sin mamma & pappa kramas, skratta tillsammans, höra föräldrarna säga att dom älskar varandra,ge varandra pussar, det är väl ingen bra uppväxt för barnen att aldrig få se kärlek inom familjen?

    Det här min syn på saken du kanske har en annan förklaring?

    Livet är inte lätt, det är en ända stor prövning.
  • Anonym (G)
    Fri 14 Aug 2020 14:18
    #16

    Börja med att se din fru som en syster och tänk dig att du bor ihop med din syster. Bör inte bli så svårt eftersom hon uppför sig som en syster. Tror dock inte att din kåthet upphör för det, men du behöver inte vara trogen en syster.

  • Anonym (Man40­+++)
    Fri 14 Aug 2020 15:05
    #17
    +1
    Anonym (Alva) skrev 2020-08-14 01:12:18 följande:
    Det blir så när attraktionen dör i relationen. Tror svaret på din fråga är att kvinnor har en mer känslomässig koppling till sex än män. En man kan generellt sett (ursäkta generalisering) ligga med sin hustru fast relationen är kass för sex är liksom en självständig del av relationen. Så är det sällan för kvinnor. Där är det mer en helhet.

    Jag är sällan sugen på min man längre. Varför? Relationen har blivit så långrandig. Måndag hela veckan. Ingen humor, inget bus, inga långa samtal med händerna i varandras, Ingen spontan uppvaktning, Ingen öm kyss i nacken, inget förutsättningslös fin gest såsom köpa ens favoritgodis, avlasta en av sysslorna med barnen, en liten blomma eller ett gulligt sms. Att bli tagen för given, när ens partner blir bekväm. När ens partner inte frågar hur dagen har varit för han är helt enkelt inte så intresserad... Såklart detta inte får det att rinna till mellan benen. Såklart 10 min tråkig missionärssex inte är vad jag längtar efter och därefter en nöjd snarkande karls som knappt ens säger godnatt.

    Och ja, jag har själv varit flitigt med att uppvakta honom och ovanstående (är ju bådas jobb) men han varken ser eller engagerar sig.

    Trist. Men då ligger jag hellre med mig själv än med honom.
    Jag är man, närmare 50 än 40, +20årig relation, 3 barn i tonåren, "perfekt yttre" med allt vad det kan tänkas innebära.

    Det du skriver skulle lika gärna kunna ha varit jag som skrev. Så vad vill jag få sagt; tror inte nödvändigtvis att det handlar enbart om manligt och kvinnligt.

    Jag och min sambo har haft våra ups and downs i vårt gemensamma sex-och samliv. Ibland har det berott på mig (ofta jobb-och stressrelaterat), och ibland på min sambo (anser jag!). Vi har tagit oss ur dessa svackor oftast, genom att prata, ibland genom att verkligen ta bladet från munnen (säga ifrån!).

    Men jag kan känna igen mig hos TS. Senaste åren (2-3) så har jag också levt med känslan av att det främst är jag som tar initiativ, ser tillfällen, ser möjligheter. Nu lever jag och min sambo i en relation där vi sällan nekar varandra dock. Men ändå... Tar inte jag initiativ så kan det gå lång stund mellan gångerna. Och att spela ett waiting game är inte alltid så lyckat, det leder lätt till frustration som lätt kan spilla över i irritation.

    "Hon är inte attraherad av dig" (brukar vara ett svar!). Njae, i mitt fall så är jag tämligen säker på att det inte stämmer. Jag har inga "trivselkilon" som sitter i vägen, jag klär mig snyggt (även när jag är hemma), sköter min hygien, tränar för husbehov etc och jag får komplimanger av min sambo.

    "Du hjälper inte till med hushållsarbetet" (brukar också vara ett svar!) Njaee, det stämmer inte heller anser jag. Jag lagar mat, jag handlar, jag hänger tvätt, jag skjutsar barn till aktiviteter, jag går på föräldramöten, jag klipper gräset, tvättar bilarna etc. Och i mångt och mycket hjälps vi åt, med det mesta, för det mesta gällande hus-och-hem och Familjen AB.

    För mig handlar det om att det ligger på båda parters ansvar att just ta ansvar för det gemensamma sex-och samlivet. Annars är risken stor att det faller mellan stolarna och så blir det mindre, och mindre, och mindre och tillslut dör det ut.

    Och en del i det ansvaret är ju att våga (!) prata om det, våga lyfta frågan när det börjar skava och när det börjar kännas jobbigt. Somliga har lättare för det, somliga svårare. Jag hade svårare för det i början av vår relation. Det kändes konstigt. Jag såg mig som en sexuell person som älskade sex (lite som vi män ofta beskrivs - alltid redo!). Nu har jag betydligt lättare att säga åt min sambo att "nu måste vi ta tag i vårt sexliv" när jag anser att hon "tappat bollen lite".

    Vill man ha ett fungerande sex-och samliv så måste man jobba för det, man kan inte alltid utgå från att det händer av sig själv. För en del krävs det inte mycket jobb, för andra mer.

