Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

    Mån 7 sep 23:48 Läst 0 gånger Totalt 100 svar
    Anonym (J)
    Visa endast
    Mån 7 sep 23:48

    Med all respekt och den djupaste empati för de män och kvinnor som fått sina hjärtan krossade, relationer förstörda och berövad på tilliten till den de älskar pga otrohet, ställer jag ändå mina frågor. 

    Kortfattad bakgrund då jag vill hålla det så övergripande som möjligt . "Relationen" grundad i vänskap som växte fort och fokuserad på emotionell intimitet och närhet. Vi fann varandra och gick upp i varandra totalt. Var uttalat förälskade och kära i varandra. Total tid ca 1,5 år inklusive att vi var nära vänner som hade ngt outtalat, en feeling för varandra men inget mer.med accelererande fart de sista 7 månaderna. Ingen hade varit otrogen förut och hade inte för avsikt att hamna där vi hamnade men vi var inte heller blåögda utan gjorde våra val och får stå för de konsekvenserna. Vi har båda familj och barn.

    Finns såklart många fler nyanser men vill inte gå in i detalj.

    Nu har allt uppdagats med efterföljande sorg, skuld, svek, kaos och rättmätig skam för oss Sidorna hanterar det lite olika där min sida pratar och skiljer på person och relation och vi ser att det kanske är dags att gå vidare ifrån varandra efter +20 år med bibehållen grundrespekt för det vi haft och att en förälskelse kan uppstå och även om jag inte hanterat den optimalt kan vi kanske hitta nya former och i slutändan ännu bättre tillvaro. Det är tyvärr i vissa avseenden ett alltför rationellt perspektiv vi har. 

    Men den andra sidan har krigat sönder sig själva och har nu bestämt att försöka laga relationen (vilket jag såklart respekterar)med allt som kommer med det. 

    Trots kontaktförbud har viss kommunikation förekommit mail, tfn och sms (jag har dock inte försökt kontakta utan bara svarat) och till slut nu ett avslut mailledes. Det är tvetydigt skrivet men ändå ett val som inte innefattar mig. Det är extremt smärtsamt men förståeligt. Hur kan man då ändå fortsätta att via sms, mail etc gå över en gräns man själv satt? Önska "skön helg", vara tvetydig i kommunikationen och referera till saker som varit extremt privat mellan oss.Skicka signaler som jag iofs kan övertolka men du vet när du vet. Jag vet att hon inte är hundra i sitt beslut men det är det hon tagit. Varför fortsätter hon pressa gränsen. Jag upplever att jag efter att uppdagats varit extremt lyhörd och följt hennes behov. 

    Jag vet inte varför jag skriver egentligen. Jag är frustrerad, försöker få ordning på tankar och den livskris jag står mitt i. Jag vet att jag förtjänar att må dåligt, har svikit nära och kära men likväl fattas hon mig något så enormt och jag vet att jag också kanske måste dra en gräns men det är också smärtsamt. Jag vill ändå försöka stå för vad jag gjort och ta konsekvenserna av mitt handlande men då blir det tufft när den man fortfarande har känslor handlar på det sättet. 

    Jag tänker att hon inte heller gör det lätt för sig själv eller sin situation med den process hon är i. 

    Har ngn varit med om ngt liknande och vad var då utgången? 

  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Mån 12 okt 16:05 #41 +1
    Anonym (J) skrev 2020-10-12 13:54:19 följande:
    Det är kommunicerat. Det är också ömsesidigt. Men finns mycket att hantera innan vi når fram om vi ens gör det. 
    Men då är det väl kanske bra om ni båda är öppna med det inför era respektive, eller hur?

    För det är väl inte ok att ni båda sitter och smider planer och snackar om att "nå fram" samtidigt som ni lovat eran partner att ni slutat ha kontakt med varandra.
  • Anonym (M2)
    Visa endast
    Mån 12 okt 17:30 #42

    Hej igen ts.

    Har nyligen uttryckt för min att jag inte klarar att ha det såhär längre. För mycket känslor och att veta det finns ett outtalat slutdatum pga hans dåliga samvete klarar jag heller inte av. Så nu ska det vara över och det gör så jävla ont. Jag har fått känslor på riktigt och retar ihjäl mig på att jag var så dum att jag gav mig in i leken. Jag har efter bara några dagar hört av mig ändå men han står emot då jag verkligen bad honom att inte uppmuntra mig mer. Undra hur lång tid detta ska ta att komma över. Känner så himla starkt för honom.

