BF Maj 2021 (stannar på fl)
Vi väntar också tillökning i maj och jag stannar gärna här.
Känner igen mig i oron. Allt kan ju hända även om det är ovanligt. Har du varit med om något innan som kanske ökar din oro?
Vi väntar också tillökning i maj och jag stannar gärna här.
Känner igen mig i oron. Allt kan ju hända även om det är ovanligt. Har du varit med om något innan som kanske ökar din oro?
Grattis! Vilken vecka är du i?
Jag har inte varit med om något speciellt, men har en bekant som har två friska barn och fick ett tredje barn som är väldigt sjuk. Sen är det just det att trean är lite annorlunda för mig, tvåan var så självklar för att min äldsta skulle få ett syskon, nu har dem ju varandra och denna bebis är enbart för att jag inte känner mig klar vilket gör det annorlunda.
Hur många barn har du?
Vad roligt att vi har blivit några fler.
Mina barn är drygt 2,5 och drygt 1 år, så ganska små.
Hur gamla är era barn?
Vi vill hellre veta än vara ovetandes. Ni andra?
Det är dock inga lätta frågor :(
Oron försvinner aldrig brukar jag säga. Den ändrar bara kärraktär, med tiden barnen växer.
Jag ska till barnmorskan imorgon men nu ikväll har jag börjat blöda så det blev tyvärr inget denna gång.
Grattis till alla nygravida i tråden!
Någon annan som har börjat må riktigt dåligt? För mig slog det till i början av veckan (mitten av v. 7). Jag har inte tagit mig upp ur sängen på hela veckan. Mår så illa hela tiden, kräks dock inte men har inte lätt för att kräkas. Och så extrem trötthet ovanpå det. Postafen funkar inte men har fått Lergigan nu... Det var inte såhär i min första graviditet så jag är lite tagen på sängen.
Grattis :) Här var det också lite oplanerat, min man skulle sterilisera sig men ödet ville annorlunda. Jag var öppen för en liten till men han var nöjd ;) Kommer bli i princip exakt 2 år mellan våra yngsta. Så tätt har vi aldrig haft innan!
V.8 idag!
Mina enda symtom är egentligen illamående och trötthet. Känner verkligen INGENTING i brösten och det oroar mig lite? Någon annan som inte känner något i brösten? Ammar fortfarande dottern utan problem liksom.... Förra graviditeten kändes det i brösten...
Illamåendet är också nästan konstant. Men kommer främst om jag varit utan mat drygt två timmar... Aptiten är också borta, de var den förra graviditeten med. Så de blir mycket smörgås och majskakor för att hålla illamåendet borta....
3 veckor till första UL, känns låååångt. Speciellt när man inte vågar berätta något om graviditeten innan den är bekräftad -på riktigt-...
Jag känner ungefär som dig.
Mina bröst var möjligen lite större innan, men inte ömma. Sen tycker jag dem minskade för några dagar sedan. Det gör mig orolig över att något hänt. Jag mår dock illa typ hela tiden och spyr ofta på morgnarna. Det är ju riktigt jobbigt att må illa hela tiden och trött är jag med, även om jag kanske är lite piggare nu. Kosten är inte så bra här heller, mycket ljust bröd. Det är bättre att få i sig något än inget alls.
Jag har två barn sedan tidigare och under förra graviditeten ammade jag också, det var inget som gjorde ont då. Så det är nog inget du behöver fundera på.
Ska kanske tillägga att även jag är i v. 8.
Hej, hur går det för alla? Mitt kräkandes har äntligen avtagit och nu mår jag bara lite illa på eftermiddagen /kvällen. Ska på kub om 1,5v och får äntligen då veta vilken vecka jag är i.
Asteria: Den var 2,9 så absolut under 3,5, men jag upplever att det är bredare än det generella.
Jag fick idag veta att det inte blir nipt. Känns på ett sätt skönt, då kan vi gå vidare och får helt enkelt anta att allt är bra med bebis i magen.
Jag är ju dessutom mer orolog för strukturella avvikelser än kromosomavvikelser, det kommer vara extra nervöst vid RUL.
Min man fick vara med på KUB, det var väldigt skönt att ha det stödet. Vi har tyvärr dåliga erfarenheter med KUB då man fann MA vid en tidigare graviditet.
Här har det hänt en del.
Jag ska försöka svara på så mycket som möjligt utan att citera andra.
Jag har också funderat väldigt mycket på när bebisen ska komma, mina andra två har varit lite tidiga och då tänker jag ofta att det blir så här med. Men jag vill inte samtidigt inte förvänta mig det.
Vi har också gjort ultraljud igen, tyvärr med en mindre avvikelse. Något vidgat njurbäcken, precis på gränsen. Det blir nytt ultraljud i v 32 så får vi se hur det utvecklat sig. Är det någon här som har erfarenhet av det?
Min man satt i bilen under tiden, med båda barnen som var förkylda. Vi ville också göra det tillsammans och bara tanken på att behöva köra hem 6 mil själv med dåliga besked kändes fruktansvärt. Givetvis krånglade Messenger precis under ultraljudet, fick senare veta att det var inte lokalt hos oss, typiskt.
Hej på er, jodå inatt kl 02.05 föddes våran lilla kille i v 37+6. Så fantastiskt att bara ligga och titta på honom <3
Jag var in igår vid lunch för att kolla om det var vatten avgång men det var det inte. I samband med detta såg de att livmodertappen mjuknat och jag var öppen 2-3 cm och jag fick åka hem med orden "det kan vara 1 vecka kvar" . Vid 16.00 började jag få väldigt oregelbundna värkar som knappt gjorde speciellt ont, och de höll på till och från till kl 23.00.Då jäklar tog de fart och det var bara att åka in till förlossningen igen sedan var det fullt ös till han kom ut :)
Flytning ska det såklart stå och inte flygning, haha!
Aha, ja det känns väldigt rimligt. Läkaren jag träffade sa att slemproppen kunde lösas upp och komma ut som en flytning. Mina två första förlossningar startade med typiska slemproppar men nu de två senaste med flytningar som vatten. Synd man inte visste det i förväg, haha.
Hoppas du är igång nu :)
Här var det lite tyst. Kanske är det fler än jag som fullständigt sugits in i bebisbubblan.
Jag fick min lilla på beräknat datum (pappas födelsedag).
Värkarna startade sakta men säkert dagen innan vid 14. Framåt kvällen insåg jag att det hållit igång hela eftermiddagen och jag började bli mer och mer säker på att det inte bara var förvärkar. Jag sa till min man att han nog får en födelsedagsbebis. På morgonen var det dags att åka in, en väldigt jobbig bilresa på ca 1h där värkarna kom typ hela tiden. Jag ville absolut inte komma in utan att vara i aktiv förlossning. Det var jag och efter en snabb undersökning var även min man välkommen in. Sen gick det undan och två timmar senare var han ute.
En drömförlossning (ont såklart), inte en skråma på mig och en bebis i prima skick. Eftersom jag önskade tidig hemgång fick vi vara kvar på förlossningsrummet i lugn och ro alla tre i fem timmar, sen behövdes rummet och min man fick lämna sjukhuset och jag fick sitta i ett fikarum och vänta på läkaren som kom efter några timmar. Sen åkte vi hem på kvällen, lyckan var total över att allt gått precis som jag ville och utan skador.