Forum Känsliga rummet Föräldraskap
  • Anonym (Jag)
    Sat 15 Aug 2020 11:52
    2274 visningar
    45 svar
    -1
    45
    2274

    Varför är det så många föräldrar som inte förstår att deras barn troligen har en diagnos?

    Obs, inget dömande mot barn som har diagnoser. Mitt ena barn har själv atypiskt autism och adhd.

    Jag är dock insatt så det är ju en förklaring, känner många barn och har arbetat med barn och ungdomar med aspergers som ofta är.völdogr utmärkande.

    Min fundering handlar om föräldrar som enligt egen utsago vet vad autism är men sedan undrar varför ens barn har så svårt för förändringar, svårt med kompisar. (det är andras barn som är konstiga heter det, därför är barnet ensamt) svårt att tolka andra människor och härmar, skrattar vid "opassande situationer" som på beställning.

    Pratar mkt och monotont, känner ofta inte av när det är läge eller inte, kan ha långa utläggningar om små saker. Osv osv.

    Finns massvis med exempel.

    Jag pratar öppet om mitt barns diagnoser, men man hör aldrig att det finns nån fundering om deras barn kan tänkas ha det.

    Det är lite känsligt, vissa ogillar utredningar och känner att barn inte bara kan vara barn utan att det måste vara nåt fel, placeras in i fack.

    Handlar det om okunskap eller att föräldern själv har en diagnos och tycker att barnet är som en själv, och jag är ju "normal" (fast personen själv antagligen har aspergers.

    Det är inte upp till mig att bedömma, är inte ute efter att sätta diagnos på en massa barn heller men det är uppenbart hos viss och föräldrarna ser ju vissa problem, men att det skulle vara autism...men nej...det är barn som gungar med kroppen och helt inne i sin bubbla. Ungefär. men det är sorgligt när barnen i senare ålder inte hänger med i skolan tex.

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Varför är det så många föräldrar som inte förstår att deras barn troligen har en diagnos?
  • Anonym (ooo)
    Sat 15 Aug 2020 11:58
    #1

    mycket okunskap tror jag. Jag har också barn med diagnoser men kan ju erkänna att inte visste jag så mycket, innan första barnet gjorde sin utredning

  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Sat 15 Aug 2020 11:59
    #2
    Anonym (ooo) skrev 2020-08-15 11:58:04 följande:

    mycket okunskap tror jag. Jag har också barn med diagnoser men kan ju erkänna att inte visste jag så mycket, innan första barnet gjorde sin utredning


    Okej! Kan det vara att dom har en egen uppfattning om hur personer med adhd och autism beter sig och inte känner igen detta i barnet?
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Sat 15 Aug 2020 12:04
    #3

    Kände att jag var lite dömande var det gäller exemplen på asperger, alla är olika och det jag skrev om kompisar betyder såklart inte att det är barnets fel att denne är ensam, men i många fall har barnen svårt att leka flera vilket resulterat i att barnet blivit väldigt ensamt i slutändan och föräldern förstår inte varför utan skyller på att det är dåliga vänner.

    Alla barn vill heller inte ha en massa vänner, så det kan ju vara frivillig ensamhet med.

  • Anonym (Anony­m)
    Sat 15 Aug 2020 12:07
    #4
    -2 +1

    För att många diagnoser är ett socialt påfund som egentligen oftast är inom ramen för normalitet? Förr i tiden fanns det knappt ens sådana barn, konstigt att de ploppar upp som ogräs numera.

    Numera är allt en diagnos, och 99 % av befolkningen har en diagnos av ett eller annat slag, det är så fruktansvärt uttröttande.

    Det finns folk som har problem på riktigt, autism t ex, inte nåt jäkla i-landsproblem som helt plötsligt är en sjukdom.

  • Anonym (morot­)
    Sat 15 Aug 2020 12:10
    #5
    +3
    Anonym (Anonym) skrev 2020-08-15 12:07:44 följande:

    För att många diagnoser är ett socialt påfund som egentligen oftast är inom ramen för normalitet? Förr i tiden fanns det knappt ens sådana barn, konstigt att de ploppar upp som ogräs numera.

    Numera är allt en diagnos, och 99 % av befolkningen har en diagnos av ett eller annat slag, det är så fruktansvärt uttröttande.

    Det finns folk som har problem på riktigt, autism t ex, inte nåt jäkla i-landsproblem som helt plötsligt är en sjukdom.


    Barn som är så annorlunda att de vill begå självmord vid 13 pga ångest ska bara behandlas som alla andra då eller? Jag tror inte det hade slutat bra.

