Ni som haft missfall, Behöver ert stöd

Jag har fått två mf i v 7 men inte i rad. Det första var väldigt utdraget, jag småblödde i flera veckor och när jag väl slutade blöda kom inte äl igång utan dröjde två månader. Jag blev dock gravid igen andra äl efter mf men eftersom äl strulade hade det hunnit gå fyra månader sedan mf. Andra mf gick snabbt. Jag fick en störtblödning på kvällen och sedan lugnade det ner sig. Jag blödde i 6 dagar och 10 dgar efter mf hade jag äl. Min cykel blev precis lika regelbunden som den var innan mf. Ändå tog det åtta månader innan jag blev gravid igen.

Jag tyckte det var som jobbigast när jag fortfarande blödde. Efter det blev det sakta bättre även om det fortfarande var en stor sorg och jag blev ledsen och avundsjuk när jag såg gravida. Det första mf fick jag precis när mina långa sommarsemester hade börjat. Jag hade sett fram emot att komma tillbaka till jobbet efter sommaren med en liten gravidkula men istället kom jag tillbaka till synen av en kollega med en liten gravidkula. Hon var i samma vecka som jag skulle ha varit i. Det tog riktigt hårt och jag klarade inte av att vara runt henne i början.

Några veckor efter jag hade fått mitt andra mf, men inte hade berättat om det för någon, berättade en av mina vänner att hon var gravid och det visade sig att hon hade bf två veckor innan jag hade haft mitt bf. Jag var såklart jätteglad för hennes skull men efter ett tag berättade jag om mitt mf eftersom jag hade svårt att vara så där sprudlande glad när hon pratade om mvc-besök och bebissaker. Hon gick över tiden och födde på "mitt" bf men då hade jag nyss fått reda på att jag var gravid igen vilket gjorde det lättare.

Idag har jag tre barn och två av dem hade inte funnits om jag inte hade fått mina mf. Jag sörjer fortfarande de barnen som aldrig blev och undrar vilka de hade blivit men nu är jag ändå tacksam för mina mf, hur jobbigt det än var då när jag var mitt uppe i dem. Ett liv utan de barnen jag faktiskt har nu är otänkbart! Men det var en jobbig resa för att nå fram till dem. Tillåt dig att vara ledsen och sörja. Jag håller tummarna för att du snart blir gravid igen och att det lilla livet stannar kvar! <3