Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

Nu har jag aldrig varit i den situationen själv men tänker att eftersom hon tydligen inte kan bestämma sig för vad hon vill så blir det du som måste sätta gränsen.

Det är inte schysst mot hennes man, dig eller din fru att hålla på som hon/ni gör nu. Ni kommer aldrig komma vidare. Och kan ni inte hålla er ifrån varandra så får ni ju ta ett annat beslut: lämna era respektive och fortsätt tillsammans.

Men som sagt, har ni nu bestämt er för att avsluta er otrohet så är det ju tydligen du som får se till att det blir så.

Men har ni känslor kvar för era partners då? Eller har ni hemmavarande barn som ni vill hålla ihop för?

Ni är förälskade i varandra och du skriver att du inte ångrar dig (och det verkar ju inte heller som att hon gör det?), så varför inte lämna era makar och fortsätta tillsammans?

Att ni orkar...jag själv avskyr otrohet och kan nog säga att jag fortfarande är ganska bitter på den person som bedrog mig men skulle aldrig orka hålla på som ni gör; Svarar nästan bara i otrohetstrådar, alltid lååånga inlägg om vilka låga, hemska varelser de otrogna är, svarar på varandras inlägg och hetsar varandra...gud, blir ni inte trött på att vara så bitter?? Jag håller med er i sak, men det går ofta rätt snabbt från diskussion till ren hets när det blir så här, vilket ganska ofta ställer till att många lämnar tråden, inkl. Ts. Så blir det bara ni kvar. Och ärligt talat, det är också ganska lätt att folk slutar ta en på allvar när man alltid måste skrika högst och alltid ha sista ordet. Vilket ämne det än gäller.

Jo, det är ett diskussionsforum och det är precis det jag menar...när det går från diskussion till att mest spy ur sig hat så blir det ju inte mycket till diskussion till slut...då tröttnar många.

(Nu syftade jag iof inte så mycket på dig med mitt inlägg, som på vissa andra...)

Precis det här jag pratar om. Hur mycket är det här att diskutera med?