Ni som haft missfall, Behöver ert stöd
Jag fick "bara" två missfall/MA innan det blev levande barn.
Första gången var det spontan blödning i v12. Hade precis hunnit berätta för pappa och mina morföräldrar (mamma visste sen tidigare). Det var i samband med min födelsedag. Åkte till gynakuten och fick först ett väldigt otrevligt bemötande då jag tydligen rensat väldigt bra redan efter ett par timmar så de trodde inte på mig att jag varit gravid. Men hcg-provet visade skyhöga värden så man misstänkte både utomkveds och mola (druvbörd) först. Tur i oturen ändå att jag åkte in eftersom man då upptäckte att jag hade ett myom på 10x10cm i livmoderväggen.
3 år senare var det dags för nästa graviditet som även den gick åt h-vete. Då upptäcktes det att liten dött i v9 när vi var på KUB-ul. Hade haft en liten oro för att det skulle gå åt skogen under graviditeten vilket ju bekräftades. Sannolikt dog pyret i första graviditeten också i v9.
Spola fram tiden ytterligare 2 år till det tredje plusset. Hade gått hos en gynekolog innan som tagit min oro på allvar trots att jag inte haft tre missfall. Spolade bland annat äggledarna och såg till att det var rent och snyggt i livmodern. Han sa även att jag skulle höra av mig vid nästa plus för att få ett tidigt ultraljud.
Mars 2013 kom pluset. Några veckor senare satt jag åter i gynstolen och fick se två små gryn där inne. Chocken var total. Oron var hemsk. Första steget var KUB-ul. Andra steget RUL. Det var först då jag kunde börja njuta av graviditeten och tro att det skulle gå vägen. Men samtidigt så fanns ju oron för att de skulle komma alldeles för tidigt eftersom "tvillingar kommer alltid för tidigt". De kom på 40+2 efter en igångsättning som startade på 40+0 och slutade med snitt och total kollaps av min kropp när de väl var ute. Spenderade första dygnet sovandes på IVA. Minns knappt något alls, bara fragment av hela historien.
Jag fick två barn på en gång istället för de två jag inte fick. Misstänker iofs att graviditet ett också kan ha varit en tvillinggraviditet då hcg-värdena var så höga (fick ta blodprov för att se att de gick ner ordentligt).
Missfall suger! Att få flera missfall är ett helvete mentalt. Man känner sig sjukt misslyckad som kvinna som inte kan behålla något så naturligt och "kvinnligt" som en graviditet. Min relation höll på att gå åt skogen pga missfallen för att vi inte kunde hantera det tillsammans. Han ville inte prata om det men blev sur över att jag pratade med andra om det. Men för mig har det hjälpt att prata om det och sen prata lite mer.
Man är definitivt inte ensam!