    Jag tror att vi ska vara glada för att det finns början till behandling och mediciner till dem idag.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Sat 15 Aug 2020 12:11
    #6
    -1 +2
    Anonym (Anonym) skrev 2020-08-15 12:07:44 följande:

    För att många diagnoser är ett socialt påfund som egentligen oftast är inom ramen för normalitet? Förr i tiden fanns det knappt ens sådana barn, konstigt att de ploppar upp som ogräs numera.

    Numera är allt en diagnos, och 99 % av befolkningen har en diagnos av ett eller annat slag, det är så fruktansvärt uttröttande.

    Det finns folk som har problem på riktigt, autism t ex, inte nåt jäkla i-landsproblem som helt plötsligt är en sjukdom.


    Du är typexemplet på dom jag menar.

    Vad menar du med det sista? Problem på riktigt, autism tex? Det är ju precis autism jag pratar om.

    I dag har man mer kunskap om diagnoserna därför poppar det upp, och tyvärr behövs en diagnos för att få hjälp.
  • Anonym (Anony­m)
    Sat 15 Aug 2020 12:19
    #7
    Anonym (Jag) skrev 2020-08-15 12:11:44 följande:
    Du är typexemplet på dom jag menar.

    Vad menar du med det sista? Problem på riktigt, autism tex? Det är ju precis autism jag pratar om.

    I dag har man mer kunskap om diagnoserna därför poppar det upp, och tyvärr behövs en diagnos för att få hjälp.
    Det finns en hel uppsjö av människor som inbillar sig att de är si eller så, det är ungefär lika trovärdigt som att läsa ett horoskop när de googlar symptom och helt plötsligt så har de en diagnos, helst utan läkares utvärdering också. Snöflingesyndrom....

    ADHD/ADD är en sån "diagnos" t ex, som snart varannan människa "har" fast de egentligen inte har det. Det finns folk som har det på riktigt, och som lider av det. Sedan finns det de som bara inbillar sig. Rena pandemin ffs.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Sat 15 Aug 2020 12:20
    #8

    När jag skriver autism menar jag AST, autismspektrumtillstånd. Går ej att ändra.

  • Anonym (Liv)
    Sat 15 Aug 2020 12:21
    #9
    Anonym (Jag) skrev 2020-08-15 12:11:44 följande:

    Du är typexemplet på dom jag menar.

    Vad menar du med det sista? Problem på riktigt, autism tex? Det är ju precis autism jag pratar om.

    I dag har man mer kunskap om diagnoserna därför poppar det upp, och tyvärr behövs en diagnos för att få hjälp.


    Jag arbetar själv inom behandlade fältet och en son som har fått en diagnos just för att han skulle få hjälp i skolan. Tyvärr, visste ingen hur de skulle kunna undervisa någon med sådana svårigheter och han fått hemska biverkningar av mediciner. Han fungerar dock jätte bra socialt så jag upplever att att få diagnos hjälpte inte så mycket och kan inte rekommendera det till alla föräldrar.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Sat 15 Aug 2020 12:25
    #10
    Anonym (Anonym) skrev 2020-08-15 12:19:22 följande:

    Det finns en hel uppsjö av människor som inbillar sig att de är si eller så, det är ungefär lika trovärdigt som att läsa ett horoskop när de googlar symptom och helt plötsligt så har de en diagnos, helst utan läkares utvärdering också. Snöflingesyndrom....

    ADHD/ADD är en sån "diagnos" t ex, som snart varannan människa "har" fast de egentligen inte har det. Det finns folk som har det på riktigt, och som lider av det. Sedan finns det de som bara inbillar sig. Rena pandemin ffs.


    Ja, jag skrev om det i ts, jag är inte ute efter att sätta diagnos på en massa, och att många inte gillar att barn ska utredas för att barn får inte vara barn utan det "måste vara nåt fel"

    Det finns dom som du beskriver men det utesluter ju inte att dom med den riktiga diagnosen existerar??? Är det inte värt för barnet att då bli taget på allvar pga man måste vara anti som förälder?? Trots att det faktist är solklart att barnet har en diagnos. Vissa saker är faktist inte helt normala, det betyder inte att barnet är sjukt eller att det är nåt fel för det. Bara att man har svårt med vissa saker, men med rätt hjälp kan som klara sig bra.

    Men jag gissar att det är detta det handlar om.
Svara i tråden
Svar på tråden Varför är det så många föräldrar som inte förstår att deras barn troligen har en diagnos?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies