Om mannen kräver faderskapstest?

Det är enligt all info jag läst ungefär 2-3 % i sverige eller mindre just nu.

Självklart är det dåligt för dessa, men vissa får det att låta som det är så i ungefär hälften av fallen.

Källa tack?
För de siffror jag hört är högre och mörkertalet enormt, 1% är ju bara bekräftade fall, hur många finns det som inte har en aning och inte misstänker något  heller?

Mina barn har det som sagt verkligen varit sin pappa de liknar mest, så för oss hade det oavsett aldrig blivit ett problem. De såg exakt ut som sin pappa som bebis och småbarn med. Men tanken skulle aldrig ha slagit min sambo tror jag, vi litar på varandra och har ingen knepig relation till varandra då misstro dyker upp på det här sättet. Därför är det lite svårt att förstå.

Fast det spelar väl ingen roll om det "bara" är 3% eller 50... det är ju fortfarande en enorm tragedi att få reda på att det barn man tror var ens eget och som man kanske älskar över allt annat inte är ens eget?

3% motsvarar 970000 tragedier om man räknar på en befolkning på 10 miljoner. Är inte det fog nog menar du? 

fof.se/tidning/2016/5/artikel/myten-om-den-bedragna-pappan~:text=En%20vanlig%20f%C3%B6rest%C3%A4llning%20%C3%A4r%20att,siffran%20ligger%20n%C3%A4rmare%201%20procent.

www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1QAl6/3-000-barn-far-fel-pappa-varje-ar

www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-sallsynt-att-barn-far-fel-pappa/

fof.se/tidning/2016/5/artikel/myten-om-den-bedragna-pappan

Länken verkade blivit fel.

Jag har inte sagt att jag är emot dna tester. men då ska det vara på alla och obligatoriskt. 

Och staten ska inte ha tillgång till vårt dna heller.

Jag tror att det snarare är svårt att förstå för att du som kvinna aldrig någonsin ens behöver fundera på det eftersom du bär barnet i magen och föder det. För dig är det självklart att det är ditt och inget du någonsin behöver fundera över. Men så är det inte för män och nej det behöver absolut inte alltid handla om misstro, oftast beror det snarare på att man vill ha ett vara helt säker och aldrig mer behöva fundera på det.

Tar man illa upp av faderskapstest så tycker jag att man är väldigt osäker på sig själv eller väldigt egoistisk och sätter sig själv på pedestal och tar sin egen ofelbarhet för given och tolererar inte att den öht kan ifrågasättas. Jag är ju säker på att barnet är mitt och jag skiter fullkomligen i om min man är lika säker för min ära är mycket viktigare än hans känslor, typ...

För att  jag till 100% alltid är öppen och ärlig med min partner. Han vet allt om mig, han har inte haft anledning att misstro mig under de många år vi varit ett par (våra barn är stora nu, och faktiskt dna-testade via ancestry f.ö.)

Du säger ju att du skulle ta illa upp om din man bad om det men nu säger du att du inte har något emot det?

Varför ska staten inte ha tillgång till dna? Var är riskerna med det? Fatta vad snabbt man skulle kunna läsa brott om man hade tillgång till allas DNA?