Du som gift dig, blev det som du tänkt

Jag kommer från skilsmässofamilj. De flesta jag känner som gifte sig är skilda. Jag har sett på nära håll vad fult människor kan bete sig mot varandra.

Absolut, jag kan förstå att kvinnor då förlöjligar och ser ner på män med noll, eller liten erfarenhet.

Och tror du att barnen skulle mått bättre om personerna bara varit sambo, och därmed haft ännu större möjligheter att jävlas med varandra? 

Förövrigt så bara för att du kommer från en miljö där skilsmässor är vardag, så är det inte sanningen. Hälften av alla äktenskap håller. 

Äktenskapet är ingen romantisk gest, utan först och främst är det ett juridiskt avtal, även om många vill glömma bort den delen. Framförallt när man har barn så är det en fördel att vara gifta, annars finns det mycket juridik att sätta sig in i för att få (nästan) samma skydd. 

Oavsett om man är gift, sambo eller solo så har man ansvar för sin egna ekonomi. Att ha koll på vad som gäller juridiskt blir ännu viktigare om man har barn att försörja.

Intelligent är att ta reda på fakta och att sedan agera därefter. Vissa passar det bättre att vara gift, andra löser juridiken på annat sätt.

Att hacka ner på gifta utan att vara insatt i det juridiska avtal som äktenskapet innebär är däremot korkat. Gör vad du vill men hacka inte på andra som gör ett annat val än du själv.

Och det gör inte sambos som separera då?
Det är väl ingen skillnad på folks beteenden när dom separerar om var gifta eller bara sambos.
En del som skiljer sig gör det utan att bete sig dåligt mot varandra precis som som sambos som separerar , en del beter sig dåligt mot varandra när dom skiljer sig eller separerar, det har väl inte med om dom var gifta eller sambos utan mer om omständigheterna vid separationen eller skilsmässan och hur dom är som personer.

Det är ju samma slags människor som är gifta eller sambos, inte olika människotyper.

Att just folk i din omgivning skilt sig gör ju inte att alla andra bara känner folk som skilt sig och att dom har dåliga erfarenheter.

Folk skiljer sig liksom folk som är sambos separerar, vad får dig att tro att sambos som har barn te x har en lättare separation än ett par med barn som är gifta?
Det kan väl bli lika mycket eller lite tjafs, allt beroende på omständigheter.
Det enda som skiljer sig åt är just det juridiska.

Jag skulle aldrig bara ha flyttat ihop med någon utan att veta vad som gäller, skulle heller aldrig ha struntat i vad som gällde när vi skaffade barn.

Tänker också lära mina barn vad som gäller när dom blir äldre och kanske vill flytta ihop med någon, sen får dom naturligtvis själva bestämma hur dom vill leva men dom ska veta vad som gäller.
Det ska aldrig komma som en chock vad som gäller vid separation eller dödsfall.
Bostad, lösöre, bankmedel mm måste man ju ha koll på vad som gäller.

Bröllopet blev ungefär som tänkt. Fantastiskt minne även om allt kanske inte gick exakt som planerat. :)
Själva äktenskapet blev (är) också som förväntat. Det går upp och ner men vi älskar varandra. Varit gifta i 8 år och har andra barnet på väg, första är ca 1 år. Någon lögn eller fantasi vet jag inte om jag håller med om. Äktenskapet handlar ju om juridik och påverkar inte vårt förhållande, så där blir det ju ingen skillnad mot för om vi inte hade gift oss. 

Själva bröllopet var ju väldigt roligt. Det är kul med fest och alla man älskar är där. 

Äktenskapet är som förväntat, dvs förhållandet är som det var innan bara att vi har fixat så att dom juridiska bitarna är på plats på ett sätt som passar oss. 

Efter 15 år ihop och två barn gifte vi oss. Vi träffades i ugn ålder, och allt vi har har vi skapat ihop. Det var jag (kvinna) som inte var sugen på giftemål. Men tillslut gjorde vi slag i saken och hade en fantastisk vigsel med närmaste famil och barnen. Nu har vi vart gifta några år och det är precis som innan när vi var sambos/förlovade. Vi har en lika stark relation, bästa vänner och kan prata om allt. Efter alla år ihop känner jag bara att vi blir än starka tillsammans. Vi saknar varandra när vi är oå jobbet och ringer 1-3ggr per dag, har alltid massor att prata om och diskuterar om framtidsmål/planer. Det är helt klart bättre än vad jag hade hoppats på.

Jo, det är absolut inte så att hon nedvärderar mig för min bristande förmåga. Hon gör allt för att stöda och hjälpa mig. Det är kanske mera inför mig själv som det är pinsamt, det tär ganska mycket på manligheten att inte "kunna".

Det förstår jag. Ni har ju dessutom nyss lovat att ni ska finnas där för varandra "i nöd och lust" så. Vore väl nesligt om ni redan skulle börja bryta de löftena. ;)

Personligen kan jag väl inget om sånt här (professionellt) men jag skulle tro att det kanske lätt blir att du stressar upp dig själv för att pressen finns där att du kanske inte "kan" och det är väl inte det mest upphetsande man kan tänka på, så då går det inte och så blir det bara en ond spiral. Kanske att det kan vara en idé att inte ha som "mål" att ni ska ha sex, utan bara att ni ska göra det trevligt för varandra och njuta av att ni nu är gifta. Sen kan ni liksom trappa upp det därifrån.

Och om ni kanske inte känner er bekväma att prata med andra par som också väntat (fullt förståeligt) finns det ju en uppsjö av videor på YouTube eller bloggar om gifta par som väntat med sex. Även om ni inte får konkret hjälp med just ert problem kanske ni ändå kan få ut något av att få höra hur det var för andra i en liknande situation?