Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

    Mån 7 sep 23:48 Läst 0 gånger Totalt 100 svar
    Anonym (J)
    Visa endast
    Mån 7 sep 23:48

    Med all respekt och den djupaste empati för de män och kvinnor som fått sina hjärtan krossade, relationer förstörda och berövad på tilliten till den de älskar pga otrohet, ställer jag ändå mina frågor. 

    Kortfattad bakgrund då jag vill hålla det så övergripande som möjligt . "Relationen" grundad i vänskap som växte fort och fokuserad på emotionell intimitet och närhet. Vi fann varandra och gick upp i varandra totalt. Var uttalat förälskade och kära i varandra. Total tid ca 1,5 år inklusive att vi var nära vänner som hade ngt outtalat, en feeling för varandra men inget mer.med accelererande fart de sista 7 månaderna. Ingen hade varit otrogen förut och hade inte för avsikt att hamna där vi hamnade men vi var inte heller blåögda utan gjorde våra val och får stå för de konsekvenserna. Vi har båda familj och barn.

    Finns såklart många fler nyanser men vill inte gå in i detalj.

    Nu har allt uppdagats med efterföljande sorg, skuld, svek, kaos och rättmätig skam för oss Sidorna hanterar det lite olika där min sida pratar och skiljer på person och relation och vi ser att det kanske är dags att gå vidare ifrån varandra efter +20 år med bibehållen grundrespekt för det vi haft och att en förälskelse kan uppstå och även om jag inte hanterat den optimalt kan vi kanske hitta nya former och i slutändan ännu bättre tillvaro. Det är tyvärr i vissa avseenden ett alltför rationellt perspektiv vi har. 

    Men den andra sidan har krigat sönder sig själva och har nu bestämt att försöka laga relationen (vilket jag såklart respekterar)med allt som kommer med det. 

    Trots kontaktförbud har viss kommunikation förekommit mail, tfn och sms (jag har dock inte försökt kontakta utan bara svarat) och till slut nu ett avslut mailledes. Det är tvetydigt skrivet men ändå ett val som inte innefattar mig. Det är extremt smärtsamt men förståeligt. Hur kan man då ändå fortsätta att via sms, mail etc gå över en gräns man själv satt? Önska "skön helg", vara tvetydig i kommunikationen och referera till saker som varit extremt privat mellan oss.Skicka signaler som jag iofs kan övertolka men du vet när du vet. Jag vet att hon inte är hundra i sitt beslut men det är det hon tagit. Varför fortsätter hon pressa gränsen. Jag upplever att jag efter att uppdagats varit extremt lyhörd och följt hennes behov. 

    Jag vet inte varför jag skriver egentligen. Jag är frustrerad, försöker få ordning på tankar och den livskris jag står mitt i. Jag vet att jag förtjänar att må dåligt, har svikit nära och kära men likväl fattas hon mig något så enormt och jag vet att jag också kanske måste dra en gräns men det är också smärtsamt. Jag vill ändå försöka stå för vad jag gjort och ta konsekvenserna av mitt handlande men då blir det tufft när den man fortfarande har känslor handlar på det sättet. 

    Jag tänker att hon inte heller gör det lätt för sig själv eller sin situation med den process hon är i. 

    Har ngn varit med om ngt liknande och vad var då utgången? 

  • Anonym (ppp)
    Visa endast
    Tis 8 sep 13:53 #11

    Det är "enkelt" - du svarar inte på kontaktförsöken. Hon får f-n bestämma sig! Laga det som finns hemma eller göra slut. 
    Men du bidrar med bränsle på brasan varje gång du svarar, även om du intalar dig själv att det är ok, för det är ju inte du som skriver först. 

  • Anonym (felix­)
    Visa endast
    Tis 8 sep 17:31 #12 +1

    Ditt hjärtas urkårna verkar vara en rätt så manipulativ person. Hon har kontaktförbud för att laga sin relation, men inte mer än att hon fortsätter upprättahålla kontakten så att hon är säker på att inte bli glömd. Hon formulerar ett avslut men inte mer drastiskt än att det lämnas en dörr halvt öppen för framtiden, med tvetydigheter som kan förtolkas att hon inte bestämt sig 100 %. 

    Hon trivs nog trots allt rätt så bra där hon är nu, med två män som får kämpa om hennes gunst. 

  • Anonym (Buset­)
    Visa endast
    Tis 8 sep 18:26 #13

    Hej,

    Jag avundas inte din situation. Jag är i en närliggande sådan. Hon gör så för att hon inte vill/kan släppa dig. Hon vet att det kloka valet är att kämpa för sin familj - men du är det spännande valet. Det som får henne att känna sig levande. Förälskelsens sötma. Därför gör hon så. Du behöver tänka på vad som gör dig lycklig. När en person är på/av/på/av så blir man olycklig. Det tär och man kan inte riktigt släppa. Det innebär också att du inte kan gå vidare. Eftersom hon har sagt att hon ska välja sin familj kommer det inte att bli ni två. Hur mycket hon är vill. Träffa henne, gör ett riktigt avslut. Berätta vad du känner. Gå vidare. Kanske kommer hon om ett år, kanske träffar du någon ny. Men såhär kan du inte ha det.

    Sådana här situationer sliter hjärtat i bitar.

  • Anonym (E)
    Visa endast
    Tis 8 sep 18:28 #14

    Jag har inte varit i din sits men jag har blivit bedragen. Vi lappade ihop. Har en bättre relation idag än innan otroheten. Hursomhelst. Om du inte vill mer med henne så sluta svara och blockera henne. Om du vill mer med henne så får du ju vara tydlig med det, kort o gott skriva "Jag får dubbla signaler från dig. Jag vill ha en relation med dig. Vill inte du detsamma så sluta skriv till mig så jag kan släppa och gå vidare" eller nått sånt. Det förutsätter ju dock att du och din fru gått skilda vägar.. för att återigen göra saker bakom hennes rygg är ju bara dumt.

  • Anonym (Mi2)
    Visa endast
    Ons 9 sep 07:42 #15

    Var 100% ärlig mot din fru från och med nu om du nu har några som helst känslor och respekt för henne.

    Antingen blockar du den andra kvinnan eller så berättar du om er kommunikation för din fru.

  • Anonym (Bagar­n)
    Visa endast
    Ons 9 sep 10:43 #16 +3

    Har full förståelse för din situation och hur du känner, jag har varit exakt där du är nu. Men man får ta sig i kragen bara, ett clean break bara är det enda som fungerar i ditt läge nu. Du visste om läget, du visste att hon hade en partner och någonstans i ditt bakhuvudet så fanns detta scenario klart och utkristalliserat redan. Även om du hittar på något så hon bryter med mannen så är chansen att ni med er historia får det att fungera nästa noll.

  • Anonym (J) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 9 sep 12:14 #17
    Anonym (Bagarn) skrev 2020-09-09 10:43:31 följande:

    Har full förståelse för din situation och hur du känner, jag har varit exakt där du är nu. Men man får ta sig i kragen bara, ett clean break bara är det enda som fungerar i ditt läge nu. Du visste om läget, du visste att hon hade en partner och någonstans i ditt bakhuvudet så fanns detta scenario klart och utkristalliserat redan. Även om du hittar på något så hon bryter med mannen så är chansen att ni med er historia får det att fungera nästa noll.


    När man kliver ur zoonen så är det precis som du säger. Ett sur karamell men det enda rätt för alla inblandade.
  • Anonym (M2)
    Visa endast
    Sön 20 sep 06:41 #18

    Hej ts!

    Jag har precis börjat samma resa som dig. Det skulle börja som något kul vid sidan av (första gången för oss båda) men plötsligt inser vi att våra känslor bara växer. Jag kommer lämna min relation, inte på grund av honom utan på grund av att jag aldrig hade befunnit mig i denna sits om allt var bra i mitt förhållande. Han vet jag aldrig kommer lämna sin familj oavsett hur starkt han känner. Han tar till strategier för att hålla ett visst avstånd så detta inte växer mer, ändå kan vi inte låta bli varandra när vi ses.

    Jag tycker allt detta är otroligt jobbigt och inser jag fallit för honom. Ifrågasätter mig själv i detta då det gått så jävla fort men han är bara allt det där jag söker i en man och det svider att inse jag aldrig kommer få ha honom. Jag inser ju också att jag måste avsluta detta inom kort. Ser ju på din story att ni höll på länge och nu sitter du i sitsen du gör.

    Jag är även rädd att detta är den där typiska klyschan där man säger det jag vill höra för ligger är najs men att han egentligen är sjukt nöjd med sitt liv och bara har mig för att krydda upp det. Usch jag får nog bryta här i veckan. Om jag är stark nog.

  • Anonym (Buset­)
    Visa endast
    Sön 20 sep 22:35 #19
    Anonym (M2) skrev 2020-09-20 06:41:44 följande:

    Hej ts!

    Jag har precis börjat samma resa som dig. Det skulle börja som något kul vid sidan av (första gången för oss båda) men plötsligt inser vi att våra känslor bara växer. Jag kommer lämna min relation, inte på grund av honom utan på grund av att jag aldrig hade befunnit mig i denna sits om allt var bra i mitt förhållande. Han vet jag aldrig kommer lämna sin familj oavsett hur starkt han känner. Han tar till strategier för att hålla ett visst avstånd så detta inte växer mer, ändå kan vi inte låta bli varandra när vi ses.

    Jag tycker allt detta är otroligt jobbigt och inser jag fallit för honom. Ifrågasätter mig själv i detta då det gått så jävla fort men han är bara allt det där jag söker i en man och det svider att inse jag aldrig kommer få ha honom. Jag inser ju också att jag måste avsluta detta inom kort. Ser ju på din story att ni höll på länge och nu sitter du i sitsen du gör.

    Jag är även rädd att detta är den där typiska klyschan där man säger det jag vill höra för ligger är najs men att han egentligen är sjukt nöjd med sitt liv och bara har mig för att krydda upp det. Usch jag får nog bryta här i veckan. Om jag är stark nog.


    Snälla du, gör ingenting förhastat. Lämna inte din familj. Det behöver faktiskt inte vara fel på ert förhållande, anledningen kan ligga hos dig. På samma sätt som att man kan missbruka alkohol, spel, shopping så kan man hamna i en situation där otrohet fyller samma funktion. Det är en ofta upprepad felaktighet att otrohet har med förhållandet att göra.

    Om du vill ge din familj en chans, bryt med mannen i fråga och gå och prata med en psykolog och bena ut varför det hände.
  • Anonym (M2)
    Visa endast
    Sön 20 sep 22:50 #20
    Anonym (Buset) skrev 2020-09-20 22:35:22 följande:

    Snälla du, gör ingenting förhastat. Lämna inte din familj. Det behöver faktiskt inte vara fel på ert förhållande, anledningen kan ligga hos dig. På samma sätt som att man kan missbruka alkohol, spel, shopping så kan man hamna i en situation där otrohet fyller samma funktion. Det är en ofta upprepad felaktighet att otrohet har med förhållandet att göra.

    Om du vill ge din familj en chans, bryt med mannen i fråga och gå och prata med en psykolog och bena ut varför det hände.


    Otroheten har inget med uppbrottet att göra. Jag har funderat i över 2 år. Otroheten är bara några veckor gammal.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll