Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

Nu har jag aldrig varit i den situationen själv men tänker att eftersom hon tydligen inte kan bestämma sig för vad hon vill så blir det du som måste sätta gränsen.

Det är inte schysst mot hennes man, dig eller din fru att hålla på som hon/ni gör nu. Ni kommer aldrig komma vidare. Och kan ni inte hålla er ifrån varandra så får ni ju ta ett annat beslut: lämna era respektive och fortsätt tillsammans.

Men som sagt, har ni nu bestämt er för att avsluta er otrohet så är det ju tydligen du som får se till att det blir så.

Varför hon gör så är väl inte svårt att förstå?

Det är av samma anledning ni båda öht var otrogna. Hon är en egoistisk skithög som inte bryr sig om någon annan än sig själv och sina egna "behov" och vars ord inte är värt vatten eftersom hon kommer säga vad som helst för att få som hon vill.

Och du (trotts din påstådda ånger) är i grunden av samma skrot och korn. Bästa vore väl om ni båda dumpade era respektive och lät dem hitta nya och bättre partners som förtjänar deras förtroende bättre än vad ni gör. Men det kommer ni såklart aldrig göra eftersom ni i vanligt ordning agerar helt och hållet i självintresse och äter kakan och har den kvar, dvs är otrogen och behåller eran partner som ni egentligen inte förtjänar.

Att ta kontakt med hennes man och "avslöja" henne är nog ingen bra idé för han ser garanterat inte dig som en vän och vill helst inte ha med dig att göra. Förmodligen har han fått bita sig rejält i tungan för att inte lära dig en rejäl läxa och att då utmana ödet genom att ta kontakt med honom är nog ingen bra idé.

Har full förståelse för din situation och hur du känner, jag har varit exakt där du är nu. Men man får ta sig i kragen bara, ett clean break bara är det enda som fungerar i ditt läge nu. Du visste om läget, du visste att hon hade en partner och någonstans i ditt bakhuvudet så fanns detta scenario klart och utkristalliserat redan. Även om du hittar på något så hon bryter med mannen så är chansen att ni med er historia får det att fungera nästa noll.

Jag förstår henne.. efter ert avslut så har hon valt sin man, men säkert inte utan att sakna sig. Att referera till saker som gäller er privat är väl den sista livlinan till er passion hon har. Har du sagt till henne att du fortfarande vill ha henne?

Hej igen ts.

Har nyligen uttryckt för min att jag inte klarar att ha det såhär längre. För mycket känslor och att veta det finns ett outtalat slutdatum pga hans dåliga samvete klarar jag heller inte av. Så nu ska det vara över och det gör så jävla ont. Jag har fått känslor på riktigt och retar ihjäl mig på att jag var så dum att jag gav mig in i leken. Jag har efter bara några dagar hört av mig ändå men han står emot då jag verkligen bad honom att inte uppmuntra mig mer. Undra hur lång tid detta ska ta att komma över. Känner så himla starkt för honom.

Menar du att jag kan göra vad som helst mot andra människor bara för att de är främlingar för mig? De som är otrogna hittar på alla sätt för att bortförklara sig. TS visste att kvinnan var gift och hade barn och valde ändå att inleda en otrohetsaffär med henne. Så visst är han medskyldig i allra högsta grad. Men jag håller med om att det är ändå kvinnan som har största ansvaret mot sin egen man. Och om du nu menar att det är ett "mänskligt beteende" att ge sig på att förstöra någons äktenskap, då har du säkert all förståelse för att den svikne mannen kan bli fruktansvärt mycket sårad och arg, eftersom någon försökte skilja honom inte bara från hans fru, utan även från hans egna barn. Säger du att det är normalt att helt medvetet svika sina närmaste och förstöra deras liv, men att det inte är normalt att försöka skydda sin familj från en manipulativ man, som tom här på forumet, försöker hitta på ett sätt att bil ihop med den andra kvinnan? Trots kontaktförbud och trots att kvinnan redan har sagt att hon vill satsa på sin familj?

Men då är det väl kanske bra om ni båda är öppna med det inför era respektive, eller hur?

För det är väl inte ok att ni båda sitter och smider planer och snackar om att "nå fram" samtidigt som ni lovat eran partner att ni slutat ha kontakt med varandra.

Vad menar du här egentligen? Vem ser inte svartvitt? Du själv uppenbarligen men vad innebär  "i min familj"? Menar du att din partner är öppen för att man kan prassla lite grann? Om så vore, vore det väl inget problem att du gjort det, så jag antar att det inte är den betydelsen. 

Att otro kan hända, att det finns fler och andra aspekter i ett äktenskap än det som gör ett äktenskap.

Vad innebär "äga mitt svek för min egen (inte egna!) och för min familjs skull"? 

Att välja bort sin familj för en otrohet kanske inte är veckans höjdpunkt men jag kanske väljer att göra det.

"Hemmarelation" - det finns inget sådant ord. 

Touché-jag menade, den relation som jag har hemma.

Om det inte är "svartvitt i "min familj" så borde du inte behöva lämna och det borde inte vara problem att du varit otrogen.

Behöver inte, men kanske inte vill vara kvar.

Det fins fler frågor om tidigare inlägg men jag valde detta nu

Du skriver som om du vill försöka verka PK här inför oss på forumet, men självfallet inte är det. 

Jag måste bara fråga...är du inte rädd för att hennes man ska hämnas? Som jag skrev tidigare, du är medskyldig till att ha försökt splittra hans familj, skilja honom från hans barn så att han träffar de (i bästa fall) bara varannan vecka. För honom är familjen kanske en mening med livet och nu har du tagit det ifrån honom. Du är en främling som tog sig rätten att förstöra hans liv och hans barns barndom. Det gjorde hans fru också, men hon är mor till deras barn och därför är risken stor att all ilska vänds mot dig istället. Är du inte rädd för hämnd?

Jag tror inte människor som TS (och vissa andra) resonerar så. De tar för givet att alla andra alltid ska agera korrekt, förstående och empatiskt. Det är bara de som får vara "mänskliga" och bete sig irrationellt. 

Otrogna människor skiter fullkomligen i vilka konsekvenser deras agerande kommer få för deras partner och barn... men när de bli påkomna så ska de genast påpekas hur viktigt det är att inte splittra familjen "för barnens skull" och alla ska agera jättevuxet

De behöver inte ta hänsyn till andras känslor men andra ska givetvis ta hänsyn till deras, förstå och vara empatiska.

De behöver inte agera moralisk, men andra ska agera moralisk mot dem

De behöver inte respektera andras känslor men andra ska respektera deras

etc...etc...etc....

Det ingår nog i den egoistiska mentaliteten.

När jag var ung fanns det en man i mina föräldrars umgängeskrets (ingen vän utan någon som var bror till en i bekantskapskretsen) som var ökänd kvinnokarl. Han så bra ut, charmig, vältalig och sprang omkring och drog över den ena efter den andras fru. Fram tills dess att han drog över fel snubbes fru. Han åkte på så mycket stryk att han blev sjukskriven i flera månader, såg ut som en trafikolycka i fejset och ett sönderslaget knä. Ingen tyckte såklart att det var rätt gjort (lite lätt övervåld) men ingen var speciellt förvånad eller tyckte speciellt synd om honom heller.

Ingen aning, vet vem det är men känner honom inte. Men jag förmodar att han tyckte det var värt det eftersom han gjorde det.

Sorg över det han förlorat eller brydde sig om vad hans fru tänkte tror jag inte han brydde sig speciellt mycket om eftersom han dumpade henne och skaffade sig en ny partner.

Jo påstår att du vill tro att vi alla vet om konsekvenserna men du har ju bevisligen inte agerat efter det och gör inte det nu heller. Precis som du sket i konsekvenser och var otrogen ändå så kan ju även hennes man tänkas göra likadant, eller hur? Eller tror du att det bara du som kan agera omoralisk och irrationellt? 

haha så slugt och lågt! Man kan hämnas på olika sätt och det behöver inte innebära våld. Men, den bedragna mannen är en desperat man som skiljs från sina barn mot sin vilja, med en splittrad familj som betydde allt för honom och han kanske inte ser längre någon anledning att leva. Tror du verkligen att det spelar någon roll för honom om han hamnar i fängelse?

Det finns skrivna och oskrivna lagar. 

Cynisk och slug skulle jag hellre kalla det. Det är bara att jämföra det han gör med det han säger så ser man ju ganska tydligt hur klokt och balanserad han egentligen är  Jag menar, det är ju lätt som en plätt att skriva fina ord och framställa sig själv som klok och balanserad men det är i slutändan det man gör och inte det man säger som räknas.

På vilket sätt är det klokt och balanserat att bedra sin fru?

På vilket sätt är det klokt och balanserat att delta i att bedra någon annan?

På vilket sätt är det klokt och balanserat att fortsätta ha kontakt med älskarinnan när fun varit snäll nog att förlåta?

På vilket sätt är det klokt och balanserat att fortsätta delta i att svika älskarinnans man genom fortsatt kontakt med älskarinnan?