Forum Övrigt - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • BF Maj 2021 (stannar på fl)

    Ons 9 sep 2020 15:17 Läst 0 gånger Totalt 395 svar
    Ons 9 sep 2020 15:17

    Hej alla! Jag märkte att många i den andra BF maj gruppen gärna vill vara med i grupp på Facebook och då jag hellre vill stanna här på FL tänkte att jag startar en sån grupp om någon är intresserad.

    Jag är 29 år gammal och väntar mitt 3e barn. BF 17/5-21. Det har varit en berg- och dalbana och jag har inte varit säker på om vi ska fortsätta graviditeten eller ej men jag lutar nu mot att fullfölja. Är väldigt orolig för eventuella komplikationer och sjukdomar, är det någon annan med liknande känslor?

  • Tis 15 sep 2020 14:05 #61
    isabelle81 skrev 2020-09-15 13:53:29 följande:

    Ja jag :) jag fick missfall först vid fjärde barnet. Tänkte det hade med åldern att göra men jag vet inte. Jag jobbar på bb (även jobbat på förlossningen) och vissa får aldrig missfall, andra flera. Jag är mer orolig nu eftersom jag fått ett missfall MEN försöker att tvinga mig att tänka positivt :)


    Men oj, tack, vad glädjande att höra att det finns positiva första-gångsgraviditeter :) Det är väldigt lugnande att höra sånt <3
  • Tis 15 sep 2020 14:46 #62
    Maria Maruschka skrev 2020-09-15 13:36:16 följande:

    Jag vill inte tjata om missfall, men det är ju en så stark oro, såhär i början :(

    Är det NÅN som har haft en lyckad första graviditet utan MF? Då tänker jag både överhuvudtaget och inför var nytt syskonförsök. Eller "måste" man likspm passera ett par missfall för att det sedan ska lyckas, kan man aldrig vara helt förskonad bara?


    Jag tycker också det verkar som att man antingen är förskonad eller extra drabbad. Jag har två barn och tre missfall bakom mig. Varannan gång mf/barn så hoppas ju att det fortsätter så och blir barn nu. De jag känner har antingen haft flera missfall eller inga missfall alls. Det senare verkar vanligast :)
  • Tis 15 sep 2020 15:08 #63
    Bäbiiiis skrev 2020-09-15 14:46:12 följande:

    Jag tycker också det verkar som att man antingen är förskonad eller extra drabbad. Jag har två barn och tre missfall bakom mig. Varannan gång mf/barn så hoppas ju att det fortsätter så och blir barn nu. De jag känner har antingen haft flera missfall eller inga missfall alls. Det senare verkar vanligast :)


    Tack för hoppet <3

    Jaaa, hoppas det blir fortsatt symmetri för dig denna gång då med :)
  • Tis 15 sep 2020 15:27 #64

    Jag har haft två missfall, av då 7 graviditeter (denna inräknad). Första vid 19 års ålder (ma) andra vid 34. Tre friska barn däremellan. Fjärde kom vid 36. Är nu 37 och har ingen aning om denna kommer gå vägen eller inte men tror inte det har med åldern att göra isf. Väljer att vara så positiv som möjligt.

  • Tis 15 sep 2020 15:45 #65
    Maria Maruschka skrev 2020-09-15 14:03:43 följande:

    Ja, alltså fy, vad maktlös man känner sig, och samtidigt svårt att inte hoppas på det bästa och drömma :). Efter allt, allt, massor jag läst är det inte ovanligt med blödningar tidigt i graviditeten, så tappa inte hoppet :)

    Jag kontaktade BM idag, men de erbjöd inget mer än samtal om livsstil om 3 veckor, vilket lika gärna kunde vara 3 år bort... Har fortfarande inga symtom, kan inte ens inbilla mig att jag känner något.


    Ja, jag hoppas att det bara är skära slemhinnor eftersom att jag för upp vagitorier 3 ggr per dag... vi har gjort ivf, så då känns insatsen på något sätt väldigt mycket högre eftersom att vi behöver hjälp för att få ett befruktat ägg... jag hoppas så att det här ska gå vägen! Min sambo lugnar mig och är övertygad om att allt kommer gå bra. Det känns skönt att han är så trygg i sig själv oavsett vad som händer. Man vill ju bara vara sprudlande glad över detta och inte tänka på något annat än att det ska gå bra. De flesta graviditeter går ju faktiskt bra.

