Inlägg från: Anonym (jaha) |Visa alla inlägg
  • Anonym (jaha)

    Förlät min mans otrohet - fråga mig vad du vill

    Anonym (Lolli) skrev 2020-09-05 22:09:12 följande:
    Det tror jag inte men han bröt med henne direkt vilket var rätt enkelt då hon i samma veva bytte jobb. Han stod ju inför ett val som när allt var svart på vitt ganska enkelt. Vi har gått i terapi och jag tror inte det händer igen. Vi har tagit oss an grunden till otroheten vilket kommer det göra att frestelser kommer gå att tackla. Vi likt många andra hade prioriterat bort varandra och då fanns en annan kvinna där som bekräftade honom.
    Fast sist tacklade han ju frestelsen utan att involvera dig, vad får dig att tro att han kommer involvera dig i framtiden?

    Kvinnor som bekräftar honom kommer det väl finnas i framtiden med?

    Du har väl oxå haft män som bekräftat dig men du gjorde väl inte samma val som han? Hur kommer det sig att just han gjorde det valet när andra i samma situation väljer annorlunda och vad säger det om honom?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Lolli) skrev 2020-09-06 10:48:14 följande:
    Eller snarare, jag hade inte kontakt med honom angående deras förhållande utan enbart vad hon berättat om min man och hebbes förhållande/hur många gånger dom haft sex/vad som sagts osv. Inget om hans respektive mina känslor eller hur förhållandena förändrades.
    På vilket sätt kan du veta att varken det hon eller din man säger är sant?
    De kan väl lika gärna pratat ihop sig om en story?
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Lolli) skrev 2020-09-05 22:18:46 följande:
    Tack.

    Först var jag så klart enormt sårad, allt svartnade och i flera veckor hade jag svårt att äta, sova,andas. Det kom som en blixt från klar himmel. Men vi har också en 3-åring son som jag ganska snabbt ville skydda och förstod att vi oavsett vad alltid kommer vara knutna till varandra och behöver ha en god relation. Han lät mig fråga, gråta, vara arg osv. Han var väldigt transparent. Jag hade lite kontakt med hennes man och insåg att deras (min man och kvinnan) hade lite olika historier och fick bearbeta det men landade i att jag såg hans ånger och bestämde mig för att lita på det han sa. Jag var också lite pressad eftersom jag var gravid och var tvungen att bestämma vad jag skulle göra men landade ganska snabbt i att jag och mitt barn inte skulle straffas pga en otrohet. Förra sommaren var enormt tuff - vi bodde under samma sak, otroheten var konstant närvarande. Vi hade en vardag men allt var förändrat. Vi började gå i terapi och insåg att även om vi varit nöjda i förhållandet fanns det mycket utmaningar som vi aldrig riktigt faceat - olika behov av sex och närhet, dåliga på att se varandra, mycket förändrat efter första barnet. När jag bestämde mig för att ge honoM en chans satte jag so krav att vi skulle börja om - nytt boende, en omstart. En nystart för vårt förhållande. Det var viktigt. Senaste året har vi pratat mer än någonsin, sett varabdraas innersta och upptäckt sidor vi inte visste fanns trots 9 års förhållande. Omtumlande men viktigt. Jag kommer aldrig glömma hans otrohet men hur han har hanterat det efteråt har varit avgörande.
    1) Knutna till varandra pga ett barn behöver väl inte innebära att man måste vara ett par?

    2) Borde inte han tänkt lika mycket på ert barn som du gjorde? Varför gjorde han inte det?

    3) Ångrade han att han varit otrogen eller ångrade han bara att han blev påkommen och hur kommer det sig att ångern enbart uppstod efter att han blivit påkommen och inte före?

    4) Hade han slutat vara otrogen om han inte blivit avslöjad?

    5) Vad får dig att tro att han inte kommer agera likadant nästa gång han inte är nöjd med förhållandet och/eller bekräftas av någon annan?
Svar på tråden Förlät min mans otrohet - fråga mig vad du vill