• Sat 12 Sep 2020 10:33
    6234 visningar
    395 svar
    395
    6234

    BF Maj 2021 (stannar på fl)

    Vi väntar också tillökning i maj och jag stannar gärna här.

    Känner igen mig i oron. Allt kan ju hända även om det är ovanligt. Har du varit med om något innan som kanske ökar din oro?

  • Sat 12 Sep 2020 11:39
    #3
    Trean2021 skrev 2020-09-12 11:02:39 följande:

    Grattis! Vilken vecka är du i?

    Jag har inte varit med om något speciellt, men har en bekant som har två friska barn och fick ett tredje barn som är väldigt sjuk. Sen är det just det att trean är lite annorlunda för mig, tvåan var så självklar för att min äldsta skulle få ett syskon, nu har dem ju varandra och denna bebis är enbart för att jag inte känner mig klar vilket gör det annorlunda.

    Hur många barn har du?


    Jag har nog precis gått in i vecka 7, kanske slutet av vecka 6. Detta är också barn nummer tre om det blir något. Jag har haft några missfall innan, men det känns som att det ska gå vägen även den här gången.

    Jag känner exakt som dig. Nummer två var så självklart, vi ville ju ha syskon. Nu är det något annat och därför är jag mer orolig över att något ska vara fel. Det skulle känns jobbigt mot de två som redan finns. Förstår att din bekants situation gör att du funderar mer.
  • Sat 12 Sep 2020 16:19
    #9

    Vad roligt att vi har blivit några fler.

    Mina barn är drygt 2,5 och drygt 1 år, så ganska små.

    Hur gamla är era barn?

    Vi vill hellre veta än vara ovetandes. Ni andra?

    Det är dock inga lätta frågor :(

    Oron försvinner aldrig brukar jag säga. Den ändrar bara kärraktär, med tiden barnen växer.

  • Mon 14 Sep 2020 16:34
    #39
    Trean2021 skrev 2020-09-13 18:31:23 följande:

    Jag ska till barnmorskan imorgon men nu ikväll har jag börjat blöda så det blev tyvärr inget denna gång.


    Nej så tråkigt om det nu är så. Var du hos barnmorskan som planerat? Har du fortsatt blöda?

    Den allmäna oron över missfall är definitivt något många av oss känner. Jag är själv väldigt orolig. Men kan väl delvis trösta med att i början är det inte ovanligt att inte känna så många symptom. V 3-5 var Det främst att jag kunde vakna mitt i natten och vara klarvaken samt att ja vaknade tidigare på morgnarna. Nu sen någon vecka tillbaka är jag dödstrött samt illamående typ hela tiden...... Det är trots allt bättre att inte ha så mycket symtom.
  • Fri 18 Sep 2020 17:03
    #96
    Asteria skrev 2020-09-18 13:05:47 följande:

    Grattis till alla nygravida i tråden!

    Någon annan som har börjat må riktigt dåligt? För mig slog det till i början av veckan (mitten av v. 7). Jag har inte tagit mig upp ur sängen på hela veckan. Mår så illa hela tiden, kräks dock inte men har inte lätt för att kräkas. Och så extrem trötthet ovanpå det. Postafen funkar inte men har fått Lergigan nu... Det var inte såhär i min första graviditet så jag är lite tagen på sängen.


    Jag mår också illa typ jämt. Har även spytt en del, fördelen med det är att illamåendet försvinner lite för stunden. Är väldigt trött med, lägger mig extremt tidigt nu på kvällarna. Jag har mått lika dåligt, kanske ännu värre med tidigare graviditeter.

    Förutsatt att din förra gravidiet gick bra, har du en flicka eller pojk?
  • Fri 18 Sep 2020 17:05
    #97
    isabelle81 skrev 2020-09-18 16:18:38 följande:

    Grattis :) Här var det också lite oplanerat, min man skulle sterilisera sig men ödet ville annorlunda. Jag var öppen för en liten till men han var nöjd ;) Kommer bli i princip exakt 2 år mellan våra yngsta. Så tätt har vi aldrig haft innan!


    Det är risk för att det blir exakt 2 år för mina yngsta. Jag hoppas innerligt att det inte blir samma dag.
  • Tue 22 Sep 2020 15:46
    Canama skrev 2020-09-22 07:13:53 följande:

    V.8 idag!

    Mina enda symtom är egentligen illamående och trötthet. Känner verkligen INGENTING i brösten och det oroar mig lite? Någon annan som inte känner något i brösten? Ammar fortfarande dottern utan problem liksom.... Förra graviditeten kändes det i brösten...

    Illamåendet är också nästan konstant. Men kommer främst om jag varit utan mat drygt två timmar... Aptiten är också borta, de var den förra graviditeten med. Så de blir mycket smörgås och majskakor för att hålla illamåendet borta....

    3 veckor till första UL, känns låååångt. Speciellt när man inte vågar berätta något om graviditeten innan den är bekräftad -på riktigt-...


    Jag känner ungefär som dig. 


    Mina bröst var möjligen lite större innan, men inte ömma. Sen tycker jag dem minskade för några dagar sedan. Det gör mig orolig över att något hänt. Jag mår dock illa typ hela tiden och spyr ofta på morgnarna. Det är ju riktigt jobbigt att må illa hela tiden och trött är jag med, även om jag kanske är lite piggare nu. Kosten är inte så bra här heller, mycket ljust bröd. Det är bättre att få i sig något än inget alls. 

    Jag har två barn sedan tidigare och under förra graviditeten ammade jag också, det var inget som gjorde ont då. Så det är nog inget du behöver fundera på. 


    Ska kanske tillägga att även jag är i v. 8.  

  • Mon 2 Nov 2020 14:28
    Empa86 skrev 2020-11-01 16:19:31 följande:

    Hej, hur går det för alla? Mitt kräkandes har äntligen avtagit och nu mår jag bara lite illa på eftermiddagen /kvällen. Ska på kub om 1,5v och får äntligen då veta vilken vecka jag är i.


    Jag mår också lite bättre, men spyr fortfatande en del. Har gått in i v 14.

    Vi var på KUB förra veckan och fick inga bra siffror, men inte heller dåliga. Just nu är det oklart om det blir nipt eller inte. Jag tror att siffrorna sänktes av en något bred nackspalt, dock inom det normala.

    Är det någon som har erfarenhet kring en något bred nackspalt?

    Så just nu är det lite jobbigt. Är väl egentligen inte så orolig för kromosomförändringar, men bred nackspalt kan tyda på strukturella fel.
  • Tue 3 Nov 2020 14:28

    Asteria: Den var 2,9 så absolut under 3,5, men jag upplever att det är bredare än det generella.

    Jag fick idag veta att det inte blir nipt. Känns på ett sätt skönt, då kan vi gå vidare och får helt enkelt anta att allt är bra med bebis i magen.

    Jag är ju dessutom mer orolog för strukturella avvikelser än kromosomavvikelser, det kommer vara extra nervöst vid RUL.

    Min man fick vara med på KUB, det var väldigt skönt att ha det stödet. Vi har tyvärr dåliga erfarenheter med KUB då man fann MA vid en tidigare graviditet.

  • Wed 16 Dec 2020 12:04

    Här har det hänt en del.

    Jag ska försöka svara på så mycket som möjligt utan att citera andra.

    Jag har också funderat väldigt mycket på när bebisen ska komma, mina andra två har varit lite tidiga och då tänker jag ofta att det blir så här med. Men jag vill inte samtidigt inte förvänta mig det.

    Vi har också gjort ultraljud igen, tyvärr med en mindre avvikelse. Något vidgat njurbäcken, precis på gränsen. Det blir nytt ultraljud i v 32 så får vi se hur det utvecklat sig. Är det någon här som har erfarenhet av det?

    Min man satt i bilen under tiden, med båda barnen som var förkylda. Vi ville också göra det tillsammans och bara tanken på att behöva köra hem 6 mil själv med dåliga besked kändes fruktansvärt. Givetvis krånglade Messenger precis under ultraljudet, fick senare veta att det var inte lokalt hos oss, typiskt.

  • Thu 29 Apr 2021 12:02
    Empa86 skrev 2021-04-28 17:45:17 följande:

    Hej på er, jodå inatt kl 02.05 föddes våran lilla kille i v 37+6. Så fantastiskt att bara ligga och titta på honom <3

    Jag var in igår vid lunch för att kolla om det var vatten avgång men det var det inte. I samband med detta såg de att livmodertappen mjuknat och jag var öppen 2-3 cm och jag fick åka hem med orden "det kan vara 1 vecka kvar" . Vid 16.00 började jag få väldigt oregelbundna värkar som knappt gjorde speciellt ont, och de höll på till och från till kl 23.00.Då jäklar tog de fart och det var bara att åka in till förlossningen igen sedan var det fullt ös till han kom ut :)


    Stort grattis till din lilla pojk.

    Jag tänkte svara digangående din vattniga flygning. Så har jag haft det med mina två flickor drygt tre dygn innan födelse. Med första trodde jag det var vattnet som gått, men så var det inte enligt kontroll. Jag trodde ändå att det var lite vatten som kommit. När det hände med andra var det mer, jaha det var det här som hände förra gången.

    Nu inatt kom faktiskt en sådan stor vattnig flygning igen så just nu tippar jag på bebis på söndag för min del.
  • Thu 29 Apr 2021 12:04

    Flytning ska det såklart stå och inte flygning, haha!

  • Sun 2 May 2021 09:50
    Empa86 skrev 2021-04-30 08:28:44 följande:

    Aha, ja det känns väldigt rimligt. Läkaren jag träffade sa att slemproppen kunde lösas upp och komma ut som en flytning. Mina två första förlossningar startade med typiska slemproppar men nu de två senaste med flytningar som vatten. Synd man inte visste det i förväg, haha.

    Hoppas du är igång nu :)


    Jag är väldigt tveksam nu. Den här graviditeten har varit annorlunda och fortsätter så. Jag har haft lite förvärkar till och från sen snart två veckor och visst är det lite mer nu än då. Men absolut inga större förändringar. Har nu även gått längre än med de andra två så känns lite hopplöst. Trött på att vara gravid och vill bara få förlossningen gjord.
  • Mon 17 May 2021 09:55

    Här var det lite tyst. Kanske är det fler än jag som fullständigt sugits in i bebisbubblan.

    Jag fick min lilla på beräknat datum (pappas födelsedag).

    Värkarna startade sakta men säkert dagen innan vid 14. Framåt kvällen insåg jag att det hållit igång hela eftermiddagen och jag började bli mer och mer säker på att det inte bara var förvärkar. Jag sa till min man att han nog får en födelsedagsbebis. På morgonen var det dags att åka in, en väldigt jobbig bilresa på ca 1h där värkarna kom typ hela tiden. Jag ville absolut inte komma in utan att vara i aktiv förlossning. Det var jag och efter en snabb undersökning var även min man välkommen in. Sen gick det undan och två timmar senare var han ute.

    En drömförlossning (ont såklart), inte en skråma på mig och en bebis i prima skick. Eftersom jag önskade tidig hemgång fick vi vara kvar på förlossningsrummet i lugn och ro alla tre i fem timmar, sen behövdes rummet och min man fick lämna sjukhuset och jag fick sitta i ett fikarum och vänta på läkaren som kom efter några timmar. Sen åkte vi hem på kvällen, lyckan var total över att allt gått precis som jag ville och utan skador.

Svar på tråden BF Maj 2021 (stannar på fl)