Tråden för oss som råkat ut för missfall
Jag har tre, ev fyra missfall det senaste året.
1. Upptäcktes i v 12. MA. Hade börjat få bruna flytningar en vecka innan. Fick såklart panik och ringde runt som en galning till varenda vårdinstans men alla lugnade mig och sa att så länge det inte gör ont och jag inte blöder så är det normalt. Århundrades största underdrift. Avstannat i v 8 och jag fick cytotek.
2. Hann vara gravid i 14 dagar. Samma dag som jag skulle till BM så började jag störtblöda. Var över ganska fort tack och lov. Gjorde inte speciellt ont heller.
3. Kanske missfall, mensen 1 vecka sen. Jag testade mig aldrig för ville inte veta om jag var gravid eftersom jag hade två missfall bakom mig. Fick kramper i ryggen och blödde mer än en mens. Tre dagar och sen var det över.
4. Jag hann till v 8. Fick bruna flytningar och extremt ont. Blev inlagd eftersom dom misstänkte X. Var inte det. Däremot en flerbörd så det var två som skulle ut. Första avstannat i v 5. Det andra bara någon dag innan flytningarna. Kom igång av sig självt efter tre dagar och slapp cytotek.
Det senaste året har jag varit gravid fler veckor än vad jag inte har varit gravid.
Känns såklart tröstlöst men efter tredje bekräftade lättade ångesten något iallafall eftersom jag står i kö till utredning och jag har fått lämna alla vanligaste prover. Proverna utan anmärkning. Om jag blir gravid innan allt har kollats upp hos mig och sambon så kommer jag få lutinius och trombyl i förebyggande syfte så det känns skönt också.
Jag har ju trots mina 37 år, och trots en kass äggreserv, faktiskt hitintills haft ganska lätt för att bli gravid. Jag ser det som positivt i allt elände. Jag hade nog mått sämre om vi försökt länge, blivit gravida och sen fått flera missfall under en väldigt lång tidsperiod.
Det som egentligen är mest jobbigt nu är att vi har fyra som är höggravida på jobbet för tillfället så det är väldigt mycket bebisprat.
Där har ni min historia :). Jag ger dock inte upp så jäkla lätt!
Konstigt nog har sambon tagit det hårdare än mig. Det är lätt att man glömmer bort partnern. Viktigt att komma ihåg att man är två i det och det är inte bara kvinnan som lider.