• Anonym (Anna)
    Thu 13 Aug 2020 16:10
    3584 visningar
    58 svar
    58
    3584

    Bo hemma som vuxen

    Har just läst trådar om ämnet myndiga barn som bor kvar i föräldrahemmet efter att de slutat gymnasiet. Trådarna har handlat om huruvida de bör bidra ekonomiskt hemma eller ej, men det är inte det jag vill disskutera här.

    Flera i trådarna har nämnt det som självklart att barnen får bo kvar så länge de studerar. Jag är helt OK med det men undrar - Vem vill bo kvar med föräldrarna i den åldern? Själv upplevde jag att jag inte kunde bli vuxen förrän jag flyttat hemifrån. Pluggar man i fyra år hinner man ju bli 23 eller kanske 24 år innan man flyttar!

    Ingen av mina vänner bodde kvar hos föräldrarna hösten efter studenten. Bara några enstaka bodde ens kvar på orten (som ändå är en universitetsstad). Resten gav sig iväg antingen till studier i Sverige någonstans och några längre ut i världen för att resa och/eller jobba.

    Det är var på 90-talet. Har det ändrats sedan dess? Eller var det i det gänget jag umgicks som det här var norm?

    Hur gjorde ni och era kompisar?

    Ni som har 18-19-åringar idag: hur gör de och deras vänner?

  • Svar på tråden Bo hemma som vuxen
  • Anonym (Tidig­)
    Thu 13 Aug 2020 21:45
    #31

    Är född på 70-talet. Flyttade som 15 åring eftersom gymnasiet låg 8 mil bort (inte helt ovanligt i byn jag bodde i att göra det). Fick studiebidrag plus extra bostadstillägg. Mina föräldrar betalade hyra, el, telefon, kläder. 

    Mitt vuxna barn (22 år) bor dock hemma med mig än. H*n har pendlat till universitet. Tänker även bo hemma något år medan den jobbar för att spara ihop till bra grundplåt. (H*n har ca 150 000 sparat nu).

    Då det bara är vi två i hyfsat stort hus ser jag inga problem med detta. Skönt ha hjälp när man behöver det också.

  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Thu 13 Aug 2020 22:18
    #32

    Tack för alla intressanta svar! Kul med alla olika infallsvinklar.

    Det här med att säga att det inte finns någonstans att flytta - för i Bergsjön eller Angered kan man ju inte bo - tycker jag är intressant. Det var just i ett sånt område min första egna lägenhet låg. Jag var jätteglad för den, för innan jag fick den bodde jag på en madrass på ett golv... Men så bodde jag också i en stad rätt långt från mina föräldrar. Skulle jag flyttat till dem hade jag måst avsluta min utbildning. Hade mina föräldrar bott i samma stad hade jag helt säkert bett om att få bo där, iaf tills den där förortslägenheten dykte upp.

    Det framkommer också lite i tråden att det saknas små bostäder och att det är en anledning att bo kvar. Det gjorde det för 20 år sedan också så vi gick ihop och bodde tillsammans. Det var rätt vanligt att 3-4 st bodde ihop. Gör inte ungdomar så längre? Går kollektivtrenden i vågor?

  • Anonym (Hmm)
    Fri 14 Aug 2020 00:04
    #33

    Jag har en vän som är 38. Han bor fortfarande hos sin mamma och har absolut inga planer på att flytta. Han blir självklart otroligt retad för det av polarna. Men han bryr sig inte det minsta.

    Har inga riktiga framtidsplaner. Har svårt att behålla ett jobb. Vill varken skaffa partner eller barn. Enligt honom själv så innebär det bara en massa krav som han inte vill uppfylla.

    Jag personligen tror inte att det är bra för honom, vi människor behöver mål och drömmar. Ha något att se fram emot.

    Just nu är han arbetslös. Han sa upp sig själv precis i början av corona krisen för att han tyckte att jobbet var stressigt. Och spenderar största delen av sina dagar på att fika hos dom vänner som har tid.

    Vi har försökt att prata med honom, men ingenting hjälper, för han vill ju absolut ingenting.

  • Anonym (njet)
    Fri 14 Aug 2020 01:05
    #34
    Anonym (Anna) skrev 2020-08-13 22:18:14 följande:

    Tack för alla intressanta svar! Kul med alla olika infallsvinklar.

    Det här med att säga att det inte finns någonstans att flytta - för i Bergsjön eller Angered kan man ju inte bo - tycker jag är intressant. Det var just i ett sånt område min första egna lägenhet låg. Jag var jätteglad för den, för innan jag fick den bodde jag på en madrass på ett golv... Men så bodde jag också i en stad rätt långt från mina föräldrar. Skulle jag flyttat till dem hade jag måst avsluta min utbildning. Hade mina föräldrar bott i samma stad hade jag helt säkert bett om att få bo där, iaf tills den där förortslägenheten dykte upp.

    Det framkommer också lite i tråden att det saknas små bostäder och att det är en anledning att bo kvar. Det gjorde det för 20 år sedan också så vi gick ihop och bodde tillsammans. Det var rätt vanligt att 3-4 st bodde ihop. Gör inte ungdomar så längre? Går kollektivtrenden i vågor?


    Hade hellre bott kvar hemma tills jag blivit pensionär om alternativet hade varit att bo i en no-go zon där folk skjuts ihjäl, rånas, våldtas eller misshandlas på daglig basis. Klart man vill ha eget och inte bo hemma som vuxen men samhället har förändrat sig en hel den de sista decennierna. Det finns några fler parametrar att väga in förutom frigörelse. Vet inte hur fri jag hade känt mig i en liten etta där man endast vågar vistas utomhus i absolut dagsljus och i närheten av större folksamlingar. Växte delvis upp i ett sådant område innan familjen flyttade och minns det som inte helt peppigt. När jag var åtta år fanns två vägar till centrum, den ena kallades för våldtäktsslingan (av en anledning). Jag visste inte ens vad en våldtäkt var i den åldern. Hade hellre bott kvar i evigheters evigheter i mina föräldrars villa i en trygg del av landet med bra kommunikationer än att flytta till en sådan plats. Inte drömmen direkt men jämför man så..
  • Fri 14 Aug 2020 06:32
    #35
    Anonym (Anna) skrev 2020-08-13 22:18:14 följande:

    Tack för alla intressanta svar! Kul med alla olika infallsvinklar.

    Det här med att säga att det inte finns någonstans att flytta - för i Bergsjön eller Angered kan man ju inte bo - tycker jag är intressant. Det var just i ett sånt område min första egna lägenhet låg. Jag var jätteglad för den, för innan jag fick den bodde jag på en madrass på ett golv... Men så bodde jag också i en stad rätt långt från mina föräldrar. Skulle jag flyttat till dem hade jag måst avsluta min utbildning. Hade mina föräldrar bott i samma stad hade jag helt säkert bett om att få bo där, iaf tills den där förortslägenheten dykte upp.

    Det framkommer också lite i tråden att det saknas små bostäder och att det är en anledning att bo kvar. Det gjorde det för 20 år sedan också så vi gick ihop och bodde tillsammans. Det var rätt vanligt att 3-4 st bodde ihop. Gör inte ungdomar så längre? Går kollektivtrenden i vågor?


    Samma här. Har bott i alla dåligt klassade områden i Gbg, det är liksom så man får börja. Så länge man inte säljer knark själv så är man i stort sett lika säker vart man än bor. Folk blir skjutna och misshandlade på Avenyn också - på öppen gata dessutom, men det bortser folk från.
  • Anonym (fanny­)
    Fri 14 Aug 2020 14:28
    #36

    Jag hade en fin uppväxt och ett bra förhållande till mina föräldrar, men ändå kunde det inte gå fort nog innan jag kunde flytta hemifrån. Jag kände mig inte vuxen annars. Jag hade hellre bott i ett ruckel i skogen än bott kvar hemma. Jag och maken flyttade ihop när jag var 17 år. Vi har en 19-åring som är på väg ur boet nu, men eftersom att hon ville gifta sig som 18-åring så föreslog vi att de kunde bo kvar hemma tills hon gått ut gymnasiet. Ifall att det skulle bli barn så vet jag av egen erfarenhet hur trixigt det kan vara att plugga färdigt om man står själv med allt. Nu har hon i alla fall tagit studenten(och är gravid) och de bor kvar hemma några veckor till i väntan på att deras hus ska bli färdigbyggt. 

