Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

Att ni orkar...jag själv avskyr otrohet och kan nog säga att jag fortfarande är ganska bitter på den person som bedrog mig men skulle aldrig orka hålla på som ni gör; Svarar nästan bara i otrohetstrådar, alltid lååånga inlägg om vilka låga, hemska varelser de otrogna är, svarar på varandras inlägg och hetsar varandra...gud, blir ni inte trött på att vara så bitter?? Jag håller med er i sak, men det går ofta rätt snabbt från diskussion till ren hets när det blir så här, vilket ganska ofta ställer till att många lämnar tråden, inkl. Ts. Så blir det bara ni kvar. Och ärligt talat, det är också ganska lätt att folk slutar ta en på allvar när man alltid måste skrika högst och alltid ha sista ordet. Vilket ämne det än gäller.

Att ni orkar...jag själv avskyr otrohet och kan nog säga att jag fortfarande är ganska bitter på den person som bedrog mig men skulle aldrig orka hålla på som ni gör; Svarar nästan bara i otrohetstrådar, alltid lååånga inlägg om vilka låga, hemska varelser de otrogna är, svarar på varandras inlägg och hetsar varandra...gud, blir ni inte trött på att vara så bitter?? Jag håller med er i sak, men det går ofta rätt snabbt från diskussion till ren hets när det blir så här, vilket ganska ofta ställer till att många lämnar tråden, inkl. Ts. Så blir det bara ni kvar. Och ärligt talat, det är också ganska lätt att folk slutar ta en på allvar när man alltid måste skrika högst och alltid ha sista ordet. Vilket ämne det än gäller.

Vad är det som är inte konstruktivt argumenterat hos de som är emot FORTSATT otrohet hos TS? Du själv har varit otrogen och tyckte inte att du gjorde något större fel. Så, det är lätt att förstå hur du tänker. TS har varit otrogen, det har varit hans val i 1,5 år och han själv säger att han visste vad han gjorde. Han har förstört sin egen familj och fortsätter nu hålla kontakten med den andra kvinnan vilket kommer att leda till han kommer splittra även hennes familj. Man behöver inte vara speciellt smart för att kunna se hur otroligt egoistiskt och galet det är. Det här är ett forum och ordet är fritt.

Känner att jag inte behöver vara så aktiv. Många andra är det i mitt ställe. Sammanfattningsvis kan man väl säga att inte så många har delat sina upplevelser och erfarenheter från hur de hanterade den känslomässiga konflikt som finns i det ofrivilliga uppbrottet och att vara den andre. Stort tack till de som gjorde det Nu vet jag hur jag hanterat det och vad jag tar med mig in i framtiden.

Jo just det. Hur går det då? Jo men det är bara bra. Väldigt bra. Det går fort i hockey och det är orättvist som fan ibland. Ibland förlorar den som förtjänar att vinna på självmål eller felaktigt domslut. Ibland förlorar man utan att förstå varför och oförtjänt. Så är det i livet och relationer. Livet är fan orättvist ibland. 

Kliver ur för jag har "roligare" saker att fokusera på. Lev väl, ta hand om er och behåll förnuftet. Det behövs för alla tokigheter, svårigheter och dilemman vi som människor hamnar i. 

Lycka till, det kommer du att behöva med tanke på hur du tar dina beslut. Och nej, vi, de flesta andra människor hamnar inte i sådana tokigheter, svårigheter och dilemman som otrohet, eftersom vi är förnuftiga och vet hur vi ska behålla förnuftet, vilket du uppenbarligen inte gör. Det bästa rådet jag kan ge dig är: Låt bli andras lycka och hitta din egen...det är ett recept för långt och gott liv. Du kan inte bygga egen, varaktig, lycka genom att förstöra andras liv och göra andra så olyckliga.

Ps. Hoppas att din älskarinnas man är inte från Balkan, för då är det redan kört för dig ;)