Hysteri kring förskola

Men spelar det någon roll? Säg bara att det är så ni själva vill ha det, punkt. Varför göra en stor sak av det och känna sig stressad? Känns som att anledningen till tråden är för att få en klapp på axeln att man gjort rätt som valt att vara hemma längre. Det är jättemånga som är hemma med sina barn en längre tid innan de börjar på förskolan. Inget konstigt.

Jag upplevde exakt samma sak, vårt barn började när hen var nästan 2½, gissa om jag var less på att få samma fråga ungefär en gång i månaden! "Nej men ska hen inte börja förskola snart?!" Man har ju lust att be folk dra dit pepparn växer men då skulle vi inte ha några bekanta kvar.

Små barn mår bra av en trygg anknytning hemma och det finns ingen anledning att sätta en bebis i fsk i stora barngrupper med främlingar omkring sig.

Är det något jag ångrar i mitt föräldraskap så är det att mitt barn började förskola så tidigt (18 mån). Som du skriver gjorde alla andra så och vi trodde väl att då funkar det. Men vårt barn hade mått bättre av att vänta. Så stå på er om det känns rätt för er!

Andra sidan av myntet är att det har varit jättebra att ha föräldraledighetsdagar kvar att använda under skolloven. Annars är det 10 veckor sommarlov plus jullov, påsklov, sportlov, höstlov och alla stängningsdagar som ska täckas upp av 20 semesterdagar. Och barnet som inte riktigt passade i förskola passar ju inte riktigt på fritids heller (för stökigt), så ledigheten behövs verkligen nu också. Knepig ekvation.

Vi skolade in äldsta vid 18 mån. Han var vinterbarn så att börja i augusti passade oss bra. VI kunde hålla dagarna korta pga jag studerade och pappan hade skiftjobb så han gick inte ens varje dag. 
Jag ångrar inte det upplägget, eftersom det passade honom och oss.

Dock kände jag ändå med andra barnet, som garanterat också skulle bli det sista, att jag ville ha honom hemma längre. Främst för honom, för nu hade vi inte samma flexibilitet riktigt. Men även för mig och min man. Man får inte så många "break" i arbetslivet om man inte säger upp sig, så vi valde att nyttja de första åren till max. 

Och visst fick jag frågor och kommentarer om det. Man hintade att det kanske ändå vore dags snart? Och undrade hur kul det egentligen kunde vara att luffa runt i olika lekparker hela dagarna... UNDERBART om ni frågar mig!!

Honom skolade vi in vid 2 år 3 mån ungefär.

VI tog ut nästintill noll dagar första året. Sen from år två gick vi omlott hemma så att jag jobbade 2 dagar/v och maken bytte till sig fler nattpass. Nu har vi ett år på oss att komma ner till de 96 dagar som man får ha sparade vid fyraårsdagen så ekonomiskt sett har det också gått jättebra.

Vi tog förresten inte ut några FL-dagar första året! SGI är ändå skyddad den tiden :)

Tack för svar! Ja så tröttsamt bara och allt känns olusigt nu. Den där tystnaden som blir efter frågan om förskolan.. får frågan om och om igen flera ggr i veckan.

Jag/vi tog inte heller ut något första året. Egentligen är det något jag är glad över men det tar över och känns som än stress är inte kul..

Så gjorde jag med första barnet med! Vid 18 mån. Hen var inte alls redo egentligen. Jag hade sparat dagar första året och hade massa dagar kvar som man var tvungen att ta ut innan 4 år. Så hade 3-4 månader med första barnet att ta ut nu innan dagarna brann inne.

Vi har då även sparat de 96 dagar man får ha kvar efter 4 årsdagen på båda barnen och ha på längre sikt..

Mycket pyssel att få ihop det

Låter som med oss. Ja här blir det bara tyst och olustig känsla när jag svarar att barnet ska fortsätta vara hemma. Inget vad vi gör eller något. Känns som man tycker jag är konstigt bara för det, men "skönt" att det finns fler och som också upplevt det..

När första barbet börja vid 18 mån var det kaos. Fick höra av många att det var för vi skola in försent. Vid 12 mån var det inga problem alls för dom.

Man kan aldrig göra rätt haha

Japp, jag upplever samma sak från alla håll. Släktingar, familjemedlemmar, bvc, mvc - alla frågar och många ifrågasätter och pressar. Vissa blir chockade och försöker med ?han kan väl gå 15 timmars åtminstone..??. Nej. Jag ska ha honom hemma tills han är 3-4 år och då eventuellt ska han börja 15 timmars. Det vågar man knappt säga till folk dock. Han är bara 13 månader... Detta började redan när han bara var ett par månader gammal. ?Har du ställt honom i förskolekö än??, ?det är bäst att ställa honom i förskolekö nu...? osv. Här ska man anmäla 4 månader innan man vill ha plats - kötid räknas ändå inte längre än så... Är trött på ifrågasättandet och tjatet. Alltid från folk som själva valt att sätta sina barn på förskola tidigt. De verkar tro att det är det enda rätta. Inte ifrågasätter jag deras val, tar inte ens upp ämnet, men de ska minsann ifrågasätta mina val och tjata för att få mig att göra som dem.

Tänk inte på vad andra tycker! Här i Norge räcker mammaledigheten bara 7-8 månader sen har pappan 15 veckor. De flesta börjar på fsk när de är ett år! Så otroligt stor skillnad mot i Sverige när de flesta verkar börja vid 1,5-2 år!

Min högste chef tog mig faktiskt åt sidan innan ledigheten och sa att är det en ting hon ångrar så var det att hon inte var hemma längre med första barnet. Det har jag fått höra från andra med. Så hon var hemma till 14 månader och hon hade korta dagar första månaden. Ändå tycker jag det var i tidigaste laget. Med nästa bebis blir jag hemma 1,5 år. Ekonomin blir mkt ansträngd, men det går om vi snålar. (Blir inga latten på stan direkt, men så är det ju corona)

Jag tycker det är jättefint att du kunnat vara hemma så länge! Tänk inte på normen, utan gör det som känns bäst för dig. Jag känner också mammor som klättrat på väggarna efter bara 4 månader och där pappan tagit mest av ledigheten. Alla familjer ska kunna få göra det som känns bäst för dem tycker jag.