    Åh, vill verkligen inte behöva vänta länge inför något möte, så jag avvaktar. Varför ville de vänta så länge med mötet? Jag har tid för tidigt vul 2/10 (är då i v 8+1) och jag räknar ner dagarna.
  • Tis 15 sep 2020 15:58 #66

    Jag är också orolig.

    Är i 7+2 och fick en blödning för en vecka sedan. Gjorde VUL två dagar senare och såg ett hjärta picka. Har haft en ännu mindre blödning sedan dess. Symptomen har avtagit och jag är övertygad om att den inte lever länge. Men det var jag å andra sidan för en vecka sedan också.

    Jag har svårt att känna glädje då oron tar över, men jag försöker tänka att så länge jag inte har fått ett uppenbart missfall så är jag säkert gravid. Ska på ännu ett UL nästa vecka för att inte behöva gå och undra. Försöker hålla ut tills dess.

  • Tis 15 sep 2020 19:45 #67
    Grustradgarden skrev 2020-09-15 15:45:42 följande:

    Ja, jag hoppas att det bara är skära slemhinnor eftersom att jag för upp vagitorier 3 ggr per dag... vi har gjort ivf, så då känns insatsen på något sätt väldigt mycket högre eftersom att vi behöver hjälp för att få ett befruktat ägg... jag hoppas så att det här ska gå vägen! Min sambo lugnar mig och är övertygad om att allt kommer gå bra. Det känns skönt att han är så trygg i sig själv oavsett vad som händer. Man vill ju bara vara sprudlande glad över detta och inte tänka på något annat än att det ska gå bra. De flesta graviditeter går ju faktiskt bra.

    Åh, vill verkligen inte behöva vänta länge inför något möte, så jag avvaktar. Varför ville de vänta så länge med mötet? Jag har tid för tidigt vul 2/10 (är då i v 8+1) och jag räknar ner dagarna.


    Åh, ja verkligen, känner mig fånig som inte är nöjd som ändå blev gravid ganska lätt, när andra har sådana svårigheter :/ Börjar inse mer och mer, med hjälp av alla här och fakta runt om nätet att det helt enkelt bara är att ta det som det kommer. Mantra sinnesrobönen :P

    I min region är de tyvärr väldigt snåla med att agera vid folks oro, det måste verkligen ha hänt något eller finnas extrema förutsättningar för att få extrakonroller och stöd :(
  • Ons 16 sep 2020 07:19 #68
    Maria Maruschka skrev 2020-09-15 19:45:48 följande:

    Åh, ja verkligen, känner mig fånig som inte är nöjd som ändå blev gravid ganska lätt, när andra har sådana svårigheter :/ Börjar inse mer och mer, med hjälp av alla här och fakta runt om nätet att det helt enkelt bara är att ta det som det kommer. Mantra sinnesrobönen :P

    I min region är de tyvärr väldigt snåla med att agera vid folks oro, det måste verkligen ha hänt något eller finnas extrema förutsättningar för att få extrakonroller och stöd :(


    Haha, bra uttryck! :) jag försöker också lugna mig. Idag tog jag ett test på 5+2, som då borde visat 3+... Tyvärr stod det bara 2-3 på testet och nu är jag naturligtvis superorolig.

    Jag tycker att det här med mödravård är under all kritik (innan jag ens behövt ta del av den nåt större). Hur kan det skilja så i olika regioner? Vissa får kub, andra inte. Tidigt ultraljud i vissa regioner- inte i andra osv osv..
  • Ons 16 sep 2020 10:47 #69

    Jag är så lycklig nu! Lyckades boka in en tid för VUL i v 8 på en privat klinik. Vad jag känner till finns det bara 2 kliniker i hela regionen (Landstinget) här som erbjuder tidigt ultraljud så jag är väldigt glad att jag lyckades få en tid. Men det ligger 4 veckor bort så det är såklart ändå lång väntan men bara hälften så lång som till kub-ultraljudet.

  • Tor 17 sep 2020 10:16 #70

    Hej alla,

    Har ni börjat tänka mer på vad ni äter och undviker att äta nu när graviditeten är ett faktum. Jag tar folsyratillskott men inga andra tillskott. Borde man göra det? Har slutat äta skinka eller korv på mackan och bara max två koppar kaffe per dag. Sen finns det ju många fler saker att undvika med hittills är det dessa justeringar jag behövt göra. Det tar ett tag att komma in i rätt tänk och reagera när man blir bjuden på mat som kanske inte är gravidanpassad. Sen blir det ju extra svårt när man inte vill berätta att man är gravid.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll