• Anonym (Rationell eller känslorna?)

    Kluven inför nya killen

    Har träffat en jättefin man som trots att vi båda är 40+ är väldigt pojkaktig. Mest charmigt....Antagligen för att han har ett ganska bekymmersfritt liv; egen verksamhet nära hem, behöver inte jobba så mkt, jobbar när han vill/behöver osv...

    Jag som har ett nytt chefsjobb har ett jobb som tar mkt mer energi, jag jobbar nästan mer än 40h/v.

    Mitt problem är att han är så himla insyltad kring praktiska saker med sitt ex. Jag förstår såklart också och tycker det är bra då de har en fin dotter ihop, och det är inget mellan dem och det tvivlar jag inte på då hon har en ny, men det blir lite för mkt...de äger en bil ihop, hon vill köpa hund och vill isåfall att han har den när barnet är med honom...de jobbar nära varann, hon på restaurang, och han får hennes ?fantastiska mat? gratis och äter därför ofta med henne. Jag som aldrig haft svartsjukeproblem tycker ändå att det blir för mkt, det är också fler sådanahär smågrejjer.

    Han hade en annan tjej efter mamman och innan mig, henne pratar han Också ofta om, små detaljer som att hon var fåfäng osv, vilket jag liksom inte behöver veta...medan han är dålig på att fråga om mig, min dag och mitt liv....

    Han är underbar på alla andra sätt, men detta stör mig, får mig att känna att han har svårt att vara ensam, att han Bara vill ha sällskap och inte som jag verkligen söker den familjära närmstarelationen som han på ngt sätt redan har...Jag söker heller inte någon utan den rätta...

    Han är en fantastisk pappa och jag vill gärna försöka få ett barn med honom såhär sista chansen, han är lite tveksam men öppen...så fick jag veta att han sköter sin ekonomi dåligt, han har bla fått några prickar hos kronofogden genom åren... men vad gör det när han ändå aldrig kommer ta ett banklån....

    Jag är mkt mer i kontroll och ordningssam...

    Han kan friskt dissa människor som låser in sig i banklån och så, medan jag just köpt lägenhet....Känslorna för honom finns, men ser man rationellt på det här så känns det Lite för rörigt...

    Hur hade ni tänkt? Snälla hjälp, kan liksom inte landa i vad jag ska göra....

  • Svar på tråden Kluven inför nya killen
  • Anonym (workingclasshero)
    Anonym (Rationell eller känslorna?) skrev 2020-08-13 15:39:07 följande:

    Har träffat en jättefin man som trots att vi båda är 40+ är väldigt pojkaktig. Mest charmigt....Antagligen för att han har ett ganska bekymmersfritt liv; egen verksamhet nära hem, behöver inte jobba så mkt, jobbar när han vill/behöver osv...

    Jag som har ett nytt chefsjobb har ett jobb som tar mkt mer energi, jag jobbar nästan mer än 40h/v.


    Livet är mer än jobb, och vara duktig.
  • Anonym (Rationell eller känslorna?)
    Anonym (workingclasshero) skrev 2020-08-13 15:46:58 följande:

    Livet är mer än jobb, och vara duktig.


    Verkligen, det är lärorikt för mig att släppa kontrollen litegrann????

    Men han verkar ju ha släppt lite väl mkt kan jag ibland tycka...och denna känsla av att jag inte fattar om han vill ha MIG eller bara NÅGON....
  • Friger

    Tja... du får väl ta dig en funderare på om det är dig eller honom det är "fel" på. Är det dig själv så får du ändra dig. Är det honom kan du ju lika gärna bryta på en gång.

    Vill du ha barn så skulle jag "chansa" och köra 100% på den saken omedelbart med antingen honom eller någon annan. Naturen är grym på det sättet.

  • Anonym (Svar på tal)

    Glöm det. De har fortfarande en relation även om de inte är kära i varandra. Dela bil och hund osv.... Aldrig.

    Att han tjatar om sina ex är åtminstone nåt du kan prata med honom om men det stora problemet är att ni verkar vara två olika personlighetstyper så jag ser inte hur det skulle funka i längden.

  • Anonym (Rationell eller känslorna?)

    Fick nyss se ett foto tex, på hur fint exet fixat ngn överraskningsdundermiddag till en gemensam bekant, i bakgrunden hennes egentillverkade barnleksaker.....

    Känner inte igen denna sida av mig själv, men det kommer liksom för nära....

  • Anonym (nja)

    Jag hade inte stått ut med att de verkar umgås som om de är särbos och inte att det är slut.

    Min nya man och hans ex delade på bilen efter skilsmässan. Det gjorde jag och mitt ex också, i ett år ungefär. I mitt och mitt ex fall var det inget problem. Vi bara ställde bilen där den skulle vara och hade varsin nyckel, men det var bara tillfälligt att vi hade det så tills vi orkade ta tag i att bestämma kring bilen. Inte mer än så.

    Min nya mans och hans ex delade på bil i ca 2 år efter skilsmässan och det var fruktansvärt! Den som hade barnen hade bilen, men på hans barn/bilveckor ringde hon flera ggr och ville "låna" bilen för att hon kom på att hon skulle göra saker (hon var usel på att planera), medan han aldrig lånade bilen på hennes veckor. Hon tankade inte efter sig, eller "glömde" om något skulle fixas med den så att det hamnade på hans veckor. Till slut orkade han inte med och sa åt henne att de fick göra upp om bilen. Då tog det ca 2 månader innan hon kunde bestämma hur hon ville göra med bilen. 
    Jag vet att det absolut inte var något mellan dem, men hon ville också, förutom bilen, att han skulle komma och hjälpa henne med en massa. Det där fick han  fasa ut för han ville inte ha det så, och efter att han träffat mig blev det enklare för honom att göra det men det tog sin lilla tid att frigöra sig eftersom hon hörde av sig hela tiden. 
    Skillnaden från detta och det du skriver TS, är väl att i ert fall verkar mannen vilja ha den där kontakten med sitt ex? 

  • Ess

    En relation på tre är inte intressant för min del, så jag hade backat och träffat en som passat mig bättre.

  • Anonym (Fröken Lind)

    De är alldeles för insyltade i varandra, dela hund och bil (och middagar på regelbunden basis). Nej skulle själv inte vilja vara ytterligare ett garnityr på den soppan. Hade helt klart backat, även om de inte har en romantisk relation ihop skulle det bli alldeles för mycket att ta hänsyn till (ex "hundveckor" och "bildagar").

Svar på tråden Kluven inför nya killen