  • Anonym (fanny­)
    Fri 14 Aug 2020 14:41
    #37
    EbSmith skrev 2020-08-13 19:41:56 följande:

    Har full förståelse för att man bor kvar hemma upp till 20-25 om man pluggar. Många har inte mycket till val idag med tanke på bostadsmarknaden och att en 20-åring sällan har råd att köpa så länge man inte har svintäta föräldrar.

    Stötte ihop med en kille i 30-årsåldern som flyttat hem till föräldrarna igen när hans andrahandskontrakt gått ut. Ännu mer paff blev jag när han sa att ?asså, jag kan få lägenhet i Angered och Bergsjön, men där vill man ju inte bo?. Själv hade jag hellre flyttat till nån hydda i skogen, men det är ju tur att vi är olika annars hade väl även hyddorna tagit slut.


    Fast det är skillnad på att bo trångt/nedgånget och att bo på ställen där din säkerhet och hälsa äventyras. Det senare hade jag inte heller gjort. En hydda i skogen däremot - gärna det!
  • Fri 14 Aug 2020 16:25
    #38
    Anonym (fanny) skrev 2020-08-14 14:41:36 följande:

    Fast det är skillnad på att bo trångt/nedgånget och att bo på ställen där din säkerhet och hälsa äventyras. Det senare hade jag inte heller gjort. En hydda i skogen däremot - gärna det!


    Har bott i typ alla getto-klassade områden och min uppfattning är att man är säker så länge man inte beblandar sig med knarkhandel och annan skit. Dom som inte vill bo där är ju främst människor som aldrig ens satt sin fot i området utan bara lyssnar på fördomar. Men man måste börja nånstans och vet man med sig att man absolut inte vill bo i vissa områden får man väl ha lite j-a framförhållning och ställa sig i bostadskön när man fyllt 18, så borde man kunna flytta hemifrån runt 30.
  • Anonym (fanny­)
    Fri 14 Aug 2020 16:46
    #39
    +1
    EbSmith skrev 2020-08-14 16:25:49 följande:
    Har bott i typ alla getto-klassade områden och min uppfattning är att man är säker så länge man inte beblandar sig med knarkhandel och annan skit. Dom som inte vill bo där är ju främst människor som aldrig ens satt sin fot i området utan bara lyssnar på fördomar. Men man måste börja nånstans och vet man med sig att man absolut inte vill bo i vissa områden får man väl ha lite j-a framförhållning och ställa sig i bostadskön när man fyllt 18, så borde man kunna flytta hemifrån runt 30.
    Jag växte upp i ghetto och redan på min tid var det farligt. Nu flyr folk därifrån. Grannparet jobbar båda två och tre jobb för att kunna hyra ett hus i vårt område. De tänkte inte bo en sekund till i ghettot där de blivit rånade, hotade, barnen kunde inte vara ute etc. De beblandade sig verkligen inte med någon knarkhandel om man säger så. 

    Tror du på allvar att det räcker att ställa sig i bostadskö när man är 18 idag? Här i stan(mellanstor/mindre stad) får man inte ställa sig i kö fören man är 18 och det tar minst 15 år att få nog med poäng för att kunna hyra en billig lägenhet. De dyra går snabbare, men det har ju unga ofta inte råd med i alla fall. Kusinen gick ihop med inte mindre än fem vänner för att kunna hyra en trea för nästan 13 000....
  • Fri 14 Aug 2020 16:48
    #40
    Kjell2 skrev 2020-08-13 16:12:24 följande:

    Det som framförallt har ändrats är kostnaden och tillgången på små bostäder.


    Det där med kostnaden gjorde mig nyfiken, så jag kollade vad ?mitt? korridorrum kostar idag. Det har gått upp ca 35 % sedan jag flyttade in -98. Samtidigt har studiestödet ökat från 31941 kr till 53380 kr (2019) per termin, så 67 % högre.

    Förstår att situationen inte är så i alla studentstäder, men det var kul att se iaf.
Svar på tråden Bo hemma som vuxen