  • Anonym (bumer­ang)
    Visa endast
    Mån 12 okt 20:16 #43

    Du verkar vara en mycket manipulativ person och min erfarenhet av sådana är att ni har ingen empati för andra och att det är bara mycket hårt straff som kan få er att sluta förstöra andras liv. Hade det varit min fru du var otrogen med och försökte splittra sönder min familj, då skulle jag se till att det kostar dig väldigt dyrt. Otrohet är något som gör så mycket ont, splittrar familjer och gör att barnen och era respektive får djupa sår för livet. Min familj är mitt allt och jag skulle skydda den med mitt liv om det behövs. Jag har noll tolerans för otrohet, men jag kommer från ett annat land, är muslim och vi ser på otrohet på ett annat sätt än vad man gör här i Sverige

  • Anonym (M2)
    Visa endast
    Mån 12 okt 21:05 #44
    Anonym (bumerang) skrev 2020-10-12 20:16:17 följande:

    Du verkar vara en mycket manipulativ person och min erfarenhet av sådana är att ni har ingen empati för andra och att det är bara mycket hårt straff som kan få er att sluta förstöra andras liv. Hade det varit min fru du var otrogen med och försökte splittra sönder min familj, då skulle jag se till att det kostar dig väldigt dyrt. Otrohet är något som gör så mycket ont, splittrar familjer och gör att barnen och era respektive får djupa sår för livet. Min familj är mitt allt och jag skulle skydda den med mitt liv om det behövs. Jag har noll tolerans för otrohet, men jag kommer från ett annat land, är muslim och vi ser på otrohet på ett annat sätt än vad man gör här i Sverige


    Alltså sånt här. Om din fru bedrar dig är det väl henne du får ta problemet med? Ts har ingen skyldighet till en främling. Själv har jag varit trogen i väldigt många år och trodde aldrig jag skulle kunna hamna i sitsen jag är i ändå sitter jag här. Det är så himla lätt att döma utifrån. Jag tror verkligen alla kan hamna där jag och ts befinner oss. Det är nämligen ett väldigt vanligt mänskligt beteende och träffar man någon man känner tillräckligt stark för under en period när kanske livet är upp och ner i övrigt, kanske man plötsligt befinner sig i denna sjuka sits man aldrig trodde man ens var kapabel till att hamna i.
  • Anonym (J) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 12 okt 21:23 #45
    Anonym (M2) skrev 2020-10-12 17:30:05 följande:

    Hej igen ts.

    Har nyligen uttryckt för min att jag inte klarar att ha det såhär längre. För mycket känslor och att veta det finns ett outtalat slutdatum pga hans dåliga samvete klarar jag heller inte av. Så nu ska det vara över och det gör så jävla ont. Jag har fått känslor på riktigt och retar ihjäl mig på att jag var så dum att jag gav mig in i leken. Jag har efter bara några dagar hört av mig ändå men han står emot då jag verkligen bad honom att inte uppmuntra mig mer. Undra hur lång tid detta ska ta att komma över. Känner så himla starkt för honom.


    Det går inte ur. Inte på flera månader skulle jag säga, sorry. Inte för honom heller. Finns väl massa nyanser i hur djupt det sitter i er båda men om det är besvarat och djupt kommer det ta ett tag. Sen verkar det ju vara ditt beslut att avsluta. Det tror jag också är skönt. Du är dum som gav dig in i leken och konsekvenserna kan kosta hur mycket som helst men det spelar ju ingen roll nu. Alla kan coacha från bänken. Känslor är starka och kanske leder det till att du gör andra förändringar i ditt liv som gör dig gott. Tänker också att du varit öppen kring vad du är villig att göra, det är också en tröst för dig. Du har sagt allt.
  • Anonym (bumer­ang)
    Visa endast
    Mån 12 okt 21:25 #46
    Anonym (M2) skrev 2020-10-12 21:05:18 följande:
    Alltså sånt här. Om din fru bedrar dig är det väl henne du får ta problemet med? Ts har ingen skyldighet till en främling. Själv har jag varit trogen i väldigt många år och trodde aldrig jag skulle kunna hamna i sitsen jag är i ändå sitter jag här. Det är så himla lätt att döma utifrån. Jag tror verkligen alla kan hamna där jag och ts befinner oss. Det är nämligen ett väldigt vanligt mänskligt beteende och träffar man någon man känner tillräckligt stark för under en period när kanske livet är upp och ner i övrigt, kanske man plötsligt befinner sig i denna sjuka sits man aldrig trodde man ens var kapabel till att hamna i.
    Menar du att jag kan göra vad som helst mot andra människor bara för att de är främlingar för mig? De som är otrogna hittar på alla sätt för att bortförklara sig. TS visste att kvinnan var gift och hade barn och valde ändå att inleda en otrohetsaffär med henne. Så visst är han medskyldig i allra högsta grad. Men jag håller med om att det är ändå kvinnan som har största ansvaret mot sin egen man. Och om du nu menar att det är ett "mänskligt beteende" att ge sig på att förstöra någons äktenskap, då har du säkert all förståelse för att den svikne mannen kan bli fruktansvärt mycket sårad och arg, eftersom någon försökte skilja honom inte bara från hans fru, utan även från hans egna barn. Säger du att det är normalt att helt medvetet svika sina närmaste och förstöra deras liv, men att det inte är normalt att försöka skydda sin familj från en manipulativ man, som tom här på forumet, försöker hitta på ett sätt att bil ihop med den andra kvinnan? Trots kontaktförbud och trots att kvinnan redan har sagt att hon vill satsa på sin familj?
  • Anonym (J) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 12 okt 21:43 #47
    Anonym (bumerang) skrev 2020-10-12 21:25:40 följande:

    Menar du att jag kan göra vad som helst mot andra människor bara för att de är främlingar för mig? De som är otrogna hittar på alla sätt för att bortförklara sig. TS visste att kvinnan var gift och hade barn och valde ändå att inleda en otrohetsaffär med henne. Så visst är han medskyldig i allra högsta grad. Men jag håller med om att det är ändå kvinnan som har största ansvaret mot sin egen man. Och om du nu menar att det är ett "mänskligt beteende" att ge sig på att förstöra någons äktenskap, då har du säkert all förståelse för att den svikne mannen kan bli fruktansvärt mycket sårad och arg, eftersom någon försökte skilja honom inte bara från hans fru, utan även från hans egna barn. Säger du att det är normalt att helt medvetet svika sina närmaste och förstöra deras liv, men att det inte är normalt att försöka skydda sin familj från en manipulativ man, som tom här på forumet, försöker hitta på ett sätt att bil ihop med den andra kvinnan? Trots kontaktförbud och trots att kvinnan redan har sagt att hon vill satsa på sin familj?


    Min grundfråga var om det var någon annan som upplevt och hanterat de dubbla budskap som ges. ?Kontaktförbudet? som ligger på henne. Som hon sviker genom att kontakta mig. Som jag mycket riktigt svara på med följden att vi upprätthåller kontakt och ja, därigenom bidrar/underlättar för henne att svika sin familj. Manipulativt på så sätt att jag inte kontaktar henne utan bara svarar. Enligt ditt resonemang är ju hon värst, ett ?satans stycke? som med näbbar och klor vägrar släppa mig trots att hon säger att hon ska satsa på sin man. Hur skulle du agera i det fallet?
  • Anonym (J) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 12 okt 21:51 #48
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-12 16:05:37 följande:

    Men då är det väl kanske bra om ni båda är öppna med det inför era respektive, eller hur?

    För det är väl inte ok att ni båda sitter och smider planer och snackar om att "nå fram" samtidigt som ni lovat eran partner att ni slutat ha kontakt med varandra.


    Skrev i första post att vi hanterar det olika. Min sida pratar och ?skiljer på relation och person m.m.) Jag har varit öppen kring vad som hänt. Jag ser och förstår att jag kanske varit otydlig, jag har inget kontaktförbud mot henne.

    Nej vi sitter inte och smider planer och du har rätt, det vore inte okej.
  • Anonym (bumer­ang)
    Visa endast
    Mån 12 okt 21:57 #49
    Anonym (J) skrev 2020-10-12 21:43:32 följande:
    Min grundfråga var om det var någon annan som upplevt och hanterat de dubbla budskap som ges. ?Kontaktförbudet? som ligger på henne. Som hon sviker genom att kontakta mig. Som jag mycket riktigt svara på med följden att vi upprätthåller kontakt och ja, därigenom bidrar/underlättar för henne att svika sin familj. Manipulativt på så sätt att jag inte kontaktar henne utan bara svarar. Enligt ditt resonemang är ju hon värst, ett ?satans stycke? som med näbbar och klor vägrar släppa mig trots att hon säger att hon ska satsa på sin man. Hur skulle du agera i det fallet?
    För det första, jag skulle aldrig kunna vara så egoistisk för att hamna i en sådan situation, där jag riskerar att såra min respektive eller mina barn. Men mitt svar är att du ska ge fan i andras fruar! Det är så enkelt. Jag tyckte att det framgick mycket tydligt av mina kommentarer. Fattar du inte att du håller på att splittra en familj till? Jo, det tror jag att du fattar, men du skiter i det eller hur? Eftersom i din värld är det bara du och dina känslor som räknas, eller hur?! 
  • Anonym (J) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 12 okt 22:09 #50
    Anonym (ppp) skrev 2020-10-09 18:06:49 följande:

    Vad menar du här egentligen? Vem ser inte svartvitt? Du själv uppenbarligen men vad innebär  "i min familj"? Menar du att din partner är öppen för att man kan prassla lite grann? Om så vore, vore det väl inget problem att du gjort det, så jag antar att det inte är den betydelsen. 

    Att otro kan hända, att det finns fler och andra aspekter i ett äktenskap än det som gör ett äktenskap.

    Vad innebär "äga mitt svek för min egen (inte egna!) och för min familjs skull"? 

    Att välja bort sin familj för en otrohet kanske inte är veckans höjdpunkt men jag kanske väljer att göra det.

    "Hemmarelation" - det finns inget sådant ord. 

    Touché-jag menade, den relation som jag har hemma.

    Om det inte är "svartvitt i "min familj" så borde du inte behöva lämna och det borde inte vara problem att du varit otrogen.

    Behöver inte, men kanske inte vill vara kvar.

    Det fins fler frågor om tidigare inlägg men jag valde detta nu

    Du skriver som om du vill försöka verka PK här inför oss på forumet, men självfallet inte är det. 


    Känns inte som att erkänna otrohet är särskilt PK, vare sig här eller i allmänhet.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll