Anonym (man) skrev 2020-09-01 21:44:55 följande:
Nej liknelsen handlar mer om att det är naivt att tro att saker inte KAN hända bara för att man tror att det kommer ske eller tro att man enbart skyddar sig för att man tror att något kommer ske och inte.
Tycker det är extremt löjligt att känna sig kränkt över något som borde vara en självklarhet och extremt egoistiskt att sätta sitt ego före sin mans behov av att vara säker på att barnet är hans.
Det får du ju tycka narurlogtvis.
Tycker du samma om din partner sen flera år utan nån som helst anledning skulle misstänka dig för något som du tycker är riktigt illa? Sexualbrott, inbrott, osv (inga jämförelser i övrigt) eftersom hen ju fakriskt inte helr säkert kan veta att du har begått eller kommer att begå dessa brott? Det kan ju hända att din partner är grovt kriminell eller empatistörd tex även om du inte tror det så då skulle du helt utan anledning ju kunna fråga om det inte är hen som misshandlat grannens katt tex och din partner borde inte bli kränkt över den frågan för det kan ju vara så. Det finns ju folk vars partners är djurplågare det kan ju hända även om man inte tror det.
Jag jämför som sagt inte handlingarna som sådana, men tycker att din argumentation är märklig. Varför skulle man inte kunna bli ledsen om ens partner tror att man är kapabel att göra något som man själv tycker är fruktansvärt illa och kanske snudd på oförlåtligt?
Dethjälper ju inte då att veta att det finns andra som gör dessa saker, detfinns ju folk som gör en himla massa otäckheter som jag inte ens vill tänka på - det innebär ju inte att jag känner mig bekväm att bli anklagad för dessa saker eller att den jag älskar tror att jag är kapabel att utföra dem.
Jag förstår inte hur man inte kan förstå att det är en jobbig fråga att få som gravid. Aen om det ändå är värt att ställa frågan är ju en annan sak, men att inte förstå att det är jobbigt att anklagas för en sån sak av den man älskar, det förstår jag inte.