Om mannen kräver faderskapstest?

Jaha så du tar enbart på dig bälte för närt du tror att det är stor risk att du krockar annars låter du såklar bli... men visst serru 

Jag tror dig, och det beror nog på att du sätter ditt eget ego före hans behov av att veta att barnets är hans. 

Kör my heritage tops?

Trodde alla körde spotta i rör.

Ja om det inte fanns någon risk att råka ut för en trafikolycka fanns väl ingen anledni g till bälte?

Man kan ju välja att gå isär,

Jag vill ju ha en partner som litar på mig pch inte tror att jag kan begå hemska handlingar. Om han trodde att jag begick andra hemska handlingar skulle jag också bli väldigt ledsen. Trodde han det skulle det helt klart vara ett stort hinder för mig att ta mig över.

Om det är attsätta sitt ego först så har du väl ha rätti det. Fast det handlar ju inte om att mina känslor går före hans rätt som du skriver. Han har ju sin rätt kvar även om jag blir ledsen och tycker att det är jobbigt att han inte litar på mig. Mina känslor påverkar ju inte hans rättigheter.

Jag kan samtidigt förstå behovet att vilja veta hundra procent säkert. Men att jag förstår det innebär ju inte att det blir mindre jobbigt att en närstående tror att jag är kapabel till hemska saker. Avden anledningen föreslog jag i ett tidigare inlägg att ta upp frågan om test i ett tidogt skede, innan partnern blivitgravid. Då är det nog lättare att se som en principsak än en misstro.

Jag kände mig lurad på att bli pappa då det framkom under tidens gång att hon medvetet slarvade med pillren under förevändningen att hon inte trodde det var så viktigt att ta varje dag och att det givetvis inte skulle hända något. (som sagt hon var väldigt ung och därtill naiv som man oftast är i den åldern och gärna tror på myter om preventivmedel). Jag använde ofta kondom men inte alltid då det inte fanns tillgängligt alla gånger.

Barnet var givetvis mitt, jag hade inte trott något annat även om jag i mörka stunder lät tankarna skena iväg och nosa på otrohet. Om hon kunde undanhålla att hon slarvar med piller så vad mer kunde hon undvika att berätta liksom? Att begära faderskapstest var det enda vapen jag hade att tillgå just då när besvikelsen var som störst.

Okej och ni var inte överens om att göra abort heller om det skulle hända att hon blev gravid på grund av slarv heller, förstår jag. Jaja så kan det gå. Är du delaktig i barnets liv eller har barnet inget med dig att göra?

Jag trodde att vi var överens om abort eftersom vi skulle vänta med barn. Men det blev inte ens någon diskussion om det utan jag blev ställd inför fakta att hon skulle föda.

Vår son är nu 24 år och vi har haft sporadiskt med kontakt då mamman flyttade till andra sidan av landet strax efter födseln.

Visserligen har han rätt att få göra det, men jag förstår att kvinnan känner sig kränkt. Är han smart tar han dna-test privat via MyHeritage på sig själv och barnet. Enkel topsning i smyg när mamman sover eller duschar.

När svaret kommer efter någon månad, är han biologiska far, ja då är allt frid och fröjd. Visar det annat då är det bara att konfrontrera henn, då har han inget att förlora.