Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

Alltså sånt här. Om din fru bedrar dig är det väl henne du får ta problemet med? Ts har ingen skyldighet till en främling. Själv har jag varit trogen i väldigt många år och trodde aldrig jag skulle kunna hamna i sitsen jag är i ändå sitter jag här. Det är så himla lätt att döma utifrån. Jag tror verkligen alla kan hamna där jag och ts befinner oss. Det är nämligen ett väldigt vanligt mänskligt beteende och träffar man någon man känner tillräckligt stark för under en period när kanske livet är upp och ner i övrigt, kanske man plötsligt befinner sig i denna sjuka sits man aldrig trodde man ens var kapabel till att hamna i.

Jag kommer inte fortsätta med något eftersom jag och min man håller på o separera nu. För andra anledningar. Så allt jag gör nu gör jag utan dåligt samvete. Men tänker oavsett inte fortsätta med mannen på jobb. Det har blivit för komplicerat med känslor inblandat.

Var har jag skrivit jag har den bästa äkta mannen som finns? Har sen i början av tråden skrivit jag kommer separera. Min otrohet varade endast en vecka innan jag och min man bestämde oss för separation.

Fick det den bedragne mannen att må bättre eller att enklare hantera sin sorg över det han förlorat, blev det ogjort och släppte han det och ansågs som en jävligt reko snubbe med vissa våldsamma tendenser. Förlät samhället honom för "det är ju sån han är" för hans grova misshandel med straffskala 1-10år. För honom kanske det var värt det. Vad vet jag. Jag vill tro att vi alla vet om konsekvenserna. Vissa av oss är villiga att ta dem. Oavsett om det är en villkorlig fängelsedom eller ett söndertrasat hem.