Konsekvenser

Hur gör pappan när det blir för stojigt?

(För min erfarenhet av såna här trådar är alltid att det är bonusmamman som skriver och behöver styra upp...)

Han gör på samma sätt som jag och försöker lika mycket som jag. Han däremot har grövre och mer bestämmande röst än vad jag kan ha vilket gör att dom lyssnar bättre på honom. Men vi kan inte stå och skälla och vråla dagarna i ända.

Och att jag skriver här är nog för att jag känner att jag behöver ventilera och kanske få eller hitta tips och trix. Han kanske inte känner samma behov utav det.

Hans barn bor här på heltid så "problemet" blir när mina barn kommer hem. Absolut inte att det är dom som är problemet. Men det blir väldigt stökigt när alla fyra samlas under samma tak.

Känner igen mig fast vi "bara" har två söner, en på 3 år och en 4-åring snart.
Vi tjatar o tjatar o säger till så mycket trots att de inte lyssnar. Har nästan gett upp.
Gått på föräldrakurs via kommunen och fått lite riktlinjer och tips. Det viktigaste är att hålla fast sina konsekvenser och "hot", 10 av 10 ggr. Att aldrig ge med sig.
Tex: om ni fortsätter kasta leksaker på varandra så får ni inte sitta med Ipaden på kvällen. Vi säger till 3 ggr (för de är rätt små fortfarande) och om de fortsätter en fjärde gång så håller vi fast med "hotet", det blir ingen Ipad på kvällen.
Sen skriker o och bråkar hela kvällen istället dock.....

Förstår att det måste vara tufft för er! Har inga tips egentligen men ville skriva att jag känner igen mig.
Man försöker lösa och medla men de lyssnar ändå inte. Kanske det funkar att dela upp er oftare? Vara mera utomhus?

Vi har en del "hot" och konsekvenser som vi står fast vid. Tex som nu på morgonen när dom innan frukost fick sitta och spela tv spel (två och två i olika rum) och dom sen bara sitter och bråkar och stökar vid matbordet. Att då får dom inte spela tv spel på morgonen mera. Och när jag sa det så sa min ena pojk "mamma, du kommer att glömma av det". Han har rätt. Mera? Det betyder ju aldrig mer. Vilket är svårt att hålla för man vill ju gärna ge dom fler chanser, senare. Men säger jag "då får ni inte spela på morgonen på torsdag innan skolan" då skiter dom i det "hotet" för dom vet att det bara gäller en morgon ???? hopplöst..

Jag skulle nog vilja gå någon slags föräldragrupp. Dessvärre är de flesta på dagtid eller börjar vid 15 vilket gör att min sambo inte kan följa med. Åtminstonde inte varenda gång. Så han jobbar på annan ort och svårt att få ledigt eller sluta tidigare.

Skönt att höra att folk har det likadant fast ändå inte ???? för man önskar ju ingen annan det kaoset som kan uppstå.

Precis som du säger. Vi kan nog behöva dela upp oss oftare. Och vi försöker nog med det. Men det blir alltid bråk om att den andra vill vara med, att den ska vara den och att det är orättvist osv. Ibland undrar man om man någon gång kan göra alla nöjda samtidigt ???? och även så vill ju mina barn som kommer varannan vecka vara med mig och blir så ledsen om dom inte får vara där jag är. Samtidigt som vi försöker att inte dela upp oss som två familjer. Att hans barn är med honom och gör något och mina med mig. Då säger mina barn "aa men det är våran mamma, inte din". Sant. Men vi vill se oss som en hel familj där mina bonusar har lika stor rätt till mig som mina barn (bonusarna har ingen mamma som tar hand om dom).

Det enda som gäller är fasta rutiner och fasta regler. Det finns t ex ingen anledning att spela tv-spel före frukost, snarare skulle jag säga att de barn som kan äta frukost lugnt och snällt får spela efteråt, om det är helg och då bara en begränsad tid. På vardagar hinner man knappast sitta och spela innan man ska till skolan ändå.

Går man upp klockan 05 och man inte ska vara på skolan förens klockan 09 så finns det tid. Spela spel gör dom en morgon på två veckor kanske. Och någon timme på lördagar, om vi bara är hemma. Annars så har dom varken tillgång till spel, dator eller platta eller vad det nu kan vara. Knappt att dom ser på tv på helgerna. Och på morgonen så finns det ingen som har intresse av att sitta i soffan och kolla på barnprogram. Tyvärr.. Dom vill bara leka och stojja omkring från att dom slår upp ögonen. Så den timmen för mig på morgonen idag var välbehövlig..

Fasta rutiner och regler. Japp, det vet vi. Men de rutinerna och de regler som funkar hos andra kanske inte funkar hos en annan. Det är sånt vi är i behov utav att testa oss fram med just nu. Vi har bott ihop i ett halvår så allting är fortfarande nytt. Men det är också här och nu vi måste sätta ner foten. Och ännu viktigare känns det nu när jag själv börjar tappa "kontrollen" och inte klarar av att styra upp så som jag önskar.

Men tack för ditt tips :)

Innan massa kommenterar om tiden vi bott ihop så vill jag också tillägga att vi varit tillsammans i 3,5 år. Tillbringat alla helger och lov osv så ingen är främmande för någon!

Något jag lätt glömmer bort i såna här situationer är att prata med barnen om det hela. Vid ett lugnt tillfälle så kan du sätta dig ner med en och en eller allihop och berätta att du tycker att det har blivit så tråkigt på morgonen när du tjatar hela tiden och att du inte vill ha det så mer. Fråga sedan om de håller med. Förklara sedan att du inte vill behöva tjata mer och att ni tillsammans behöver komma på hur ni ska få en trevligare morgon.

Det blir nog inte felfritt direkt men jag tycker det brukar göra rätt mycket att få med barnet på ens resonemang. Blir det tjatigt igen så kan man alltid påminna om samtalet man haft.

Det är inte åldern, det handlar om att vara konsekvent varenda gång och har man inte alltid varit det(eller den andra föräldern sabbar) så tar det lång tid att få in vanan. De bästa konsekvenserna är direkt kopplade till situationen. Dvs spelas det högt på munspel fast att mans säger till så ryker munspelet efter en varning. Att sätta barn i skamvrån är ju sällan kopplat till vad de gjort så det kan barn ha svårt att fatta. 

Först måste jag säga att 4 barn i så nära ålder måste verkligen vara "liv i luckan". Måste vara svårt att undvika att det blir mycket liv ibland. Själv har jag bara ett barn, vilket ju är en helt annan sak.

Rent generellt tror jag mycket på att förebygga hellre än konsekvenser när det är möjligt. Dvs försöka undvika att en del av de konfliktfyllda situationerna uppstår. För att kunna göra det behöver man ju analysera de situationer där konflikter uppstår och varför det är så och undersöka om det är något som skulle gå att förändra. Som exempel från mitt eget liv kan jag ta att när mitt barn var i 3årsåldern hade hon jättesvårt med hämtningar från förskolan. Tillsammans med pedagogerna bestämdes att jagvar kvar en halvtimme vid hämtning en bestämd dag i veckan. Då fick hon möjlighet att visa mig förskolan och bygga ihop sina två världar. Hämtproblemen försvann.

Som någon annan skrev tror jag också mycket på att involvera barnen i lösningarna. Dels som skrevs här ovan att prata igenom situationen med barnen och se om de har några id?er på vad som skulle funka men också involvera dem i ansvaret. Kanske kunde två av barnen per dag vara "bordsvärdar" och ha ett eget ansvar för måltidsituationen som exempel. Knyck lite tips från skolans värld som kan fungera även i en mindre "barngrupp".

Jag har också jobbat mycket med belöningssystem. Jag och barnet poänsatte helt enkelt vissa saker och gjorde sedan som en "spelplan" där man kunde fylla i poängen, som vi satte upp på väggen. Vi gjorde också ett stegvist belöningssystem där man kunde byta ut poängen mot olika saker. Så man kunde alltså välja att få en mindre belöning för mindre poäng eller spara sina poäng till en större belöning. Men det där går ju att utforma efter barnens förutsättningar och behov. För mindre barn kan ju ibte framförhållningen vara för lång. Jag tycker att det är ett bra sätt för barn att träna på att ta eget ansvar.

Sen tror jag också att det är viktigt att barnen får egentid med sin förälder så att ni inte alltid umgås hela familjen (det tror jag är viktigt även i kärnfamiljer). Få umgås med sin förälder själv i lugn och ro med jämna mellanrum.