Flytta ihop - i hans och exfruns hus

Flyttar man in en annan kvinnas hem, ja då får man skylla sig själv.

Tack! Det här var bästa kommentaren hittills. ;) Det är precis så det är! Jag kommer inte att slänga ut grejer och jag kommer inte att vara en elak bitch. MEN jag är noga med att förklara för min sambo hur jag känner och jag står på mig att det inte är rimligt att hon har nyckel eller saker kvar i VÅRT hem. Jag har förklarat för min sambo att hur de skött sådant här innan jag kom in i bilden är en sak, nu är det dags för honom att tänka till och respektera att även jag bor här. Och det gör han! Han lyssnar och förstår mig MEN han tycker att det är otroligt jobbigt att behöva ta upp sånt här med sin exfru då han vet att hon blir upprörd och inte förstår situationen. Jag får dåligt samvete för jag ser att han blir ledsen och har det jobbigt. Men jag står på mig eftersom detta är viktigt för mig!

Nyckeln är som sagt återlämnad (under lite protest). Kvar nu är massa av hennes saker på vinden. Min sambo har tagit upp detta med henne för ett tag sen och hon har lovat att hämta men det har gått ett par månader och inget har hänt. Så jag har tagit upp det igen med min sambo! Han tror att hon tycker att det är ok att magasinera sina saker här eftersom de inte är ovänner och att hon inte förstår varför hon måste hämta dem. Men hon bor i hus med sin nya man och jag har påpekat att det inte är rimligt att vi ska vara nåt slags förråd till henne bara för att det är smidigt. Han ska ta upp detta med henne igen men han gruvar sig för att han är rädd för att hon blir upprörd och att deras relation ska bli förstörd.

Jag längtar tills hennes grejer är borta! :)

Vilken bitch du är! Sådär gjorde mitt ex nya kärring också med mina saker. En riktigt vidrig häxa som självklart inte blev långvarig i exet hus. Jag tog tillbaka honom för att jävlas tillbaka med subban!

Ok. Jag har flyttat till min kille. Till hans hus - som han och exfrun bott i under 9 år...

Det är F-N inte lätt!!! :/ Överallt blir man påmind om henne och de val de har gjort, allt från möbler, renoveringar, tapeter osv. Till råga på allt har hon haft grejer kvar i huset: i badrumsskåp, tavla på henne på väggen, kläder, papper/pärmar och massa på vinden. Dessutom har hon haft nyckel kvar till huset... (är några år sen de separerade).

Jag har försökt förklara för min sambo och han säger att han förstår mig. Sakta men säkert har hon hämtat sina saker (efter att han har sagt till henne) så det är bara lite kvar nu. Men problemet är att hon inte riktigt förstår varför hon måste hämta grejer och varför hon inte kan ha nyckel kvar till huset. Helknasigt tycker jag!!! Var är respekten för mig och min sambo? Min sambo säger att hon får lov att acceptera det bara.

Jag förstår ju också att min sambo måste sätta ner foten, men han är konflikträdd (hon som bestämmer det mesta) och vill inte ha något tjafs. Och det vill såklart inte jag heller! Han har en god relation till sin exfru och de har bra kommunikation kring deras två barn (7 och 12 år) - vilket jag såklart tycker är jättebra! Vi ses ibland på kalas och barnaktiviteter och det har jag inget emot, hon är trevlig! Men mitt hus är min borg om ni förstår vad jag menar. :D Nu är det han och jag och VÅRT hem, inte HENNES... (Kan tillägga att hon har gått vidare och bor tillsammans med sin nya man nu också). Vi gör lite förändringar allt eftersom i huset, renoverat och fixat två rum nu men det känns ändå inte riktigt som MITT hem. :/

Vet inte vad jag vill med detta inlägg riktigt. Tips och råd från någon som varit i samma sits? Köpa nytt gemensamt hus hade varit det bäst tycker jag, men min sambo har varit noga med att barnen måste få bo kvar i detta hus där de är trygga. (Han äger huset, jag flyttar in). Jag har dock sagt till honom att om det inte funkar, om vi inte får det att kännas som VÅRT hus måste vi köpa ett gemensamt boende.

 

Jag var i samma sits

Min man gjorde allt för att jag skulle känna mig som hemma. Vi byggde om och renoverade, fixade o grejade Jag fick fria händer.

Exet hade flyttat ut några långa år tidigare och tagit med sig det mesta. Men hon blev störd ändå när vi flyttade ihop. Krävde tbx några gamla grejer som hon lämnat kvar på vinden, eller helt plötsligt påstod att vissa saker tillhörde henne. Hon fick allt vad hon pekade på.

Resten åkte till tippen. Vi köpte nytt.

Trots det så kände jag mig aldrig hemma där. Så vi köpte ett nytt hus där det inte fanns några ex-spöken.

Och det kändes genast mkt bättre för mig. Och mina barn. Men inte för hans barn, då det var lite större omständighet för dem. De flyttade hemifrån snabbare än mina barn...

Så myntet har fler sidor när man har barn ... det är mer komplicerat för dem.

Sambon är fast besluten att hon inte vill flytta, hon säger att det är fel att flytta då "vi andra trivs bra här"...