Frågan: Har du någon gång varit otrogen?

Jag var otrogen i ett tidigare förhållande. Givetvis berättade jag det för min nuvarande sambo (och alla jag träffat efter otroheten) när ämnet otrohet kom upp. Jag berättade också omständigheterna och vad jag lärt mig om mig själv och relationer av det. Sedan fick det bära eller brista.

Jag hade sett det på samma sätt om någon berättat det för mig. Avgörandet ligger i om de lärt sig något om sig själva av erfarenheten.

Detta är faktiskt den mest oväntade konsekvensen av att ha varit otrogen som jag aldrig förutsåg. Jag har behövt initiera i princip varje nytt förhållande med en lögn. Inget nytt förhållande har varit helt "lögnfritt" just på grund av denna frågan.

Men visst har du lärt dig något om dig själv av otroheten? Om hur du funkar i relationer och så?
Det är den ingången jag har valt. Liksom "det här är den jag var, jag lärde mig det här". En del personer kan ju faktiskt se det som att du har vandrat ner den vägen, lärt dig bättre och det ska nu mycket till för att du ska hamna på den vägen igen. Jag hade nog sett det som mer besvärande att inleda en relation med någon som jag inte kan berätta min livshistoria för utan att bli dömd.

Det betyder att jag haft oturen att träffa män som hanterat problem i förhållandet med att vara otrogen istället för att kommunicera alt. avsluta med mig.

Ja, jag har varit otrogen. Nej, jag skulle inte berätta det för en ny partner.

Har f.ö. haft två längre förhållanden sedan den tonårsotroheten och har aldrig varit otrogen efter det heller (där jag är gift och har fyra barn med det andra längre förhållandet). Vet inte om min man någonsin varit otrogen mot någon tidigare partner, och han vet inte om att jag varit otrogen.

Ja, jag har varit otrogen, 

Ja jag skulle svara ärligt.

Jag utgår från att ganska många har som jag varit otrogna i ett svagt ögonblick eller när man var väldigt ung tex, hade det varit upprepade otroheter eller under en lång tid så hade jag kanske inte velat vara i en relation med den personen.

Mina otroheter har varit en gång som tonåring mot min första pojkvän som var äldre och struntade totalt i mig.

Andra gången var i en lång relation, vilket inte var sex, men hångel. Min dåvarande och jag hade en destruktiv och våldsam relation, han hade missbruksproblematik och var ofta elak,  jag var helt slutkörd och deprimerad när jag träffade en yngre kille på jobbet som gav mig massor av uppmärksamhet, vilket ledde till hånglet. Sedan lämnade jag min partner, och har aldrig varit otrogen igen.

Min svåger och svägerska inledde sin relation med otrohet (30+) och han har varit notoriskt otrogen i samtliga förhållanden före henne. Jag tror att han är en förhållandeperson, för han klarar inte av att vara ensam, men han verkar heller inte fixa att "bara" ha en kvinna åt gången, så jag kan slå vad om att han varit eller kommer vara otrogen mot henne. Hon har sagt att hennes största rädsla, utöver att de eller barnen dör, är att han ska vara otrogen. DÅ undrar jag varför man väljer att vara med någon där man känner till den personens historia av otrohet (hon vet i princip allt).

Vad bär man med sig från sin otrohet? Att man aldrig, aldrig skulle kunna göra det igen - för det var det värsta man gjort och man ångrar det? Eller var det mer som att man öppnade pandoras ask och sedan kan man aldrig stänga den igen (man KOMMER vara otrogen i nästa förhållande med, frågan är bara när)? Dessa frågor tycker jag man ska svara på innan man inleder ett nytt förhållande - sedan fundera på hur man bör agera om en potentiell ny partner frågar om tidigare otrohet.

Intressant, fast sett från andra sidan så spelar det ju ingen större roll om personen varit otrogen pga yttre faktorer som tex en dålig relation eller bara gjort det för kul. För det säger mig att det är så personen hanterar såna situationer, när personen blir missnöjd med sin relation så är personen hellre otrogen än försöker lösa eventuella problem på andra sätt. Personen kommer bara vara trogen så länge hon är nöjd, men vad händer när hon inte är nöjd? Kan jag lita på henne då?

En sån person skulle jag inte vilja ha ett förhållande med eftersom jag inte vet om jag kan lita på personen om förhållandet skulle hamna i en svacka som de flesta förhållanden gör då och då.

PS! Det är ingen kritik, jag bara förklarar hur man ser det från andra sidan.

Ja, tyvärr så är det ju ofta så att man får leva med konsekvenserna av sina misstag. Så är det ju för alla.

Ibland får man tom ta konsekvenserna för andras val. Jag fick ju lära mig leva med konsekvenserna av mitt ex otrohet där jag miste halva tiden med våra barn för att hon fick för sig att vara otrogen...och våra barn fick ju lära sig pendla mellan två hushåll.

Visst förhållanden kan ju spricka av andra anledningar oxå, men i detta fall var det en direkt konsekvens av hennes otrohet.