Hur går man vidare
Har varit tillsammans med min man i flera år och vi har haft det rätt kämpigt och jobbigt under en lång tid (yttre faktorer), men alltid haft varandra så att säga. Innan vi träffades hade jag en period där jag mådde väldigt dåligt. Var dåligt på jobbet och upp på det var jag rätt isolerad och ensam efter ett trauma. När vi träffades så hade jag svårt att öppna upp mig, känna trygghet och tillit, men han visade gång på gång att han fanns där att han gick att lita på och jag blev mer och mer trygg. De senaste åren har vår relation blivit starkare och starkare, har känt att vi klarar allt tillsammans, att vi är trygga och säkra på varandra. Under det senaste året har vi aktivt försökt skaffa barn, men tyvärr har det blivit missfall. Hade det senaste missfallet nu för 1 vecka sedan, vilket jag såklart mått dåligt av... men så kom den stora bomben. Igår fick jag veta att han för 1 månad sedan var otrogen mot mig. Kändes som att han egentligen inte ville berätta, fick dra det ur honom. Å så påstod han att han hade glömt att det hände (kan man verkligen det? Låter osannolikt för mig). Det var ingen planerad händelse utan var i samband med någon typ av utomhusfest där en tjej kom fram till honom, började kyssa honom och sedan drog med sig honom till någon park och började suga av honom. Först sa han att det var allt, att det inte var något samlag eller så... skulle iofs ändå tycka det var lika illa! I alla fall så fick jag sen veta att det också var penetration, men det han sa var att han avbröt det, att han inte ville, att han insåg att det var fel. Vilket som så har han ju i alla fall gjort det och även undanhållit det för mig i 1 månadstid, samtidigt som han varit som vanligt, glad för det kommande barnet (som nu inte blev). Just nu känner jag mig, ilsken, besviken, ledsen och bedragen... känner bara hat och ilska för det han har gjort. Bad honom att dra flera gånger i går! Han gick men kom sedan hem igen efter ett tag... klänger sig kvar som en parasit. Ber att jag ska förlåta.... vet inte vad jag ska göra! Vill bara sudda bort den där händelsen, som att den aldrig hände, men jag kan inte för det hände och jag känner mig så fruktansvärt illa behandlad. Samtidigt är det svårt att tänka med allt hat och skit i huvudet. Vet inte hur jag ska göra, går det ens att gå vidare? Kan det bli bra, kan vi skratta och vara trygga med varandra igen? Är det någon här som gått vidare och fått det att funka? Hur la ni det bakom er? Hur gick ni vidare?