Hej!
Jag är ny här och tänkte att det skulle kunna va kul med en tråd för oss som är över 30år och försöker skaffa vårt första barn :) Vore kul att få följas åt här!
Jag har precis fyllt 32 och min sambo är 31. Vi har försökt i 3 månader nu och jag har förväntat BIM den 20/9. Vi har ju inte försökt så länge men man hoppas ju att det ska ta sig snart! :) Berätta gärna om er och hur er situation ser ut!
Jag är 31 och min sambo som är 35 hoppas att vi snart ska få vårt första gemensamma barn. Det blir mitt första då han har 2 pojkar sen innan. Slutade med p-pillerna i april och blev sen gravid i juli men fick tyvärr missfall i augusti. Nu inväntar vi antingen ett plus eller mens igen, än så länge lyser båda med sin frånvaro tyvärr.
Hej!
Jag är 33 och min sambo 34. Han har en dotter sen innan och ska förhoppningsvis bli mitt första någon gång. Vi har försökt aktivt i ett år så nästa vecka på tisdag så ska vi på vårat första samtal för utredning av våran fertilitet.
Hej!
Jag hoppar in här också :) Jag är 32 och min sambo är 36. Vi försöker med första barnet och är inne på vårt fjärde försök. Har BIM imorgon så blir spännande närmsta dagarna....Tycker jag har olika symptom, men vågar knappt prata om dom, eller hoppas, så försöker ställa in mig på att det bara är PMS som vanligt... så jag inte blir alltför besviken :) men det lär man bli ändå ifall mensen kommer ><
Vi har testar SMEP-metoden denna gången så är extra spänd på att se om det gav något resultat.
Hej jag inflikar här oxå!
Jag är 33 år och min sambo 11 år yngre. Vi blev gravida väldigt tidigt i förhållandet och inte alls planerat, dels pga ålderskillnaden och en del annat så vi valde abort. Nu har vardagen landat och vi har även blivit sambos och ser en framtid ihop, så nu vill vi ha en liten.
Vi har försökt aktivt nu i fyra månader och då har jag även fått ett tidigt MF. Tänker väldigt mycket på aborten att det var enda o sista chansen eftersom det inte vill ta sig nu, men det är väl just för att vi verkligen VILL det nu. Vill försöka att inte tänka så mycket på ägglossning osv men det är ju väldigt svårt att släppa! Den här månaden testar vi bisolvon- och SMEP metoden.
Håller tummarna för er alla!
Hej alla!
Nu platsar jag kanske inte helt hör då jag faktiskt lyckats att bli gravid och redan är i v. 18+3, men vill ändå dela med mig av min historia för att kanske ge lite hopp till er som tycker det går trögt att bli gravida.
Jag är 36 år och min man är 44. Vi har varit tillsammans i snart 12 år och har från början tänkt att vi aldrig vill ha barn. De senaste åren har vi dock börjat prata om det mer och med och i april 2019 slutade jag med mina p-piller. Detta var strax innan jag fyllde 35 år.
I maj i år hade min man och jag hade försökt bli gravida i ett år så vi bestämde oss för att göra en fertilitetsutredning. Sista besöket i utredningen var 1/6 (direkt efter avslutad mens) där läkaren konstaterade att jag verkar ha blockerade äggledare och det troligtvis är därför jag inte blivit gravid. Vi bestämde oss direkt för IVF! Då det är lång väntetid genom landstinget så bestämde vi oss för att göra det privat. Första läkarbesöket för att planera IVF bokades in till 24/6.
Någon vecka efter sista undersökningen på kliniken där vi gjorde utredningen började jag bli allt tröttare om dagarna. Jag var säker på att något var fel och var till och med och tog blodprover för att kolla mina järnvärden. Men allt såg bra ut.