    Att leva som TS skulle jag aldrig palla under en längre tid, ej heller skulle jag se lösningen att totalt disconnecta som sexuell varelse, eller börja knapra "lyckopiller" som en hållbar lösning.

    mvh
  • Anonym (Alva)
    Sat 15 Aug 2020 00:05
    #18
    Anonym (Tung pung) skrev 2020-08-14 10:21:02 följande:

    Det ligger mycket i det du säger... Tyvärr.

    Men varför ska en relation behöva bli långrandig bara för att man har varit ihop länge?

    Att vissa män vill ligga med sin fru även om förhållande är dåligt händer säkert. Jag vill inte ligga med någon som inte vill och som kanske ligger och tittar upp i taket under akten. Båda ska njuta lika mycket, jag vill se min fru njuta. Jag skulle aldrig kunna ligga med någon annan, det är min fru jag älskar och det är hon jag vill se njuta tillsammans med mig.

    Jag har självklart mina brister jag också även om jag är man :) Men jag försöker ge henne komplimanger, kramar om henne om hon står och diskar, ger henne pussar, hjälper till i hemmet, sköter om trädgården, huset, bilarna, säger att jag älskar henne, säger hur fin & vacker hon är, har kommit med förslag att vi ska åka utomlands, mm(inte just nu under corona tiderna så klart).

    Jag lagar bilen åt henne när det behövs, köper blommor (skulle kunna göra det oftare)

    Det finns säkert saker som jag även är dålig på men jag försöker i alla fall och får man ingenting tillbaka så tröttnar man.

    Det känns som att förhållandet är på väg att ta slut så om det inte finns någonting kvar från ena partnern så varför ska man då fortsätta leva ihop?

    En del tänker på ekonomin men är ingen anledning anser jag.

    Vi båda får det bra ekonomiskt som tur är då jag löste in hela bolånet, säljer vi huset så klarar vi oss bra eller om man köper sig något nytt.

    Jag vill ha det som vi hade det från början men det verkar tyvärr långsökt. Jag kanske kräver för mycket?

    Får jag fråga dig vad är det som gör att du lever kvar i förhållandet om det ändå inte finns något kvar?

    Att ni har barn skrev du men det är ingen anledning att vara kvar i ett dåligt förhållande?

    Dessutom är det inte bra för barnen, barnen ser mer än vad man tror.

    Att barnen aldrig får se sin mamma & pappa kramas, skratta tillsammans, höra föräldrarna säga att dom älskar varandra,ge varandra pussar, det är väl ingen bra uppväxt för barnen att aldrig få se kärlek inom familjen?

    Det här min syn på saken du kanske har en annan förklaring?

    Livet är inte lätt, det är en ända stor prövning.


    Jag önskar jag hade ett svar. Jag önskar också att gnistan kunde återvända. Att brotta ner varandra i sängen och bara njuta av varandra. Men för vår del har vardagen förstört för mycket och jag kan inte känna åtrå när jag känner mig ledsen av relationen..

    Mitt enda råd, som jag själv ska föreslp för min man är terapi. Det tror jag kan bryta gamla mönster. Jag hoppas det kommer funka. Någon utomstående som pekar på problem och har förslag på förändringar.

    Anledningen att jag stannar är främst barnen. Att endast ha dem varannan vecka.. vet inte om jag skulle fixa det. Sen är det ju så att vi känt varandra så länge, han är ju min familj. Att gå ifrån sin egen familj.. svåra frågor
  • Anonym (likna­nde situat­ion)
    Sat 15 Aug 2020 02:48
    #19

    Jag har även två barn med min fru och precis på samma sätt har vårt sexliv dött. vi har också sex max en gång per halvår men jag vägrar ge vika för detta. jag skulle absolut kunna offra sex för att bara få leva med henne men jag tror man förlorar en ganska viktig och uppbyggande dimension om man utesluter sex ur förhållandet. något dom i värsta fall slutar i att relationen djup försvinner och sen även relationen värde.

    jag vägrar ge upp och har nu äntligen börjat förstå hur jag ska uttrycka mitt intresse för henne och min uppskattning på ett sådant sätt att rätt känsla infinner sig hos båda.

    jag tror vi är alldeles i början men ändå på väg tillbaka till ett mer normalt sexliv. vi pratar mer om sex och hon visar mer intresse för mig och vi har återigen börjat kyssas då och då. även om sexet ännu är sällsynt då märker vi båda en förändring i hur vi ser på varandra. då ge inte upp. testa tänk prova och hitta vägen fram för den finns där så länge ni faktiskt älskar varandra.

    mitt tips är detta. tänk på at åtrån sitter i hjärnan och därför så ska ditt mål vara att få hennes hjärna att må bra och vara trygg så hon får utrymme att hitta sin åtrå. för den kan inte du skapa och den är inte knuten till dig utan till hennes kärlek till dig. du kan bara hjälpa henne att leta inte att finna.

  • Sat 15 Aug 2020 08:58
    #20
    +2

    Ts skriver att han har en underbar fru men hur bra kan hon vara om hon inte ens vill ha sex? Är hon så bra på att göra köttbullar eller vad?
    Nä ts du har försökt men det kommer ändå aldrig att fungera. Lämna henne och hitta nån ny som uppskattar dig på riktigt.

Svar på tråden Inget sex = lösning?