Vägrar se mig som offer av barnlöshet

Känner absolut igen mig. Efter fem år av försök har det ändrats markant, stressen är borta, ilskan är bort blåst och jämförelserna är få. Jag njuter av att leva livet med den jag älskar mest, är spontan och planerar resor och fördriver tid precis som jag vill.

Livet måste inte ge mig barn. Och det är okej det med.

Jag vill inte gå miste om allt som jag kan uppleva för att jag eftersträvar något som jag inte kan bestämma över, det hade känt jätte tråkigt att se tillbaks på de här åren och Inte ha levt.

Jag har alltid skrivit ner allt som hänt under åren, det är nyttigt och jätte häftigt att se hur mycket man utvecklats tankemässigt också! Vilken häftig individuell resa i sig själv det blir när man börjar förstå hur man själv fungerar och vad som hjälper en fram. Glömde bort att säga också, att vilket fantastiskt band man får till sin respektive. Alla prövningar har gjort oss såå starka i vår relation. Finns ingenting som stoppar oss. Det är också positivt och faktiskt inget som alla andra kan säga om sina partners, om man aldrig gått igenom något tufft tillsammans så vet man ju inte det.