Min nästa mens var beräknad till 17/6 och då hade min bröst varit superömma i flera dagar! De kan ju vara lite spända innan mens men de var ovanligt ömma. 20/6 hade min mens fortfarande inte kommit och jag trodde seriöst att något var fel. Jag googlade till och med efter tecken på klimakteriet. Att plötsligt mensen uteblev var ju inte bra alls för mig som skulle genomgå en IVF. Jag behövde ju ha ägglossning! Samtidigt kollade jag närmare på symptom på graviditet och insåg att jag checkade alla boxar. Jag sa skämtsamt till min man att hade jag inte vetat att jag inte kan bli gravid hade jag ju trott att jag var det! Då kom jag på att jag hade ett graviditetstest liggande... Och det visade PLUS!!! Whaaaat?!
Total förvirring... Glad men extremt skeptisk! Det kan ju liksom inte stämma!
Dagen efter åkte jag och köpte två test till som också visade plus. Så det var bara att ringa och avboka IVF!
Men det blir ännu konstigare... Vi bestämde oss för att göra ett tidigt ultraljud i vecka 9+0 för att se om det verkligen fanns något där. Och ja visst, där fanns ett litet hjärta som slog! Dessutom fick jag veta att jag var minst två veckor längre än jag själv beräknat från senaste mens. Det betyder att jag redan var gravid vid tiden av fertilitetsutredningen. Mensen jag hade i slutet av maj var inte en riktig mens även om den yttrade sig precis som det.
Efter det har jag gjort ytterligare ett ultraljud och min beräknade förlossningsdag har flyttats från 24/2 (enligt vad jag trodde från min senaste mens) till 6/2.
Så ge inte upp, det kan ta tid! Och är man orolig att något är fel och man har försökt länge så kan man göra en utredning. Tror vi betalade ca 2000-2500 kr totalt för hela utredningen.
Jag är 31 och min sambo som är 35 hoppas att vi snart ska få vårt första gemensamma barn. Det blir mitt första då han har 2 pojkar sen innan. Slutade med p-pillerna i april och blev sen gravid i juli men fick tyvärr missfall i augusti. Nu inväntar vi antingen ett plus eller mens igen, än så länge lyser båda med sin frånvaro tyvärr.
Hej!
Jag är 33 och min sambo 34. Han har en dotter sen innan och ska förhoppningsvis bli mitt första någon gång. Vi har försökt aktivt i ett år så nästa vecka på tisdag så ska vi på vårat första samtal för utredning av våran fertilitet.
Hej!
Jag hoppar in här också :) Jag är 32 och min sambo är 36. Vi försöker med första barnet och är inne på vårt fjärde försök. Har BIM imorgon så blir spännande närmsta dagarna....Tycker jag har olika symptom, men vågar knappt prata om dom, eller hoppas, så försöker ställa in mig på att det bara är PMS som vanligt... så jag inte blir alltför besviken :) men det lär man bli ändå ifall mensen kommer ><
Vi har testar SMEP-metoden denna gången så är extra spänd på att se om det gav något resultat.
Hej jag inflikar här oxå!
Jag är 33 år och min sambo 11 år yngre. Vi blev gravida väldigt tidigt i förhållandet och inte alls planerat, dels pga ålderskillnaden och en del annat så vi valde abort. Nu har vardagen landat och vi har även blivit sambos och ser en framtid ihop, så nu vill vi ha en liten.
Vi har försökt aktivt nu i fyra månader och då har jag även fått ett tidigt MF. Tänker väldigt mycket på aborten att det var enda o sista chansen eftersom det inte vill ta sig nu, men det är väl just för att vi verkligen VILL det nu. Vill försöka att inte tänka så mycket på ägglossning osv men det är ju väldigt svårt att släppa! Den här månaden testar vi bisolvon- och SMEP metoden.
Håller tummarna för er alla!
Hej! Då har vi nästan försökt lika länge, vi är inne på vårt 3:e försök, BIM om 11 dagar:)
Åh spännande! Du har inte testat med grav-test än? Förstår att du inte försöker ha några förhoppningar men man kan ju inte låta bli att hoppas lite. Vad är SMEP-metoden för något? :)